En artikel i dagens tidning fick mina ögon att stanna.

En man i modell äldre nekades en sjätte höftledsoperation på grund av för hög ålder.....

Mannen är enligt artikeln fullt aktiv och jagar vildsvin och lever och mår gott i övrigt. Men eftersom han just ska till att fylla 90 ansåg läkaren att hans behandling inte var någon prioritet. 

"Låt husläkaren ge dig värktabletter istället!", menade läkaren.

Den nittioårige mannen vill dock inte äta en massa smärtstillande med risk för att skada magen.......

Jag vill först och främst starkt påpeka att jag anser att allas lika rätt till vård är en av stöttepelarna i vårt samhälle!

Och är en individ verkligen intygande fullt aktivt levandes, borde det inte finnas några tveksamheter.

Men.......

När ska vi sluta sätta in mängder av kostsamma och livsuppehållande åtgärder?

Läkare har en skräck för att "tappa" en patient, "mista" säger man väl.

Det är som om de tror att de misslyckas om de låter en åttioåring med hjärtstillestånd dö?!

Livet måste ju trots allt få ha sin gång......

Mor min har arbetat på intensiven i många år och med ett något nyare och tjusigare sjukhus i närheten får hennes avdelning mest resterna, det som det fina sjukhuset inte vill ha.

Och det senaste tio åren eller mer är det bara snurriga gamlingar som fått hjärtattacker och lårbenshalsarna avbrutna som kommer in.

Att sitta tvärs över en åttioåring och försöka pumpa igång hjärtat känns inte riktigt riktigt, anser min kära mor. Och jag kan inte annat än hålla med och verkligen tycka att det låter smått sjukt!

Det blir inte riktigt lika kul att jobba då liksom......

Någonstans måste vi ju dra gränsen. Men hur?!

En läkare med sitt vårdteam kan ju inte först gräva i patientens liv och leverne för att sen göra bedömningen om huruvida livet är värt att rädda.

Det måste finnas något annat sätt...

Jag kan bara gå till mig själv för att tänka att min själ ska nog inte räddas till vilket pris som helst efter en ålder av sjuttiofem....eller nåt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...