Direktlänk till inlägg 23 augusti 2010
Mappar och papper över hela bordet.
Sitter med min enorma kalender och för in allas scheman, gympadagar, och tider.
Huset surrar av barnaröster och kompisar trillar in titt som tätt.
Det är hjärtans skönt att känna att livet spirar igen!
Nu vet jag också hur hösten kommer se ut. Som vanligt har alla tre skolbarnen lyckats få helt olika tider.
Äldstingen knatar hem själv, där spelar tiden ingen roll.
Men åttaåringen vete tusan om man ska låta gå hem ensam.....
Nog för att han säkert klarar det. Och inte är det någon särskild trafik han behöver passera. Men ändå ....
Hur gör alla ni andra med hemvandring allena?
Trafiksäkerhetsverket rekommenderar inte cykling hem ensam innan tolv års ålder, läste jag häromdagen. Är det bättre att gå då? Ja, kanske.....
Är det totalt bilfria vägar eller väldigt trafikerat, blir det ju frågan lite enklare.
Men om det finns en liten väg och villavägar...
Ja, ja. "Det löser sig", sa kärringen som sket i slasken .......
Nej, usch! Vad äckligt!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|