Det ligger som en blöt varm matta i luften idag.

Känns riktigt tungt att andas. 

Ser inte ut som om jag skulle komma iväg till större staden idag heller.

Fast mannen slutar ju väldigt tidigt på fredagar nu för tiden, på sin nya arbetsplats. Så jag skulle ju kunna ta mig en tripp alldeles ensam........

Men det vill jag INTE! 

Knäpp jag är va!?

Andra skulle jubla över att få åka iväg själva och gå på stan en stund i lugn och ro. Men för mig ger det panikkänslor.........Säkert något psykiskt...... ; )

Fast med en drös ungar, brukar det alltid finnas någon som vill följa med, så det kanske blir av i alla fall.

I övrigt går jag och tänker på min servis.....

Den är så gott som såld. Och köparna, goda vänner, kommer på besök imorgon. Så det är väl bara att räkna med att alla tallrikar och muggar flyttar hemifrån imorgon.

Det leder ju med största sannolikhet till att det behövs några nya tallrikar i mina skåp. Om vi inte vill äta a´la var-det-nu-är med varsin gaffel ur en stor gryta mitt på bordet.

Det skulle kanske vara nå´t egentligen! Tänk vad med disk vi skulle spara!

Och vad underbart med mycket mindre prylar på hyllorna!

Det vore något för mig.........

Undrar vad resten av familjen skulle tycka......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...