En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 9 juli 2010

Av Kattis - 9 juli 2010 22:19

Svetten knuffar sig fram bak i nacken och klådan över vaden är enormt irriterande.

Syret håller sig retsamt undan och fastän alla fönster står på vid gavel vill inte luften röra sig alls. Förmodligen lika avtrubbad som vi andra.


Denna hetta håller i sig långt in på kvällen.

Skapar rusande myror innanför huden. 

Sitter med barnen och tittar på tecknade Anastasia, men har svårt att sitta still på grund av värmen som skapar kokgrader i vårt vardagsrum.


Människor hyllar sommaren till skyarna. Temperaturen ska bara upp, upp, upp....


Nej, tacka vet jag vår och höst. Lagom är bäst liksom.


Nu låter jag som en riktig höggravid gnällkärring!

Men det är föööööör varmt........


Kvällen blev i alla fall mysig. Film med så gott som allihop, glass med chokladsås och så slutligen en lugn egen stund i soffan.


Rolle lärde sig göra en chokladsås i tonåren, som är så gräsligt god att man kan skita i glassen helt!

Mått existerar inte för den mannen i köket och jag har aldrig lyckats göra den lika bra som honom. 

Men ingredienserna är som följer; smör, socker och kakao. Smält ihop och häll i en yttepytte skvätt vatten och koka upp. Mums!


Själv är Rolle på sin första firmafest med det nya gänget. 

Hoppas och tror att han har en rejält trevlig kväll.

Det verkar som att han fått arbetskamrater som är lite mer i hans stil och ålder. 

Han har inte jobbat där i mer än två veckor, men efter ikväll lär han ju säkert känna dem ändå.........



Äntligen kommer det lite fläktar ifrån det öppna fönstret.

Alla fåglar har tystnat och sakta sänker mörkret sig.

Husen runt omkring är släckta och min lilla fyrfota kompis har däckat i soffan.

Det börjar bli dags för bokens tid.....

Av Kattis - 9 juli 2010 18:13

Dagen har varit lite mer av det påfrestande slaget. Barnen har av någon anledning gått varandra på nerverna, med mycket tjafs och gråt som följd. Och sen har det dessutom varit en sådan där plåsterdag. Har ni tänkt på att vissa dagar är det som om deras små kroppar skulle ha vuxit en decimeter under natten, så dagen blir fylld av snubbel och islagningar..... Det är som om de liksom inte riktigt har koll på hur långa och stora de egentligen är.

Av Kattis - 9 juli 2010 10:30

Unga mammor härjar i en väldig skara här bland bloggarna nu för tiden.

Det är som om det är någons sort sensation med att vara ung som förälder.

Nu menar jag definitivt inget illa mot dessa "unga" mammor, för jag har inget emot dem alls!

Men vad är det att vara "ung"?


Jag hade en vän då jag gick i femte klass som fick barn......

Hon var alltså endast tolv år när hon genomgick en hel graviditet och förlossning!

I Sverige! Helt svensk!

Hon var ung.....


Hon hann inte ha mer än en menstruation. Så hon kunde ju inte det där.

Graviditeten upptäcktes inte förrän hon passerat v25 eller nåt. Så abort fanns liksom inte på tapeten......


Däremot fick hon bara hålla i sin lilla nyfödda son i ett par timmar. Sen kom socialen och hämtade honom, han var redan bortadopterad.

Föräldrarna ville inte ställa upp på något annat....


Nu har jag inte haft kontakt med henne på x antal år. Så jag vet inte riktigt hur det har gått på den fronten. Men jag vet att hon längtade efter den dagen då hon hade tillåtelse att söka upp och ta kontakt med honom.

Då han fyllde arton år.



------------------------------------------



Jag hade sen också en annan kompis, en kille. Som hade lite ångest över det där med barnproduktionen. (Av olika anledningar.)  Skulle hans kropp klara det ?

Så han fick sin tjej gravid och fick henne att behålla barnet mot sin vilja.....

De var då båda sexton år gamla. 

Den unga mamman mådde lätt sagt inte särskilt bra. Det blev pappan som fick ta hand om barnet, gick på koffeintabletter för att hålla sig vaken nattetid.


De fick faktiskt ett barn till kort efter, då gick det lite bättre. 

Men det blev inte någon lyckad familjebildning kan jag tycka.....



--------------------------------------------


Att vara ung som förälder ser jag, trots någras misslyckanden, som en ganska stor fördel.

För inte så många generationer sen var en blivande mamma som regel inte mycket mer än sjutton år. Är det ungt?


Nu för tiden har feminismen dragit ut åldern på barnaönskandet.

Först finns alla krav på att vi tjejer måste ha en "riktig" utbildning, en "karriär" att räkna med. Vi måste först ha kommit någonstans och lyckats med något, innan vi kan ens börja tänka på det där med barn.


För det är ju liksom bara något extra. Något i livets periferi......



Då blir det ju lätt räknat inte några barn förrän efter trettiostrecket......


Är det fel!? Nej, absolut inte!

Det är upp till var och en att välja sitt livs schema.


Men om man nu vill ha barn före allt annat, och istället ser arbetet som en del av livets periferi, och får dem innan tjugo, eller straxt efter. Är det så otroligt då!?

Är det så sensationellt att få barn vid nitton?


Kanske är det snarare märkligt att inte få dem innan trettio.........

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards