Si, min fyraåring, bygger koja i vardagsrummet i väntan på att lille D ska komma hem med pappa efter skolpromenaden. 

I famnen ligger mitt senaste underverk och gottar sig vid bröstet. Så liten och söt.

Rolle planerar en tur till jobbet för att kunna vara med vid installationen av den nya maskinen. Den stora avancerade leksaken lockar......

Tror jag själv vill ta mig en titt på den så småningom.

Det är ju kul att se hur han plötsligt befinner sig i en arbetssituation där han längtar till jobbet!

Det är prat om skoltilliten på nyheterna just nu.

Det låter som att vi i gemen har stort förtroende för skolan, men inte litar på att den ger våra barn de kunskaper de ska få.

Va?! Hur går det ihop?

Om man inte tror skolan ger de nödvändiga kunskaperna, kan man väl inte heller ha förtroende för den. 

Jag måste tyvärr erkänna tillhörighet till skaran som inte känner sig så trygg med skolan. Vet på tok för många klasser som skulle stängas omedelbums av fack eller dylikt, om det var en arbetsplats för enbart vuxna!

Men det är som att lärarna idag står helt maktlösa för de stökiga eleverna.....

Jag vet inte vad som behöver göras i en sådan klass. Men när läraren inte kan göra annat än att stå och iakta när tio-elvaåriga elever bara springer runt, så måste det ju ske nåt!

De har ju, vad jag förstår, inte rätt att överhuvudtaget ta i en elev.

Så vad ska de göra när de inte handgripligen får hjälpa en elev att sätta sig ner eller gå ut!?

Det blir rätt kort steg till att höja rösten.........Vilket inte något blir mycket bättre av.

Så hur ska detta kunna förbättras?

 

livetsomsingelmamma

7 september 2010 01:03

Angående lärarsituationen på skolorna i sverige. Så ligger det lite i hur läraren är som person. Jag själv har jobbat med väldigt mycket barn i olika föreningar. Läger, grupper. Med barn mellan 6-18 år. Jag har faktiskt aldrig haft några vidare problem med någon av dem. En del har haft adhd, varit fosterhemsplacerade, blyga och man måste själv som ledare luska ut hur den personen behöver tas i olika situationer. Det är inget enkelt jobb som lärare utan man måste ha vissa instinkter som tyvärr flera lärare saknar och då inte får respekt.

Visst barn är värre nu än innan men låter man sig bli trampad på blir det inte lättare. Jag är ingen undermänniska och vill inte påstå det heller. Men jag tycker det är fel att lägga allt på barnen. Alla barn vill ju göra det så lätt som möjligt och är man lärare utan rätt kvalifikationer ja då är det dömt att misslyckas.

Tråkigt att det ska behöva vara så här!

Man behöver inte ta i människan för att göra sig förstådd. Det går att prata med den, förutsatt att denne inte har något psykiskt handikapp som motsäger sig det.

Det är mycket som behöver förändras, allra mest föräldrar inställningar till lärare. De är trots allt också människor, vilket en del har svårt för att förstå. Det är tufft och vara lärare kort sagt!

http://livetsomsingelmamma.bloggplatsen.se

Kattis

7 september 2010 06:37

Tufft att vara lärare är det verkligen, och de gör ett så otroligt viktigt arbete! Säkerligen kan de behöva lite mer pondus ibland för att kunna stå upp mot eleverna. Men man blir så arg och ledsen när man ser en klass som totalt spårat ur och där läraren inte kan hantera dem alls. Där måste ju nåt hända! Man har här bytt lärare och klasskonstelation flera gånger, men inget funkar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...