Unga mammor härjar i en väldig skara här bland bloggarna nu för tiden.

Det är som om det är någons sort sensation med att vara ung som förälder.

Nu menar jag definitivt inget illa mot dessa "unga" mammor, för jag har inget emot dem alls!

Men vad är det att vara "ung"?

Jag hade en vän då jag gick i femte klass som fick barn......

Hon var alltså endast tolv år när hon genomgick en hel graviditet och förlossning!

I Sverige! Helt svensk!

Hon var ung.....

Hon hann inte ha mer än en menstruation. Så hon kunde ju inte det där.

Graviditeten upptäcktes inte förrän hon passerat v25 eller nåt. Så abort fanns liksom inte på tapeten......

Däremot fick hon bara hålla i sin lilla nyfödda son i ett par timmar. Sen kom socialen och hämtade honom, han var redan bortadopterad.

Föräldrarna ville inte ställa upp på något annat....

Nu har jag inte haft kontakt med henne på x antal år. Så jag vet inte riktigt hur det har gått på den fronten. Men jag vet att hon längtade efter den dagen då hon hade tillåtelse att söka upp och ta kontakt med honom.

Då han fyllde arton år.

------------------------------------------

Jag hade sen också en annan kompis, en kille. Som hade lite ångest över det där med barnproduktionen. (Av olika anledningar.)  Skulle hans kropp klara det ?

Så han fick sin tjej gravid och fick henne att behålla barnet mot sin vilja.....

De var då båda sexton år gamla. 

Den unga mamman mådde lätt sagt inte särskilt bra. Det blev pappan som fick ta hand om barnet, gick på koffeintabletter för att hålla sig vaken nattetid.

De fick faktiskt ett barn till kort efter, då gick det lite bättre. 

Men det blev inte någon lyckad familjebildning kan jag tycka.....

--------------------------------------------

Att vara ung som förälder ser jag, trots någras misslyckanden, som en ganska stor fördel.

För inte så många generationer sen var en blivande mamma som regel inte mycket mer än sjutton år. Är det ungt?

Nu för tiden har feminismen dragit ut åldern på barnaönskandet.

Först finns alla krav på att vi tjejer måste ha en "riktig" utbildning, en "karriär" att räkna med. Vi måste först ha kommit någonstans och lyckats med något, innan vi kan ens börja tänka på det där med barn.

För det är ju liksom bara något extra. Något i livets periferi......

Då blir det ju lätt räknat inte några barn förrän efter trettiostrecket......

Är det fel!? Nej, absolut inte!

Det är upp till var och en att välja sitt livs schema.

Men om man nu vill ha barn före allt annat, och istället ser arbetet som en del av livets periferi, och får dem innan tjugo, eller straxt efter. Är det så otroligt då!?

Är det så sensationellt att få barn vid nitton?

Kanske är det snarare märkligt att inte få dem innan trettio.........

 

Linnea

10 juli 2010 11:29

Tack för ett bra inlägg. Du skriver så himla bra. Funderar på det där med barn själv. Är 21, och tycker inte det är så ungt. Men man har ju pressen att fixa så himla mycket innan. Jag är dock rädd att jag inte kan ta tillräckligt hand om ett barn och vill vänta del därför och av andra anledningar. Men tycker det är skönt att läsa om en "vuxen..." (det vill man väl aldrig vara, eller hur var det...?) i alla fall en mor som tycker som jag. Känns skönt. Ha nu en bra dag. Kram!

http://ninnej.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...