Lika härlig morgon kunde jag vakna till idag.

Dock helt utan sol, men det gör ju inte mig så mycket. Promenaden till skolan blir så mycket skönare utan.

Men det visade sig att min lillskrutt i magen inte riktigt låg i, en för mig, särskilt bekväm ställning. Varje steg jag tar trycker och pressar mot bäckenet.

Inte alls speciellt skönt!

Det blev rent ut sagt en promenad med ett huvud mellan benen......

Aj, aj, aj. Såg nog ut som en haltande präktig tjockis, där jag stapplade fram. ; )

Men, men. Jag får väl ställa mig på huvudet en stund så han ramlar upp en bit.

Mannen min var in här och började skvallra om sin plan på ny inneboende.

En ny inneboende som skulle få mig att flytta hemifrån......

Han har nämligen arbetat uppe i Stockholm den senaste tiden. Och lägenheten han röjer i ligger precis bredvid någon galleria, som innefattas av en mycket spännande djurbutik.

Han har förmodligen stått i denna butik vareviga lunchrast på sistone. Stått som en femåring, med näsan tryckt mot akvarieglaset till hans plötsligt så oemotståndliga intresse.

En fågelspindel!

Som om det inte räcker med våra trevliga källarinvånare, som utan tillstånd titt som tätt tar trappan upp till vårt övriga recidense!

Han kan väl ta en av alla dem i deras stora familj, och sätta i ett terrarium!

I Tisdags kväll fick Poker återigen bita ihjäl en av dem. Och han är helt underbar som gör det. För han tycker inte om det! Han biter tag och skakar dem lite grann och spottar tvärt ut dem sen. 

Och efter den prestationen kräver han en redig belöning!

Det är sannerligen vidrigt med spindlar!

Aldrig i hela mitt liv att det kommer in fler av detta släkte på frivillig basis.

Då byter jag lås på alla dörrar och flyttar hemifrån.......

En orm däremot. Det skulle jag inte protestera lika kraftigt mot....

Min käre make har bytt arbetsplats alldeles nyligen.

Från ett tidspressat rännande i en 3000m2 stor verkstad, till ett väldigt ombytligt och varierande uppgiftsschema med mestadels stillastående arbetsuppgifter. Än så länge i alla fall.....

Han har nu insett att det som förut var betald konditionsträning med hög intensitet, har blivit ett gemytligt och mer kamratligt samtalsmöjligt arbete.

Dags att lägga in lite mer av konditionen till fritiden, med andra ord.

Nog för att han med skiftande engagemang har idrottat även förut. I en blandning mellan innebandy, löpning och golf. Det sistnämna lades dock på hyllan ganska omgående.

Nu är löpning något som verkligen är hans grej och som sannerligen är svårt att finna ursäkter ifrån, då det är så otroligt lättillgängligt.

Sagt och gjort. I Måndags snörade han på sig skorna och skulle till att ge sig iväg. Då han ville få barnen till att sporra och piska honom lite, tänkte han att någon son på cykel kunde kanske tänka sig haka på.

Och det ville visst äldsta sonen gärna göra, fast till fots han med!

Hmmmm.....Skulle han palla med det?! Han är inte precis en pojk till att vilja lägga metrar bakom sig. Men å andra sidan handlar det mesta han inte gillar om sport som fotboll, bandy m.m

Kunde han verkligen tänkas tåla en språngmarsch på fyra kilometer?!

Jag gav en bestämd order till pappa, att "nu är det du som springer med honom och inte tvärtom!"

Och sen gav de sig av......

Samtidigt lade jag mig med de andra sönerna för kvällens sagostund.

En knapp halvtimme senare, närmare bestämt 24 min fick jag tydliggjort för mig sen, rusar en adrenalinstinn tioåring uppför trappan glad i hågen. Munnen glappar i en rasande fart och jag har svårt att förstå vad han säger. Men anar att glädjen kommer av att han klarat turen!

Imponerad i det yttersta får jag sen berättat för mig hur duktigt han orkat med att springa nästan hela vägen. Inte så fort som pappa kanske skulle trampat på om han fått ta det i egen takt, men vad tusan! Han grejade det!

Vid ett antal tillfällen hade han sagt att han behövde gå lite, bara för att tre meter senare åter rusat på.

Imponerad!

Dagen efter var träningsvärken ett faktum.

I en väldigt kraftig dos dessutom.

Och att ha idrott i skolan dagen efter sin första löprunda var inte heller en hjälp.

Idrottsläraren sade åt honom att springa fem varv runt salen, sen skulle muskeln vara varm och smärtan borta......

Njaaeee.... Det funkade inte riktigt.

Den kvällen var inte sömnen så lättåtkomlig. Alvedon, vetekudde och högläge gav inte heller någon lindring.

Idag har vi tagit till en skuldbeläggning och anklagat hans skor för den grymma värken. De var nog inte gjorda för sådant där.

Nu har vi varit till sportaffären och provat ut ett par ordentliga löparskor i gore-tex åt pojken. De ska det gå att springa i hela vintern, enligt försäljaren.

För iväg vill han igen, märkligt nog.

Trodde han skulle bli skrämd för livet!

Dock satte jag förbud för att haka på pappa redan idag igen.

Men på fredag, då ska han springa svängen med far sin igen.

I nya äkta löparskor......

Ett högljutt råmande låter sig trängas ut genom de tjocka ladugårdsdörrarna.

Han tar med ett vant, fast grepp tag om det nötta trähandtaget och rycker bestämt upp dörren in till tjejerna, som han kallar dem. 

Sen kliver han rakt in i den välbekanta väggen av latrinlukt och möts genast av ett tjugotal stora kloka ögonpar som välkomnar sin omvårdare.

Juvren väger tungt så här på morgonen. Att få tömmas på mjölk är en njutning för tjejerna i båsen.

Wilhelm, har bara mjölkningen kvar innan han är färdig med morgonens uppgifter.

Husbonden har redan lämnat honom för att få sig ett morgonmål, innan det börjar bli dags för turen till marknaden. De hoppas där på att få ihop en bra slant för alla sina kaniner, som har förökat sig så bra den här sommaren. Och fina, rena jämnfärgade pälsar har de också. De borde gå iväg bra!

Själv får han med sig en matpåse att inta på vägen.

Han bär med sig pallen under armen och den stora trähinken i handen.

Sen börjar den långa mjölkningsstunden, systematiskt bearbetande av juver för juver, medan tankarna löper fritt.

Han ser hur solen gör sitt bästa för att pressa sig igenom den tjocka smutsen på ladugårdens små fönster. En spindel arbetar frenetiskt med sitt nät medan flugorna retsamt surrar i mängder runt honom, som om de medvetet flyger så nära som möjligt utan att fastna.

Minnen från barndomens retsamma språngmarscher runt föräldragårdens tupp kommer över honom. Tuppen som till slut blivit alldeles galet ilsken och sen aldrig gick att komma nära. Den fick sluta sina aggressiva dagar som en rätt på middagsbordet ett vacker söndag i April.

Och far i huset att blivit lika arg som tuppen, och lyckats få hela barnaskaran att otvivelaktigt hålla sig undan bråk med de kommande tupparna.

Han mindes sin yngste bror som gått ner sig i dyngstan utanför ladugården. Och närapå mist livet, innan han själv i sista stund hade sett en planka som kunde slängas över gödselhögen, och slutligen rädda brodern från den vidrigaste drunkningsolycka man kunde tänka sig.......

De hade varit sju syskon, varav två små dött innan ett års ålder.

Han var äldst av tre bröder och två systrar.

Båda systrarna var bortgifta till välartade män och levde ett till synes gott liv i en annan del av landet.

En bror hade lyckats göra så bra ifrån sig i den lilla byskolan att han fått möjlighet att studera akademiskt uppe i Stockholm. Han läste ämnen inom medicin och skulle förmodligen vara färdigutbildad läkare om tre år.

Den yngste brodern hade fått lotten att stanna kvar på gården för att hjälpa föräldrarna. Det blev också han som skulle komma att ta över gården inom sinom tid.

Wilhelm hade varit hos familjen Björnhult i snart fem år och trivdes mycket bra. Han bodde i drängstugan och hade ett gott förhållande till både husbonden och moran. De var vänliga själar.

Han fick, förutom hela sitt uppehälle på gården, en bra slant varje månad. Det var med hjälp av den han hoppades på att tjäna ihop till en egen liten gård en vacker dag. 

Men det skulle säkerligen komma att ta sin lilla tid.....

En stund på lekparken efter lämning på skolan är alltid mysigt.

Speciellt när solen visar sig från sin bästa höstsida!

God morgon! Jag har sovit inatt, hela natten! Halleluja. Och solen skiner utan värme. Jag kan ha långbyxor och tröja utan att svettas. Nu nalkas en härlig morgonpromenad till skolan. Livet är underbart..... När man är utsövd.

Rolle bad mig göra en ungefärlig budget över badrumskostnaderna på nedre våningen. Så jag slog mig ner med datorn under förmiddagen för att kika runt lite.

Nog för att jag redan gjort denna försök till kontroll tidigare. Men jag tog nya tag med ett blankt papper till grund....

Jag vill ha en toalett, det torde inte behöva hamna på mer än 1500 kr.

Sen vill jag ha en duschtallrik, som jag lärt mig att de så fint heter. Duschmunstycke med tillhörande slang. Jisses! De kan visst kosta hur mycket som helst.

Och sen måste det ju upp en handdukstork på väggen också. Och även där kan du få dem precis hur dyra du vill. Sällan mindre.........

Tjoff, budgeten gick åt till bara detta. 

Sen har vi det som är roligt. Inredning med vägg och golv.

Rolle guidade in mig på "Dekora" . Japp, den mannen vet precis vad jag vill ha!

Men så enkelt var det inte.

Jag kunde hitta massa snygga stenar och plattor. Men att sen försöka reda ut ett pris var ju totalt omöjligt!

Letade runt på återförsäljare och ficklade i mörkret var helst jag kom in. Men ett pris fick jag söka bland stjärnorna efter!

Mig veterligen är det lag på prisuppgift för varor skyltade i fönster.

Är inte hela nätet ett enda stort skyltfönster, då!?

Det borde banne mig vara möjligt att se ett pris på även byggmaterial, som kakel och väggsten.

Ja, ja. Det blev ett par samtal till olika ställen och nu känner jag mig lite klokare.

Barnen tagna till skolan i bil. Det regnar ute, och mitt dunkande huvud tar tacksam emot det svala latmaskvädret. 

Bara för att de orden blev sagda tränger nu några envisa solstrålar ner genom de grå molnen.

Var så noga med att få i ordning allt som skulle med till skolan idag. Men ändå klistrar sig känslan av något bortglömt fast hos mig. 

Men vad kan det vara? Jag har nog kommit ihåg allt. Gympakläder, mängder av ifyllda blanketter, knappar för mattelektionen, frukt till alla och regnkläder ....

Nej, jag har inte glömt nåt. Det är väl bara ovanan som spelar mig ett spratt.

Yngsta skolpojken ska hämtas redan efter lunch, och andraklassaren slutar bara en kvart före storgossen. Så han ska vänta in brorsan på biblioteket.

Det blir nog bra, hoppas jag.

Flaggan fladdrar i vinden över grannens hustak. Solen ser blekt på. Som om den vore lika utmattad som jag ...... Lyckan över återgången till vardagens rutiner höll starkt i sig ända bortåt eftermiddagskaffet. Sen var det som om någon drog ur ventilen och luften pös snabbt ur mig. Lika glad är jag ännu över skolstarten, men nu längtar jag till sängen! Undrar om jag eller barnen kommer somna först?