Vägen går mellan kohagarna. Uppe till vänster ligger den stora lagår´n med den spreulans nya silon pappa just fått iordning. Hans dyra leksak, kallas det. Förhoppningsvis gör den någon nytta.

Den gropiga grusvägen går vidare i en bro över forsen. Med en av alla sjöar på höger sida. 

Där kan jag ana att make och ett antal söner kommer stå om en stund med kastspöna i fast grepp. Håller alla tummar för att fjälldjuren klarar av att hålla sig undan.....

Efter svängen runt den röda villan som tjänar som uthyresbostad, går vägen upp i den ståtliga allén mot huset. Nu har vi kommit till morfar.

En stor gul herrgård står uppe på kullen i all sin.... Den är en oslipad diamant. Visar lovande sidor från sin forna glans dagar.

Om ni bara slipar lite här........penslar lite ny färg där........och kanske byter några av dessa.........

Då skulle jag skina i all min prakt, lovar det gula trähuset.

Men det är inte lätt att varken ha tid eller ekonomi för sådant pyssel när gården ska klaras av att drivas med alla sina djur också.

I ladugården står ungefär femtio kossor. Hur många som ger mjölk varierar dock.

Det är en skaplig mängd stora ögon som blickar mot en när man kliver in genom dörrarna. Blickarna är genomträngande och genomkloka. Det är inte utan att man känner sig lite liten......

Lille D och kusinen hittar välbekanta leksaker. Traktor och lastbil fylls med gräs och diverse tillgängligt, grus och lite blommor ur rabatten till exempel.

Det roar dem länge.

Min yngsta systers sambo är den ultimata barnunderhållaren. Han har alltid massa ideer som roar barnen som är lite äldre. Tandemcykel kan ju alltid vara lite kul.

Några varv runt rabatten på uppfarten. Det var inte riktigt lätt att nå ner till pedalerna, men det gick ju ändå.

Poker blir alltid lika till sig när vi kommer hit. Det krävs några språngturer förbi alla hästar och kaninburar, och några utskällningar av de bofasta vovvarna, innan han riktigt kan lugna ner sig.

Hästarna går och betar i hagarna runt huset. Hundarnas nyfikna språngmarcher som ibland kan bli lite för närgångna, rör dem inte i ryggen. Ett och annat utfall mot benen kan det dock bli då och då, av de ständigt vallande border collies som bor på gården. 

Hagarna sträcker sig långväga ner mot sjön bakom huset. Och för en gångs skull känns värmen påtaglig. Molnen drivs undan och solen tittar fram. Vädret visar äntligen sin fina sida!

Barnen springer runt överallt och hittar leksaker både här och där. Det finns studsmatta, gungor, rutchkana och flera läskiga vindar att krypa in och kika i. 

Gården består av flera små fäbodar.......

Och inget besök hos pappa är väl komplett utan några toners plinkande på banjon. Det är ett av alla starka barndomsminnen. Pappa med sin banjo......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...