Fick hem dagispojken på cykel och hann nätt och jämnt till farstun innan skolpojke två kom traskande.

Sen var det inte många minuter till det var dags att fara iväg för att hämta hem skolpojke tre......

Vi tog även då cykeln, men dagispojken fick nu sitta med lille D i cykelvagnen.

Vid skolan slog vi oss ner på en bänk utanför kapprummet, i solskenet som plötsligt värmde alldeles väldigt.

Två små buspojkar for runt lite i cykelvagnen då skolpojke två (P) lekte tittut.

Vi mötte en förälder att heja lite på och en lärare, som var för mig okänd, satte sig intill oss.

Hon kikade ner hos killarna i vagnen och pratade lite med dem.

Sen noterade hon min mage och frågade genast om det var jag som hade så många barn. Var det jag som var mamma till R, P och Sa?

Jo, det hade hon ju fullständigt rätt i.

Så samtalade vi lite om stora familjer och vikten av rutiner och ordning.

Om nöjet gossarna har av varandra och det lustiga i att alla blivit just gossar.

Slutligen var det dags för hemfärd.

Lärarinnan lät då värma mitt hjärta till max, genom att säga hur duktig hon tyckte jag var och att vi verkade vara en så mysig familj. Att det tre pojkar hon fått möta i skolan var så goa......

Det finns inte mycket som kan göra ett mammahjärta lika stolt!

 

baba

27 augusti 2010 16:14

jag fick blöta ögon då jag läste lärarinnans kommentar,hon visste inte hur rätt hon hade

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...