En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2010

Av Kattis - 2 augusti 2010 22:49

Nu tänkte jag sjunka så lågt att jag plockar fram håven. Jag får så många snälla kommentarer och som bloggare med reklamplats på mammabloggar.se, skulle jag bli så glad om jag fick fler snälla betyg där. Sök mig bara på mammabloggar.se och rösta.... Tack på förhand!

Av Kattis - 2 augusti 2010 22:33

En ung grabb blir brutalt nerslagen i skogen. En stekar-wanna be smyger runt i buskarna omkring. Blodet rinner och livet där med. ----- Jag har myskväll med mannen min..... Äh, fy tusan för vidrigheter! Sitta och leva sig in i en fim av hemskheter. Är det ett nöje det?! Nej, jag vill bli glad och må bra när jag ser på film.

Av Kattis - 2 augusti 2010 19:04

Dagen har gått i plockandets tecken. Väntar febrilt på garderober till de tre små grisarnas rum. Men nu ställde jag resolut in en klädhäst och hängde upp alla deras plagg på. Bara för att äntligen få tomt i den garderob lillplutten ska ha sina kläder i. För nu börjar det krypa i boa-skinnet på mig. Jag plockade fram alla 'dock'kläderna och slängde in dem i maskin. Jisses så smått det är! Tänk att man glömmer bort det inför varje gång. Så nu hänger alla dessa yttepytte-kläderna i torkskåpet. Åh, vad det ska bli mysigt med en liten bebbe till!

Av Kattis - 2 augusti 2010 13:46

Att berätta hur regnet piskar mot rutan börjar kännas aningens löjeväckande...... Inte kan väl vi råka ut för regn konstant i över två veckors tid?! Men jo, det är precis så det är. Regnet piskar mot rutorna......


Våra grannar tycker att vi borde resa iväg igen. Så att de kan få tillbaka solen.

För nu har vi färgat himlen lömskt grå och regnet skapar sjöar i minsta sänkning av markytan. 

Det ger dock underbara färger åt all grönska. Det är vackert att titta ut genom fönstret.


Barnen får spela wii för första gången på evigheter, enligt deras åsikt i alla fall.


Vi var iväg och handlade för en stund sedan, och det kändes så härligt att få komma in i den bekanta orten och se skolan och välkända ansikten.

Jag känner ett uns saknad efter skolan och vardagens rutiner nu. Men det kan väl inte vara så många veckor kvar.


Sommarlov är underbart i kontrast till vardagen. Men den kontrasten börja suddas ut nu. Det är så långa sommarlov vi har. 

Jag skulle kunna tycka att det vore bättre att dela upp året på tre terminer och dela upp sommarlovet på två......


Fast det ansåg jag så klart inte när jag själv var i tioårsåldern.


Men nu blir det som att börja om skolan helt på nytt, när barnen kommer dit åter. Alla har hunnit förändras massor och det känns som om man inte setts på ett år.....

Det kan vara tufft för en del. Att komma in i det hela igen, menar jag.



Av Kattis - 2 augusti 2010 09:00

De nötta lädersandalerna klappar mot de stenbeklädda vindlande gatorna. De tunna benen springer med vindens hastighet förbi alla skitiga träportar i stenhusen. Andetagen är tunga och det toviga håret satt en gång hopsnurrat i en fläta. Nu piskar lösryckta hårtestar det solbrända ansiktet. Då och då slängs vettskrämda blickar över axeln..... Hon vet att hon är jagad. Hon ränner som en förskrämd hare kors och tvärs genom den gamla stadens trånga gränder. Vet hon vart hon är på väg? Hennes raska steg leder henne slutligen mot utkanten av staden, mot foten av berget. Gatorna öppnar sig här mot små trädgårdar omringade av stenmurar av olika höjd. Plötsligt hör hon uppjagade röster bakom sig. De kommer närmare nu. Snart dyker de upp runt husen ovanför backen. Hennes trötta fötter snubblar fram. En bit fram ser hon en dörr i en av de höga trädgårdsmurarna. Hon rusar fram och håller andan medans hon bedjande mot högre makter ger den en knuff. Den glider lätt upp framför henne och hon ramlar in på en mjuk grönskande matta. Med fötterna trycker hon igen den tjocka trädörren. Ihopkurad hör hon sen hur männen under argsinta rop rusar förbi utanför. Långsamt släpper hon ut luften ur lungorna......

Av Kattis - 1 augusti 2010 18:02

Grannens häck (buskage) hänger vildvuxet över mitt råa träplank. Lite oborstat och ostyrigt. Vackert om du frågar mig.

Som en punkare som inte vill rätta sig efter normen. Inte vill följa den eleganta strömmen. Utan vill sticka ut hakan lite.


Satt på en vägkrog på resan hemåt häromdagen och fick se en yngling, kan tänka mig runt sjutton, med en tvättäkta sticka-ut-frisyr. Jag kan ju inte låta bli att titta lite extra. Jag var själv lite udda periodvis som tonåring och finner det intressant med individer som lägger krut på att vara tvärs emot.........


Men sen kommer funderingarna kring hur jag skulle reagera om en av mina söta små gossar kom hem och såg ut hur som helst.......Jag har ju ingen rätt att vägra dem klä ut sig efter eget bevåg. Fast jag vet inte om jag skulle finna det kul med en punkare i huset?!


Och då är det ju så klart enbart utstyrseln jag känner illa emot. Personerna som finns bakom är garanterat supertrevliga!


Min äldsta gosse har alltid varit typen som bär tenniströjor, sådana med krage alltså. Gosse nummer två är mer killen i skinnjacka.

Ibland försöker jag skifta lite på det. Köpa tvärtemot mina instinkter.

Men de är ändå som de är och alltid varit.....


Konstigt att två bröder kan bli så olika?!

Vad är det som ger tonåringen lusten för att falla in i något av de "udda" facken? Nu är de väl inte "udda" längre, men ni vet vad jag menar.


Varför blir punkare, gothare, hip hopare, skateare och alla andra, det?

Beror det på uppväxtsområde. Föräldrainkomst. Dåligt föräldraskap (tror inte det, men den misstron finns säkert hos någon). 


Naturligtvis handlar det om vilken grupp man sluter sig till. Men det är ju just det. Varför den gruppen!?


Ja, mina söner är och kommer alltid förbli mina små söta gossar. 

Vare sig de blir punkare, gothare, skateare eller raggare.......

Och säkert kommer de göra mig lika stolt i vilken mundering som helst!

Av Kattis - 1 augusti 2010 11:18

Äldsta gossen fyller tio i dagarna. Och kalasandet känns övergånget.

Men eftersom han är en sådan enstöring vill jag passa på att hjälpa honom med vänskapandet med grabbarna i klassen.

Ordna något som kan roa ett gäng klasskompisar och få honom en skjuss till att få lite fler vänner även utanför skoltiden..........


Att försöka prata med honom själv är nästan lite som att prata med en vägg.

Han ser ut att krypa ut skinnet så fort jag tar upp ämnet kring socialt liv.


Visst kan jag strunta i alltihop och låta honom strunta i allt vad kompisar heter.

Men jag vet ju att han mår bättre när han känner att han har vänner att ringa till en tråkig dag.

Ofta ringer klasskillar till honom och så hittar de på nåt. Jag ser att han har kul. Men sen ringer han aldrig själv upp någon.

Och det resulterar ju i att vännerna också slutar ringa till slut....


Jag vill ju vara en god mor och hjälpa honom i rätt riktning. Men inte curla på något sätt. Det känns inte så lätt.........


Men en kväll med några vänner. Åka lite fyrhjuling. Baka egna pizzor och se någon bra film, som förhoppningsvis inte alla redan sett. Det borde väl uppskattas av killar i elvaårsåldern?!

Och pappa som engagerar sig och hjälper till med pizzabak m.m


Saken är ju den, att även om ett år inte gör någon skillnad, så finns det ändå där. Att min son är ett år yngre än de andra. 

Han säger att det inte märks, men.....



Men hur som helst. Det där med barn och deras kompisar är inte alltid så lätt....

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards