Barnen tagna till skolan i bil. Det regnar ute, och mitt dunkande huvud tar tacksam emot det svala latmaskvädret. 

Bara för att de orden blev sagda tränger nu några envisa solstrålar ner genom de grå molnen.

Var så noga med att få i ordning allt som skulle med till skolan idag. Men ändå klistrar sig känslan av något bortglömt fast hos mig. 

Men vad kan det vara? Jag har nog kommit ihåg allt. Gympakläder, mängder av ifyllda blanketter, knappar för mattelektionen, frukt till alla och regnkläder ....

Nej, jag har inte glömt nåt. Det är väl bara ovanan som spelar mig ett spratt.

Yngsta skolpojken ska hämtas redan efter lunch, och andraklassaren slutar bara en kvart före storgossen. Så han ska vänta in brorsan på biblioteket.

Det blir nog bra, hoppas jag.

 

annkatrin

24 augusti 2010 09:00

Man får vara latmask när solen lyser också =) Passa på att vila, snart är det sömnlöst ett tag.
Kramiz

http://finastebarnen.blogspot.com

Kattis

24 augusti 2010 10:10

Tack! Det kändes skönt att höra. Hoppas allt är bra med dig.
Kram

 

Stina

24 augusti 2010 12:18

Du har all rätt att vara trött! Men snart så är vardagen igång igen!

Kattis

24 augusti 2010 20:18

Tack för vänligheten! Förhoppningsvis piggar jag på mig om ett par dagar, då man kommit in i snurren igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...