Dessa nätter......

Förut hört att sömnproblem är vanligt vid senare delen av en graviditet. Men det har aldrig gällt mig. Förrän nu.

Inatt blev det upp att vandra en sväng vid tretiden.

Rent obligatoriskt passades det på att kissa. Fönster har vi öppna överallt, även i badrummet. När jag tittar ut ser jag hur solen sakta stiga upp över husen på andra sidan ån.

Så glimmande vackert! Himlen får en gyllene färg och hela världen ser så mjuk ut.

Ser ut att lova en underbar dag.......

Var svårväckt imorse. Plötsligt väldigt jobbigt att stiga upp. 

Mindes den vackra tidiga morgonstunden och kikade ut för att möta det underbara sommarvädret.

Men det var visst lika morgontrött som jag.

Hade gått och lagt sig igen.......Synd!

Kanske återkommer det om ett par timmar.

Köksstolen knakar när jag rör mig.

Som en önskan till avlastning, flytta på dig nu då!?

Har en plan för att ta en liten tur till den alldeles nya lekplatsen i hamnen.

Blev inkallad av en väninna. Får se om planen möts av protester eller hyllningar....

Förmodligen en given blandning.

Det är lite kluvet nu med barnen. De stora börjar bli, just stora. Är inte så fantastiskt imponerade av lite trästolpar och några klätterpinnar längre.

Lille D däremot ser lyriskt fram emot allt vad utflykter heter...

Men de äldsta är inte så stora att jag lämnar dem hemma vind för våg någon längre stund. Vid en snabb inhandling möjligtvis.

Det blir kompromisser för hela slanten. Vi får göra både det ena och det andra.

Fast vad det andra blir i det här fallet har jag ingen aning om för tillfället.

Samma sak gäller under semestrar. Förra året var det legoland på kartan.

De största är ju fanatiskt legotokiga. Och då kan man ju inte hålla på och vänta in att de små ska komma upp i den åldern. Man får dela upp sig kort och gott.

Jag var kvar på campingen med de två minsta, och Rolle tog de tre äldsta och bilen ner till Legoland.

De hade the time of their life! 

Bodde på legohotellet och åkte vattenbåtar och såg allt de ville se.

Inse att ALLT är gjort av lego, allt från tavlor till statyer!

Rolle tyckte nog att det var lika fascinerande han. Fick lite barndomslycka tillbaka.

Fast just på den bilden såg han ju inte så lycklig ut.......

Jag tror inte kan man ska vänta för mycket med allt man vill göra med barnen, bara för att vänta in de som är mindre.

Ge den upplevelsen helt till de större då, och planera inte vad ni ska göra med de mindre om fem år, förrän ni är där.

Vet inte varför, men det fick in mig på makabra tankar kring tsunamin.....

Har ingen nära som drabbats eller liknande, men hört massor. Liksom alla andra.

Har hört otaliga fall där föräldrar kämpat för att hålla fast i sina små.

Ofta har de ju haft fler barn och då mött den stora paniken i hur de ska resonera i hjälpfördelandet. Förmodligen tänker de flesta som jag tänkte först, att det större barnet har större chans att hjälpa sig självt. Därför håller man kanske mer tag i det mindre barnet......

Sen har jag förstått att enligt psykologer är det helt fel tänkt.....

Det äldre barnet har kanske klarat att hålla fast sig självt någonstans. Men den psykiska knäcken av att ha blivit "bortvald" är brutal. Det ger en fruktansvärd börda att bära med sig och att försöka jobba med för resten av livet.

Psykologen jag hörde menade att det vore bättre att hjälpa den äldsta....

Hemskt va?!

Då ger man säkert inte den minsta en chans.

Mamma jobbade på intensiven vid tillfället, och mötte ett antal drabbade.

Bland annat en mor som krampaktigt försökt hålla kvar sin två-åring och sin minsta på endast några månader. Men inte lyckats.....

Till intensiven kommer även akutsnitten nattetid. Mamma jobbar endast natt.

Och där ligger den drabbade modern och i rummet intill en nyförlöst annan betydligt lyckligare mamma.

Omänskligt va!?

Mamma frågar den drabbade modern hur hon tar det. Det fanns inte så mycket mamma kunde göra, det finns inte rum i oändlighet....

Men den drabbade modern uttryckte sig som så;

"Det känns bara skönt att få höra barnskrik."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...