En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2010

Av Kattis - 11 augusti 2010 19:50

Skittråkig bild att titta på. Men jag är sååååå lycklig! Jag har planerat för denna garderob i ett antal år och nu är det viktigaste på plats. Nu ska jag verkligen bita mig hårt i tungan var gång jag är på väg att säga russin om dörrar och täckvägg! Jag tänker låta honom ta den tid han behöver för det. Jag kan åtminstone förvara de tre små grisarnas kläder på ett, i mina ögon, snyggt och prydligt sätt.
Av Kattis - 11 augusti 2010 13:03

Eftersom det är sommar och semester och allt vad det innebär, har jag lyckats gå utan mödravårdsbesök i fem veckor nu. Det känns lite väl långt utan koll på lillskrutten när jag ändå gått så långt som jag gjort.

Så idag trängde jag mig in i grannbyns mvc. Vår egen har semesterstängt.....


Det var skönt att få bekräftat att gossen ligger åt rätt håll ännu. Inte för att någon av mina barn någonsin legat fel, men man vill ju vara säker innan det är för sent att vända. Det är det kanske redan?! 

Men han låg bra och långt ner, precis som han ska.

Hjärtljuden fick jag också mysa till lite......136.

Och så ville hon absolut ta blodtrycket på mig, fast jag sa att det behövs inte.

Det låg på 104/64, lika lågt som vanligt.


Jag tror inte överhuvudtaget på alla tecken folk tittar efter, för att tyda om barnet är en flicka eller pojke. Tror som sagt inte alls!


Men..........nog är det lite lustigt att alla mina graviditeter har sett likadana ut.

Magen har inte synats bakifrån. Sett tjock ut?  - säkert, men magen har inte synts.

Och alla bebisar har haft hjärtljud som legat mellan 135 - 145. Alla!


Sen har själva graviditeten för mig varit lika också.

Jag har vägt in mig med en redan ökad vikt på fyra kilo, exakt 64 kg, varje gång!

Och alltid gått upp, enligt mig tio kilo, och enligt barnmorskan sex kilo.


Men det beror nog mer på vilken person jag är, och inte på att det legat en gosse i min mage varje gång........


Någon annan med funderingar kring detta?





Nu ligger mitt strå till stacken redo att dras upp till garderoben. Jag ska måla golvlisten. Måleri brukar alltid bli mitt jobb.

Kanske beror det på att jag är så fantastiskt bra på målning.....eller på att Rolle tycker det är så gräsligt tråkigt.......och säkert en stor del på att det i alla fall är absolut ofarligt.


Men efter min målning torde det nog vara fritt fram för färdigställandet av inredningen. Lycklig är jag!

Av Kattis - 10 augusti 2010 21:23

Löv som rasslar i vinden. Luft som känns syrerik och lättandad. Naturen lagd i mildare färger, en blandning av brandgul och vassbeige..... Hakan som kan borras ner i den tjockstickade tröjkragen och ljus, vars sken bidrar till en sakral kvällsstämning. Åh, vad jag längtar till hösten!

Av Kattis - 10 augusti 2010 15:15

Så kom vi fram till vår gamla skog. Parkerade bilen och tog vägen förbi vårat gamla hus. Mötte förra grannen med sina hundar och fick hjälpa barnen fördela körandet av vagnen mellan sig rättvist. Noga ska det va........


Väl inne på skogsvägen kunde vi konstatera att ett av hjulen hade punka.....

Turligt nog hade jag med en pump för just detta syfte. Vagnen har ju stått i garaget en tid och jag vet ju inte i vilket skick däcken befinner sig. Pumpa pumpa pumpa.

Så gick vi vidare, ingen ville ju vända bara för ett däck!

Alla var pigga och glada.


  


Det fanns mycket kraft i alla små ben.


Vi fann våra gamla stoppunkter. Som det fallna trädet det alltid gicks balansgång över. Fast då var det en stock av lite bättre kvalitet, det har multnat aningens mer vid det här laget.


  


Vi traskade på i godan ro. Vi fann det nog lika mysigt allihop. Många små bäckar passeras och skogen är i äkta trollform.


  


Det är inte precis så att man inte i någon liten del av sitt inre undrar vad i helsike vi flyttade härifrån för! 

Men ett hus som inte får vara större än hundra kvadrat och inte får ha vattentoalett, känns till slut lite övermäktigt när man vill kombinera det med en familj med många barn.....


Slutligen kom vi till punkten jag räknar som halvvägs. Siktet på platsen med jakttornet, var inställt hela den första delen av vägen. Nu blev det en stunds paus med lite vattenpåfyllning och klättring.

Jag var redan imponerad av fyraåringens vandringsprestation, helt utan gnäll eller tecken på trötthet. Nu hade vi gått i närmare en och en halv timme redan.

Och pumpade upp däcket med jämna mellanrum.......


  


Själv kände jag mig rätt mör i benen, men desto starkare i själen.


Sen var det bara att knalla vidare.................

När det närmade sig slutetappen kunde till och med P, vildingen, känna att allt spring i benen var borta. Inte ens han hade ork att springa sista biten till bilen.


  


Väl tillbaka vid bilen visade klockan oss att vi, pausen borträknad, gått i drygt två och en halv timme. 

Och Si, min lilla kämpe, gick hela vägen själv utan gnäll! Imponerad!

Det var ändock en mil.


Förr gick jag den förstås lite snabbare, men det var utan gående barn.....


Denna skogstur kommer jag leva på länge.

Av Kattis - 10 augusti 2010 10:02

Igår tog jag hjälp av glassmutor för att få med mig hela skaran på en rejälare runda till fots. Alla kom hem nöjda och glada, ingen grät av trötthet. 

Tror inte vi gick en längre runda än drygt fyra kilometer, men det tog oss, tro det eller ej, närmare en och en halv timme!


Det var nog ändå jag som var den med mest ömmande ben. Jag gjorde vad jag kunde i utsträckningsväg för att underlätta för mina trötta muskler. Men har ändå legat stor del av natten med värk i främst vänster vad........


De äldsta gossarna blev dock lovade, innan gårdagens promenad, att vi idag skulle ta vår gamla dagliga sväng vid vårt förra boende. Den går på så gott som en mil.

Men då vi bodde där var de äldsta inte mer än runt två år och satt stor del av svängen i vagnen.......


Får se vad det är vi ger oss in på idag.

Tar nog tvillingvagnen så att även Si kan sitta en stund. Men tjocka jag ska ju också orka!?


Det blir till att fylla vagnkorgen med vattenflaskor och något sött.......


  

Från en av alla våra kortare svängar.

Undrar denna gång hur många barn som måste bäras den sista hälften av vägen?

Eller hur många barn som måste bära mamma....

Av Kattis - 9 augusti 2010 21:09

Jag fick en fråga, av Tove, om tips angående barn och inlärning.


Jag vill först, innan jag yttrar en enda tanke kring detta, förkunna att jag inte på något vis anser mig bättre än någon annan i ämnet.


Men jag är otroligt intresserad och har i min utbildning till hundinstruktör lärt mig att det spelar ingen roll vem eller vad vi vill göra inlärningspåverkan hos. Det är så gott som samma grundprinciper....


Belöna-förstärk det beteendet du vill framhäva.

Straffa-ignorera det beteende du vill minska.


Straffa är ett ord som är svårt att byta ut. Fast det har inget med slag eller fysisk pålagan att göra!


Det går att förstärka en handling på två olika sätt.

Antingen belönar du med att ge barnet något det vill ha, ex. efterrätt

eller så låter du det slippa undan något det inte vill ha, ex. städningen.


Du kan på samma sätt straffa barnet på två olika sätt.

Ger barnet något det inte vill ha, ex. städning

eller att det mister något det vill ha, ex. efterrätten.


Med i tanken måste man naturligtvis hålla barnets ålder. Det går inte att säga till en ett och ett halvtåring att han var superduktig vid morgontandborstningen och lova efterrätt till lunch.

Ett litet barn måste se effekten av gott beteende direkt!

Det kan räcka med att klappa i händerna och jubla när det lyckas kissa i toaletten.

Att få mamma så glad är ju alltid roligt......


Men en viktig metod för oss föräldrar är ju att totalt ignorera dåligt beteende.

Låta barnet förstå att det hjälper inte att skrika i affären för att få godis, eller att gapa högljutt för att få uppmärksamhet. 

För att få den metoden att fungera ordentligt gäller det att vara snabb i vändningen så fort barnet blir tyst!

Att då direkt sätta sig på huk och ge barnet sin fulla uppmärksamhet.......


Allt detta med att lära in en konsekvens av ett beteende handlar om

operant inlärning.

En otroligt duktig person inom det området är delfintränaren

Karen Pryor.

Hennes bok:  Skjut inte hunden ! är ett måste om man är intresserad av operant inlärning hos alla djur och människor.


Tyvärr är min bok utlånad, men jag kan lägga upp en bild och boktips så fort den kommit hem igen.


Karen Pryor --- Skjut inte hunden !


Köp, läs och begrunda......


Hoppas det gav dig lite inspiration, Tove!


Av Kattis - 9 augusti 2010 15:29

Min sköna stund är vid köksbordet. Med altandörren öppen och den svaga brisen svalkande min helt slutkörda kropp.

Kaffe.......! Det vill jag ju ha förstås! Det får bli micrad variant, för jag orkar inte göra nytt.........


Igår kände jag mig som stans vidrigaste fru. Mannen gav upp och tog tag i garderobjobbet inne i fiskrummet.

Han rev ut den gamla inbyggda hörngarderoben och slet loss all lös tapet bakom och konstaterade att taket behövde fyllas i med en ruta gips. Han gick ner i källaren, skar ut en ruta i exakt rätt storlek och skruvade upp den på plats.

Detta tog honom inte mer än femton minuter...........


Då kanske någon kan förstå mitt missunsamma tålamod gällande hans ingrepp i huset? För när han väl sätter fingrarna i något tar det aldrig ens en halv timme!


Sen blev det så klart en vända till större staden för att inhandla spackel, färg och garderobsinredning.

Som jag nu har funderat och planerat och funderat lite till kring. Hur löser man det bäst!?


Vill ha klädförvaring för tre gossar. Det finns utrymme längs en vägg på 230 cm. Det kan med andra ord bli en ganska stor historia......

Först var jag inne på skjutdörrar och en öppen inredning. Men mannen tycker det kan vara läskigt med tanke på avklippta fingrar. De kan vara ganska tunga de där skjutdörrarna.....


Så funderade jag på att ställa in tre vanliga vita skåp, som Rolle sen får bygga in. Lite som vi har i hallen. (Ni kan se mina inredningsbilder i högerspalten)

För jag vill ha det lite snyggt. Inte melamingarderober. Plast med andra ord. Jag vet....jag är kräsen. Men man blir lätt det när man lever med en snickare!


Fast nu har vi införskaffat inredningen, vanlig elfa. Sen gör Rolle en täckvägg åt ena hållet och sätter några reglar emellan och dörrar.

Jag struntar än så länge i allt annat. Bara jag får upp inredningen och kan förvara de tre små grisarnas kläder där de hör hemma.


  


För att då i dominoeffekten få loss en garderob till lillskrutten i ett annat rum....


Ja, det är alltid likadant de sista veckorna före bebis.

Renovera, organisera, ommöblera!

Av Kattis - 9 augusti 2010 08:56

Jag ligger i sängen och försöker tyda vädret genom rullgardinen. Mannen har åkt till arbetet första dagen efter semestern. Betyder det att det underbara solskenet kommer ge oss fler varma sommardagar nu framöver?! Det blev inte mer än tre veckors semester för oss i år. Fast det känns obefogat att gnälla över det, när det blir ett par lediga veckor till alldeles snart.... När lillskrutten tittar ut.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards