Direktlänk till inlägg 17 juli 2010
Jag kliver in i det, otroligt nog, torra utrymmet. Det torra och ganska trånga utrymmet. Drar av mig skorna och strumporna och försöker sen mycket duktigt balanserande att få av mig långbyxorna utan att de nuddar vid golvet.
Hänger upp mina kläder snyggt på kroken, ställer in duschtvålen på kranen och plockar fram den ultrapatetiska duschfemman........
Står med en fot i duschen, beredd att ge mig in i en stressdusch med rädsla för att vattnet plötsligt mitt i intvålningen ska sluta rinna.
Stoppar in femman i plåtlådans smala myntinkast.
Den fastnar just längst in, precis innan den egentligen borde ramla ner i burken.
Åhhhhhhhh!!!!!!!
Varför händer detta alltid!
Hur kommer det sig att det finns campingar som fortfarande håller på med dessa idiotiska duschmynt!?
När det till och med är en camping i det övre kostnadsskiktet?
Femman sitter fast som i berget. Jag försöker frenetiskt pilla ut den med naglarna och sen att trycka in den med min andra femma. Tack och lov att jag tog med fler!
Men den rör sig i alla fall inte........
Jaha. Bara att sticka ut huvudet och vara tacksam för att vi inte befinner oss på en av storstädernas femstjärniga supercampingar.
Utan jag kan gladeligen kliva in i duschen bredvid, eftersom hela dusch och toaletthuset är tomt.
Så, bara att göra om proceduren igen.
-------------------------------
Vi kom idag till en byhåla som helt oväntat firade sin "bydag" just idag.
Det har varit jippon i hela byn (en väg på tio meter) hela dagen.
Dock var det förstås inte långt efter vår strandstund, som regnet kom.
Men vi var inte dem som var dem. Inte just idag i alla fall ; )
Först ut var barnens minilopp, på 1,3 km. Det var verkligen byn runt!
Och min lille Sa kom på fjortonde plats!
Av den enorma barnaskaran på hela 40 barn!
Japp, många barn var det ; )
Lite annat än vår byhålas minilopp med ett barnantal på sisådär några hundra......
Skillnad på byhåla och byhåla liksom.
Sen har jag faktiskt, tillsamman med två av gossarna, åkt brandbilens korglift ända upp i fullhöjd på 27 meter.
Jag var så duktig, det var inte så läskigt alls egentligen. Bara jag inte tittade rakt ner i backen. Och så länge mina barn stod stilla.
Men så klart skulle det krångla.......
När vi precis vänt ner och sakta sjunkit max två meter, börjar brandbilen tjuta och pipa! Brandmannen visade inga stora tecken på nervositet, så jag höll mig lugn.
Men han fick trixa och fixa lite. -"Hm, det är nog nåt fel på systemet...."
Tack så mycket för den åkturen!
Ner kom vi till sist, men det var inte bara raka spåret om man säger så.
Ja, det har varit en rejäl start på semestern. En bra start.
Imorgon väntas sol och förhoppningsvis en ännu trevligare stund på stranden än den idag. Och en god natts sömn dessförinnan.......
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|