Att få barn gör dig till ett attraktivt byte för alla barnbutiker, de vill genast visa sin bästa sida och sända dig mängder med rabattkuponger och special erbjudanden. Till och med små godhjärtade gåvor till det nyfödda underverket, vill de skänka. Allt enligt andan att vi som fått barn nyligen samtidigt föder oss själva in i ett enormt konsumerande av barnprodukter. Att vi, som visat vår enorma styrka i hanterandet av allt som en förlossning innebär, också plötsligt blivit helt veka inför all gullig barnreklam....... Ja, ja. Vad ska jag ta mig för en lugn förmiddag som denna? Tror jag ska passa på att åka ner på stan en sväng. Alltid hittar man ju nåt...... ; )

Dagens timmar snart runnit ut. Dagens ljusnad så tagit slut. Natten är kommen, och lugnet med den. Vad morgondagen bjuder på, får vi veta sen. Kroppen får vila, vår själ likaså. Kraft ska förnyas, och energi fyllas på. Sov gott nu alla! Och dröm nu så sött! Imorgon vi språkas. Nu - väl mött!

Vaknar tidigt, men vill inte alls. Trött.

Det är alldeles tomt bredvid mig. En stor saknas.

Lille Dennis och Elvis slumrar sött på min ena sida. Hur ska jag kunna väcka dem med skam med kroppen? Ömheten i hjärtat vill låta dem sova tills deras små själar själva kommer till vakenhet.

Rolle blev hämtad mitt i natten, så gott som. Innan klockan fem!

Han fick sig en biltur någonstans långt bort. Kommer hem sent imorgon kväll.

Kurs är ändamålet för hans tripp. Ökade kunskaper av den nya maskinens funktioner.

Det är kul med kurs. 

Till helgen ska han dessutom ta sin lilla leksak och bege sig till de värmländska skogarna för att köra av sig lite. Tillsammans med svågern.

Samuel ska också få följa med och passa på att träffa kusinen. Roligt!

Hem till mig kom nu istället min kära mor för att ge mig ett handtag. Snäll som hon är, har redan tvätten hängts, vikts, burits upp och disken tagits. Tack!

Jag ska med moders hjälp försöka få barnen till deras diverse aktiviteter, och mig själv till åtminstone ett av de två föräldramötena som är denna vecka.

Kan hända jag faktiskt hoppar över något. Av ren själviskhet.....

Jag fick av kära Annkatrin en lite utmaning jag nu ska försöka ta mig an.

Det blir nog till att fundera en aning.

ÅNGEST! Bebis-Elvis är två veckor och mer! Min sista bebis ever! Åh, detta går ju bara inte. Jag kan ju inte gå och gräma mig för varje vecka han åldras. Njut njut njuta. Det är vad jag måste göra. Lära mig att strunta i tvätt och dammsugning. Bara sitta och gosa, amma och bygga tågbana med andra handen.......

Lyckades komma loss från sugproppen under ett fåtal minuter efter lunch. Lagom lång tid så jag han steka köttbitarna till grytan åtminstone. Sen dess har de fått stå och puttra på spisen, ju fler timmar desto bättre! När väl Rasmus äntrade villan tillsammans med kompisen, började orken tryta hos mamma. Och av någon besynnerlig anledning verkar alla ljud förstärkas i takt med att energin minskar. Jag gick upp både en och två gånger för att kolla vad som egentligen pågick där ovanför. Men var gång fick jag gå ner och inse att leken var helt okej, ingen anledning till ilska från min sida fanns. Så drog jag igång lite mer av matlagningen, fyllde på med lite morötter och squash. Drog igång köksfläkten och satte mig med en ammandes Elvis...... Vad tyst det blev! Ett rogivande brummande och susande från fläkten hörs, men i övrigt lugnt. Den där fläkten ska nog dras på oftare, i alla fall då jag vill ha det lugnt i huset..... ; )

Klarblå himmel och strålande sol. En mycket vacker dag att börja dagis på. Simon traskade bredvid mig, glad i hågen till dagis imorse. Äntligen få träffa kompisarna av samma storlek, det har varit ett väldigt långt sommarlov! På dagis fick han sen leka med vännerna ute på gården, dra datumlapparna på samlingen och äta lunch. En rejält nöjd gosse blev därpå hämtad av mamma och lillebröderna. Och nu ska vi straxt dra på oss stövlarna igen, för promenaden till skolan, där Samuel också vill bli hämtad....

På det stora köksbordet brinner mängder av levande ljus och sprider ett värmande gemytligt sken.

Några saftglas står kvar efter familjens valkvällsfika. Pannacotta med jordgubbssås.

Rolle och Rasmus har kockat hela dagen. Det var en dessert som skulle få stå sin lilla tid innan den var redo att intas. Minst en fyra timmar......

Middagen var även den något vi lade lite extra krut på en dag som denna.

Smördegsinbakad fläskfile med mozzarella och bearneasås. Mums!

Tänk att det så gott som alltid är maten som ger en festlighet sin något högre dimension. Och ändå bryr vi oss ofta så lite om maten.........

Nu har jag hört att det kommit igång mer bondemarknader. Tyvärr har jag inte kommit iväg till någon än.

Men tänk att kunna köpa kött, ägg, honung m.m direkt från en gård!

Eller ännu hellre, tänk att kunna plocka egna ägg........

Mat är för övrigt något som jag lägger enormt mycket energi på just nu. Jag lagar mat i ett så konstant producerande, att jag blir alldeles fysiskt matt.....

Det vill säga, att jag lagar mat rent kroppsligt. Producerar modersmjölk.

Jag har ett starkt behov av täta födointag och dryckesstunder.

Att minska i vikt och omfång är ju en stark önskan, så här efter graviditet. Glädjen i att så småningom kunna få på sig ett par gamla byxor, är ju enorm.

Men under amning har jag svårt att dra ner på maten.......

Av mina tio gravkilo har sex ramlat av redan. Tycker inte jag behöver känna någon stress av de kvarvarande.

Vad spelar siffror för roll egentligen? Vare sig det gäller ålder eller vikt.

Jag provar mina byxor istället.......

Det finns säkert byxor i precis alla storlekar i min garderob. Jag har köpt och samlat så att det alltid finns en byxa som passar. Sen kan jag trappa ner varteftersom.

Som en ersättning till vågen. 

För vågen borde man ju strunta i...........