Direktlänk till inlägg 19 oktober 2010
Den tjocka trädörren gnäller när Magnus drar upp den med sina stora nävar.
Agnes slätar nervöst till kjolarna och rätar på sig där hon sitter vid bordet, och barnen, som har ansiktena vända mot dörren, har blickarna fastnaglade ditåt.
Flickan tar långsamt de få stegen över tröskeln och in i rummet. Hon niger artigt åt husmor och presenterar sig vid namn. Hon vill inte väcka mer anstöt än vad som redan ges utav hennes bristfälliga klädnad.
Magnus är den som sedan först tar till ordet.
-"Flickstackarn här har inte fått någe i magen sen igår. Nog har vi väl nått att bjuda henne på? Lite bröd och ost kanske skulle smaka?"
-"Åh, ja. Jag blir er så tacksam, vad ni än har till övers att skänka mig!", flickebarnet är ivrigt att visa sin ödmjuka glädje och lycka över att få något ätbart.
Hon har sen länge slutat känna av sin mages envisa kurrande. Det är som att den har gett upp.
Den långa vandringen hon tog sig an när hon bestämde sig för att lämna platsen hon vuxit upp på, för att försöka finna sig en ny framtid, visade sig vara lite mer ansträngande än hon alls kunnat beräkna.
Och att hon med sådan skräck skulle bli ivägjagad, när hon väl funnit sin väg fram till bergsbyn, hade hon absolut inte väntat sig!
Det var något hos de där männen som gav henne rysningar. Som om de kände henne sen förut. Och det med allt annat än värme.
Att hon, som helt fredligt kommit in i bagarstugan, med förhoppning om att kunna hjälpa till för en rimlig slant, istället skulle komma att jagas till flykt av ett gäng gastande män, var något helt annat än hon tänkt sig.
Bagarn hade tittat på henne och sen flämtande, med ögonen fyllda av förvåning, skrikit något rakt ut. Något som sen drog igång denna hätska jakt på henne, en helt oförstående ung tös. Vad han skrek kan hon inte begripa......
........"samris!"
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|