Öppen för framtidens behov och förbättring? Eller bakåtsträvare?
Att kalla sig bakåtsträvare låter som om man vore en åttioårig liten tant med käpp och grå knut i nacken........Så det vill jag inte. Men ibland känner jag att det släpps lite väl löst på ramarna runt det som en gång var.
Jag är uppvuxen med en mor som är född finlandsvenska.
Att hon är just finlandsvensk är otroligt viktigt, för er som inte är insatta. Det är ju två folk som bor i Finland. Och de vill inte blandas ihop.......
Skit samma. Men att växa upp med en finlandssvensk mor ger ett lite annorlunda språk.
Finlandssvenska är det gamla ursvenska språket, enligt mig.
Med mängder av ord som är så vackra och som vi så tragiskt håller på att tappa bort helt i Sverige.
Ord som :
Barn/Sängkammare
Tambur
Vask/Lavoar
Ämbar
Bykstuga
Tupp
Kiva
Butiken
Att säga att man ska gå på tuppen är till exempel något som kan ge upphov till en och annan rynka i pannan. Det betyder just inget annat än att gå på toaletten eller dasset, så det kan ju låta lite märkligt ....
Nu för tiden är det som om allt ska göras så enkelt och snabbgjort som möjligt.
Ord ska förenklas och förkortas.
Mig och dig stavs nu lite fult mej och dej. En skitsak i och för sig, men tråkigt tycker jag.
Sen alla dessa förkortningar som ramlar över oss konstant. Naturligtvis som en följd av snabbskrivna sms, men det har haft en tendens att följa med oss i alla övriga delar av samhällets skrifter också.
Och det är inte endast förkortningar som kan störa mig, utan jag har lagt märke till hur slarvigt många skriver nu för tiden. I bloggar, mail och inte minst på facebook.
Allt skrivs som en enda utandning, helt utan punkter, komman, stora bokstäver eller utropstecken/frågetecken.
Det gör texten fruktansvärt svår och jobbig att läsa!
Någonstans vill man ju kunna hämta andan och betänka vad man just intagit.
Kanske är det just därför det blivit så otroligt vanligt, och för somliga väldigt viktigt, att lägga in smiles efter var och varannat ord?!
Det som normalt förr förstärkte texen (! , ? ....) har nu bytts ut mot
( ) gubbar i mängder.
De kan förvisso vara underhållande till en liten grad, men ack så störande för ögonen i för stora antal.
Om man kan använda ord ur ett större ordförråd tillsammans med alla dess olika tecken vi redan har att välja bland, så tycker jag knappast att dessa små hoppande gubbar behövs.
De kan få förgöra sig själva . I min värld behövs de inte.
Vårt språk är så vackert att vi borde värna och bruka det med omsorg .....
Tintin Belisida
20 augusti 2010 10:58
Hoppsan.. Kom åt en knapp (ursäkta!). Skulle bara tal om att jag SKRIVER Mig och Dig men uttalar dem Mej och Dej./Använder smileys då och då, mest för att de är roliga, men bara där de finns att hämta. Skriver jag vanliga brev på datorn använder jag dem sällan eller aldrig./Skriver dock handskrivna brev också och så många kort i perioder.
http://elisannw.bloggplatsen.se
Kattis
20 augusti 2010 11:22
Jag har just ingen aning om hur gammal du är, men det känns bra att vi är fler som gillar det "rätta" språket! Kan hända att man bryr sig mer om ordval och ordföljder då man är starkt förtjust i läsning av andras texter och övrigt litterärt ....
Mia
20 augusti 2010 12:54
Fast ibland kan det vara bra med smileysar för att förstärka det skrivna ordet.. Just det skrivna ordet är ju det mest missuppfattade ordet och då kan en smileys passa så man vet lite hur den som skrev tänker ;-)
Men visst kan det vara synd att vissa ord försvinner men jag tror att det alltid varit så och att nya kommer in som våra barn kommer att se som gamla ord de kanske vill bevara i framtiden :-)
Kram Mia
http://nattmia.blogspot.com
Kattis
20 augusti 2010 13:32
Självklart är det så Mia. Men det är väl just så att jag är lite emot förändingar, kan jag tänka ; ). Det värsta är ändå de som skriver ett långt inlägg helt utan punkt eller stor bokstav någonstans. Det blir nästintill obegripligt i mina ögon.
Kattis
20 augusti 2010 15:50
Bra! Då ammar ; ) vi på tillsammans!
Eva
20 augusti 2010 16:05
Håller oxå me att många skriver slarvigt! Visst skriver ja förkortningar oxå ;) och andvänder smileys ibland, men de gör ja inte när ja skriver brev, söker jobb och så... Och så vet ja hur orden stavas, de e de inte många som vet nu för tiden. =/
Tack så mycket om kommentaren om min dotter, hon är ju inte så liten längre, hon fyller 3 i november.
Frågorna som ja fått...ja va ska man säga! Hahaha..
Ha en bra dag!
//Eva
http://fen.bloggplatsen.se
Amalia.
20 augusti 2010 18:46
Jag kan inte annat än att hålla med!
Jag är 13 år, jovisst jag använder förkortningar osv. men mig & dig stavas mig & dig. Jag använder kanske lite många förkortningar, men jag har mvg i svenska och använder inte förkortningar i skolan & seriösa sammanhang, msn & sms är skillnad.
Du har en jätte fin blogg:)
// Amalia
http://asmundssontjejen.bloggplatsen.se
Kattis
20 augusti 2010 19:00
Tack för komplimangen Amalia!
Jag håller med om att det kan vara bra med förkortningar ibland.
Bara man inte glömmer bort att uttrycka sig ordentligt i andra sammanhang!
Filozophie
22 augusti 2010 00:04
Språkpoliser behövs. Det är med stor fasa jag ser hur det svenska språket utarmas till att bli en form av förkortningar, blippande och smileys. Till min stora glädje är det höga krav på högskolan när det gäller språkbruk så det är kanske inte helt kört för den yngre generationen ändå:)
Kram från en språkälskande FiloZophie
http://www.filozophie.bloggplatsen.se
Babella
22 augusti 2010 23:01
Svenska språket har alltid utvecklats om kommer alltid utvecklas, så är det bara. Att försöka läsa en text bara från 1800-talet är inte helt enkelt, där ser man hur fort det går. Att förkorta och hålla på beror ju på att all kommunikation numera ska gå så mycket fortare nu än den behövde gå förr, då vi inte använde så mycket förkortningar. Dessutom måste man lära sig att man kan använda olika språk i olika sammanhang. Det är väldigt viktigt för hjärnan att kunna göra det, och nu menar jag inte till exempel engelska, svenska, franska och så vidare. Då jag börjar andra året på gymnasiet om några dagar använder jag en sorts svenska i exempelvis de uppsatser jag lämnar in (denna sorts svenska alltså), och en annan sort när jag skriver på exempelvis msn med mina vänner (och dt skulle väl typ se ut såhära dårå). Men jag förstår absolut din åsikt, jag tycker också det är jätteviktigt att kunna skriva korrekt svenska, alla särskrivningar man ser överallt förstör verkligen trovärdigheten för företagen tycker jag.
http://Babella.bloggplatsen.se