På spisen står en plåt frukostbullar på jäsning och en hel trave kokböcker ligger där bredvid. Av obetydlig anledning gavs jag en glasskål i urtjusig modell, tillhörande min lika tjusiga KitchenAid. Med denna vackra glasskål kom en väldig lusta att vispa, fluffa, röra och blanda allsköns ingredienser. Ser degkroken fara runt med en slemmig klump, som i min vilda fantasi ska resultera i ett gäng underbart doftande rustika brödknyten. Känner hur jag sugs in i en atmosfär lik den hos "Leila bakar" eller kanske ännu hellre, köksmyset hos Nigella Lawson. Övertygad som jag är över att med samma utrustning som experterna, kan jag ju inte misslyckas, ger jag mig allt som oftast in i bagarens energiska skapande. Och trots att det lika ofta slutar med missnöje, och ubermörka brödbitar jag mycket väl kan ersätta hammaren med, så kastar jag mig på det igen efter en kortare tids surmulenhet. För, som sagt, jag har ju utrustningen. Så vad kan gå fel?!