mångmamma

9 september 2010 22:01

Nix, inga Pontus, Dennis eller Elvis här! :)
Trevlig helg, (som börjar för delar av familjen redan imorgon hos oss....)

siv

9 september 2010 22:07

Vilket fint namn er lille fått. Och förresten, man får skryta om sina barn, hur mycket man vill!

annkatrin

10 september 2010 07:09

Jättefint namn den lille gossen har fått =)
Självklart får man skryta om sina barn. Och stolthet finns det mycket plats för i ett mammahjärta.
Kramiz och trevlig helg

Kattis

10 september 2010 09:02

Ja, det är fantastiskt vad mycket stolthet, glädje och kärlek ett modershjärta kan rymma!

Trevlig helg på dig med. Inga fler huskoll denna helg?

Kram

annkatrin

10 september 2010 09:22

Jo, jag och Linus åker i eftermiddag, för visning imorgon. Det blir för mycket för småkillarna med en tredje helg, så K blir hemma. Vi kan inte låta detta hus gå oss förbi, då det är mycket intressant =) OM det är detta hus vi söker, får K åka en sväng han också.

Kattis

10 september 2010 09:32

Åh, vad spännande! Hoppas det är drömmen och att allt bara flyter er i famnen.
Kram

Tove

10 september 2010 09:43

Otroligt fina namn era pojkar här, än så länge har nog inte alls namn kommit fram men jag väntar med spänning :-) Jag förstår att lillebror redan är en idol med det namnet ;-)
Hur många kvadratmeter är ert hus och anser ni att det räcker till er familj? (Jag antar att man nästan alltid vill ha större men realistiskt tänkte jag ;-))

Han skriver helt fantastiskt,din gåva för skrivandet verkar onekligen ha gått i arv.
Dessutom får man vara hur stolt som helst som mor, flera föräldrar skulle behöva visa det tror jag.

Kramar

Kattis

10 september 2010 13:49

Vi kom till detta boende från en sommarstuga på knappt hundra kvadrat. Det här huset kändes som en borg. Det var helt enormt med sina 160 m2 plus 80m2 källare med tvätt och garage!
Men som du säger, allt känns till slut för litet.
Man fyller ju liksom ut varje liten centimeter. De väldiga förvaringsutrymmena och mängderna med garderober ger ju bara plats för mer samlande.

I praktiken räcker det gott och väl. Inte med ett rum var till varje barn, de får dela två och två. Men det känns att vi ryms i hela huset i övrigt.

Fast som jag berättat tidigare är drömmen ett hus på landet. Ett hus utanför planritat område, som får byggas efter eget tycke och smak. Med en jättetomt att leva rövare på..... ; )

Drömmar är väl till för att förverkligas ; ) eller ?

Kram

Mia

10 september 2010 11:09

Klart man får skryta om sina barn, fast inte så mycket så man glömmer att det finns andra barn som kan de med :-)
Han kanske blir författare ;-)

Njut av fredagen..

Kram Mia

Kattis

10 september 2010 13:39

Så sant, så sant!
Där drog du igång mina funderingar........ = )

Kram