Mitt p&aring; dan s&aring; d&auml;r bara

19 augusti 2010 21:58

Jo då, god fika blev det! Godismuffins i mängder.... Lycka till med assistentandet nu!

20 augusti 2010 09:16

Gillar era barn och pyssla, och isåfall vad? Pärlplattor? Rita?

20 augusti 2010 10:11

De har varit och är stora pysslare allihop! Det mesta går hem faktiskt, mycket ritbilder och papperbyggen. Scrapbooking, klipp och klistra, är en favorit.
Men matteböcker med klurigheter är också superkul! Då får man ju mer uppmärksamhet av mamma, eftersom jag vill vara med och hjälpa till att förklara och dylikt då.
Sen märker de ju förstås att jag tycker det är superkul!

20 augusti 2010 14:43

Missförstå mig rätt i denna fråga (jag vet inte riktigt hur jag ska förklara utan att det låter alldels för konstigt)
Vissa barn har det lättare och vissa barn svårare för saker, av många olika skäl tror jag.
Tror du att dina barn är tidiga pga du som förälder varit så insatt i barnens inlärning och stimulerat era barn på "rätt sätt" vid tidig ålder?
Förstår du frågan?

20 augusti 2010 15:39

Hej Tove.
Jag missförstår dig alldeles utmärkt! ; )
Nu vill jag inte påstå att alla mina barn är tidiga. Men att de kan läsa när de börjar sexårs har blivit en självklarhet bland lärarkåren. På gott och ont ....
Rektorn har också visat intresse för mina tankar kring just gossars inlärning. Och inte för att jag vill framhäva min roll i deras tidiga
kunnande alltför mycket, men det är klart att om jag inte hade suttit något med dem hade de väl knappast lärt sig nåt heller.
Mitt främsta vapen för att få dem nyfikna på bokstäver och siffror har ju alltid varit mitt egna stora omtycke av dessa. Och glädjen när tvååringen kan känna igen sin egen bokstav, är ju en väldig belöning i sig. Och då menar jag förstås för honom själv!

20 augusti 2010 16:00

Du ger mig så otroligt mycket push och GO från din blogg och jag blir så otroligt intresserad och inspirerad själv.
Du får själv säga nej om jag frågar för mycket :-)
Min 2åring kom för några veckor sedan med ett E (hans bokstav) från storebrorsans samling av magnetbokstäver, pekade på sig själv och sa Hm (vilket är Eddie på hans "sråk")

Storebror var väldigt tidig med språket, han började prata när han var 1½ och när han var 2½ förstod nästan alla allt han sa.
Medan lillebror är mer försiktig med språket, han säger mamma, pappa, Dudde (Ludde) och Nenne för (Oliwer). Han har förutom det utvecklat ett fenomenalt teckenspråk vilket gör att vi förstår det mesta han menar men så få ord som möjligt. Jag blev därför otroligt glad när han visade att E vad hans bokstav :-)

Dock undrar jag, hur har du gått vidare med att från ett intresse för att barnen kan bokstäverna till själva läsningen och matteinlärning?
Har du köpt matteböcker eller tex tagit ärtor och annat man har hemma för att börja?
Köpt lättlästa böcker?

Du får säga till om jag blir för frågvis. Eller m svaren dröjer är det helt OK också, jag förstår att du har en del att göra i ett hus fyllt av gossar!

20 augusti 2010 18:58

Tove, alla dina funderingar, frågor och positiva feedback är ju enormt pushande för mig med! Bara jättekul, med andra ord.
Det kan absolut inte bli för mycket!

Vi har använt matteböcker som från början var signerade Peter Patilla, matteprofessor, (gissar jag).
Det är de som nu blivit guldstjärneböckerna. Förmodligen blev de uppköpta av något större företag, för nu finns de i ett mycket större utbud och många fler varianter. Inte bara matte alltså.
Tyvärr är de enligt mig inte heller lika bra längre. Men de är ändå bland de bästa.

Den första boken, med en nyckelpiga på, är från fyra år nu. Förr var den första från tre år.
Då började det ännu mer från grunden, med att till exempel förstå att tandborsten hör ihop med tandkrämen eller att sängen hör till sovrummet.
Det svåraste med de böckerna var så gott som att lära barnen dra ett streck med pennan.......

De böckerna är i sig själva superkul, med guldstjärnor och allt. Men jag har också förstärkt alla framsteg med kulor i deras flaskor. En kula per sidan ung.
Sen har jag varit noga med att lära barnen att dessa böcker är något väldigt fint, de ska inte slängas omkring eller kladdas i. Utan de sitter vi och tittar i tillsammans. Och det är jag som ansvarar för förvaringen.

Efter dem, de brukar vara slut då de är runt sex (det går ju ofta fortare än vad åldern på böckerna säger), finns det massor av olika matteböcker på nätet. Bara på akademibokhandeln t.ex

Vi har gillat Abakus-böckerna. De finns ända upp till sexans årskurs tror jag.
Det som bara var lite knasigt då äldsta killen hade börjat sexårs, var att han då redan låg på tredje boken och de använde den första i skolan ....... Men han fick andra uppgifter och böcker.
Vilket man som förälder ska vara bestämt medveten om att man har rätt till! Skolan ska följa barnet och inte tvärtom.

Och inom läsning brukar det vara så att jag skriver bokstäver i mängder när vi sitter och pysslar. Sen lär jag dem att koppla ihop varje bokstav med något ord eller namn. Så de kanske inte kallar B endast för B i början, utan hos oss heter den "bullar".

Ja du, det här blir hur långt som helst.....
Vi pausar där.

Kram på dig och dina killar!

20 augusti 2010 20:38

Tack tack och åter TACK för alla tips, jag får så mycket energi och inspiration av i stort sett allt du skriver. Det är en pepp varje gång jag läser ett nytt blogginlägg från dig :-)
Nu ska jag genast googla böckerna på nätet!

Hoppas middagen blev lyckad!

Trevlig helg!