En stor del av glädjen kring att få umgås med sina barn, är nöjet att få uppleva bitar ur sin egna barndom.

Som att få uppleva djurparker, cirkusar, nöjesparker med mera genom ett barns ögon igen.

Eller något som jag tycker mycket om: att få återse gamla favoritfilmer man inte sett sen man själv var runt tio år.

Ikväll har vi gjort just det. Sett en väldigt gammal film som jag tyckte väldigt bra om som barn. "Ensam hemma"

Jag minns de så väl. Älskade del ett och två allra bäst, de "riktiga", med Kevin.

Jag var så fascinerad av alla hans fällor och väluträknade händelseutvecklingar.

Fast, det händer nog något med oss människor allt eftersom vi växer upp till vuxna och förståndiga individer........

För nu blir jag halvt förskräckt av allt vidrigt de stackars bovarna råkar ut för!

Jag vill nästan hålla för ögonen på barnen och tydligt förklara att detta är inte möjligt i verkligheten.

Men så händer det något, inbrottstjuven kommer smygande uppför trappan.....och tjoff, så far han rakt ner fem meter under altanen då virket ger vika.

Och det ger ett samstämmigt välljudande skratt från samtliga barn i sofforna runt omkring mig.

Så barn är ännu barn. Med samma tokiga humor en annan hade då.

Och det blev ju folk av mig med........

Gjorde ett bustreck och slängde Sa i poolen under mycket skratt och stoj. Men i samma vändning han dök upp ur vattnet hade skrattet bytts ut mot ilska. Plötsligt var allt som nyss var skoj, blodigt allvar! Tårarna sprutade och mamma var alla onda ord han kunde komma på. Tur att mina barn fått immunitet mot svordomar intryckta i ryggraden, annars hade de nog haglat över mig.... Ibland är de små liven något svårtolkade ; )

Det ligger som en blöt varm matta i luften idag.

Känns riktigt tungt att andas. 

Ser inte ut som om jag skulle komma iväg till större staden idag heller.

Fast mannen slutar ju väldigt tidigt på fredagar nu för tiden, på sin nya arbetsplats. Så jag skulle ju kunna ta mig en tripp alldeles ensam........

Men det vill jag INTE! 

Knäpp jag är va!?

Andra skulle jubla över att få åka iväg själva och gå på stan en stund i lugn och ro. Men för mig ger det panikkänslor.........Säkert något psykiskt...... ; )

Fast med en drös ungar, brukar det alltid finnas någon som vill följa med, så det kanske blir av i alla fall.

I övrigt går jag och tänker på min servis.....

Den är så gott som såld. Och köparna, goda vänner, kommer på besök imorgon. Så det är väl bara att räkna med att alla tallrikar och muggar flyttar hemifrån imorgon.

Det leder ju med största sannolikhet till att det behövs några nya tallrikar i mina skåp. Om vi inte vill äta a´la var-det-nu-är med varsin gaffel ur en stor gryta mitt på bordet.

Det skulle kanske vara nå´t egentligen! Tänk vad med disk vi skulle spara!

Och vad underbart med mycket mindre prylar på hyllorna!

Det vore något för mig.........

Undrar vad resten av familjen skulle tycka......