En bit ur mitt liv

Alla inlägg under juni 2010

Av Kattis - 18 juni 2010 19:45

Jag ska spendera kvällen och natten i husvagnen tillsammans med R och P. De håller som bäst på att samla ihop några spel och kvällsmysgrejor.... Ska bli riktigt mysigt!

 
Av Kattis - 18 juni 2010 09:29

Barnen rusar just uppför trappan för att klä på sig och borsta tänderna. Klockan är redan halv tio men stressen känns långt borta. 

En lite regnig dag visar sig utanför fönstret. Vilket betyder att alla måsten är som bortblåsta av någon anledning.........

Vi måste inte fara iväg på picknick eller utflykt för att ha utnyttjat dagen till max.

Skönt!


Rolle är på jobbet och det är en alldeles vanlig dag. Ikväll kommer vårt extrabarn och sen är det helg. En helg som är totalt blank, så gott som.

Kyrkis bjuder på bussresa till Sagostigen i Malmköping. Jag vill inte dit, har aldrig varit där, men hyser inte några stora förväntningar.

Tyvärr råkade Sa höra deras planer och ville absolut åka med.

Och jag är inte den att neka bara för att jag har förutfattade åsikter.....

Men är det dåligt väder.....


Igår kom pappa Rolle hem och ställde hemmiljön iordning igen....eller i oordning. Det beror på hur man ser på saken.


    


Barnen var glada och uppspelta och taket var nästan på väg att lyfta av alla skratt.


Han kom även hem med väskan full av små gåvor till oss alla.

Barnen fick olika kepsar och t-shirts. Jag fick ett sött armband fullt av ikonbilder, ett set med örhängen och halsband och en turistväska. 


  

Bara asken till smyckena tyckte jag var supersöt!


Han är så gullig min lilla man. Är alltid så bra på att hitta mysiga gåvor och lyckas göra mig så glad.

Själv är jag totalt värdelös på att komma på presenter och liknande till honom!

Det blir helt misslyckat varje gång. Förstår inte hur det kan vara så svårt.....

Fast han är ju också en sådan som vet vad han vill ha och verkligen går in för forskandet av den tingesten. Kollar upp allt och gör sen ett välplanerat köp.

Så det går ju inte att bara köpa något åt honom....


Jag har köpt upplevelser ett par gånger i och för sig. Och det gick ju hem.

Förra året fick han flyga ett litet flygplan. Han hade drömmar om att bli pilot som ung....

Och nu i julklapp fick han en dag i en äventyrsbana. Där man får klättra och ta sig fram mellan trädtopparna m.m. 

Han är höjdrädd.........hihihi.

Nu ska vi bara se om han tar sig igenom det. 



Jag kan ju tyvärr inte vara med på grund av stora magen. ; )

Av Kattis - 17 juni 2010 21:30

Försöker balansera boken på högkant samtidigt som jag med andra handen kliar älskade lilla Si i håret.

Kan höra hur hans andetag blir djupare och djupare. Ser ut som en liten ängel skänkt från ovan, där han ligger med sitt minimala huvud med all ljust hår som en gloria utspritt över min stora kudde.


Han har fått sova hos mig nu de nätter då Rolle varit bortrest. Och nu ville jag ändå lägga mig och läsa en stund, så då fick han gosa hos mig igen.....

Så underbart mysigt!


Lillskrutten i magen vrider och vänder sig. Kan känna hur en sammandragning börjar under revbenen och tar tag ändå från rygg och nerifrån bäckenet.

Det känns så härligt att märka av kroppens arbete. En liten försmak av det som kommer.......


Förlossning......det häftigaste att få vara med om!

Kroppen som tar över till fullo. Hur det bara är att finna sig i situationen och följa med.

Smärtan full av förväntningen av att få träffa sin skapelse.


Kan inte säga att jag haft superlätta förlossningar, eller smärtfria.

Men de har aldrig avskräckt mig.

När det var dags för Si att komma och han bara ville ha lite klämhjälp från mig för att se dagen ljus, kände jag en liten panik för att det skulle vara sista gången.

"Det är INTE sista gången!", sa jag till Rolle då.

"Ja, ja. Men du måste ju få ut denna först!"  Tyckte barnmorskan.


Nu vet jag att det är sista bebisen........

Känns inte superkänslosamt.....ännu.

Men att åka in till sista förlossningen kommer kännas tungt.




Jag kanske skulle plugga vidare till barnmorska istället?!

Av Kattis - 17 juni 2010 13:49

Klockan tickar ovanligt högljutt idag.....Sekund för sekund och minut för minut.

De nygräddade kladdkakemuffinsen står på köksbänken och barnen är lite extra förväntansfulla.


Pappa kommer hem när som helst!

Han har inte varit borta i mer än tre dagar, men det råder ändå rena feststämningen.

Det har inte varit några problem med att ta allt själv, men det är såååååå underbart att få hem sin älskade man!


Tänk, min syster, hennes man är borta från söndag kväll till torsdag kväll. 

Hela tiden.......Jobbar i Norge.

Jag är förundrad över hur hon orkar och inte alls känner några svårigheter med det.

Eller alla dessa ensamstående föräldar.......

Vill inte ens tänka tanken.


Jag vet de som ser väldigt surt på klagomål från oss som faktiskt har en andra hälft att luta oss mot. Vi ska liksom inte gnälla.

Men man kan inte mäta sorg och problem.


Om min son var med om en bilolycka och blev förlamad från midjan och neråt, får jag inte sörja detta då? För min son är ju i alla fall vid liv. Tänk de som istället mister sitt barn.........


För flera år sedan, då jag väntade nummer fyra. Var jag på kryssning med några tjejkompisar. 

Vi låg i hytten och babblade om ditten och datten, så där som tjejer gör.

Plötsligt var samtalet inne på missfall och aborter......

En av tjejerna berättade att hon tagit bort ett foster som visat sig bära på Downs, eller hur man säger. Det var inget roligt beslut, men för henne väldigt enkelt.

Jag berättade om min första graviditet som slutade i missfall efter elfte veckan. För mig var det något fruktansvärt jobbigt.

Efter en stund säger en annan av tjejerna att "Ja, sorg kan ju inte mätas."

Då tystnar vi allihop och påminner oss om att hennes ett och ett halvt-årige son drunknade några år tidigare......


Men som hon så tydligt sa, det går inte att mäta sorg..........


Mitt missfall var hemskt för mig att gå igenom. Jag har inte behövt lämna någon i döden på annat sätt.

Sen att det var min första graviditet gjorde det hela ännu svårare. Jag fick ett till missfall för något år sedan, men det var inte alls så hemskt.


Att behöva ta ett beslut om abort på ofrivilliga grunder, dåliga odds inför livet utanför livmodern, kan jag inte ens förställa mig. Självklart jättesvårt!

Men att förlora ett barn..........Ryser vid blotta tanken.




Nej, det var ett glatt inlägg jag skulle göra.

Min man kommer hem och det känns lyriskt!

Av Kattis - 17 juni 2010 07:43

Vilken lycka att få vakna med sängen full av barn! Att köpa en tredje nittiosäng till vårat sovrum var bland det bästa vi gjort! Och idag kommer pappa Rolle hem........

 
Av Kattis - 16 juni 2010 18:24

Anna-Lena störs sig tydligen på att jag inte sätter ut namnen på mina barn. Det kanske det är fler som gör, vad vet jag. 

Men att jag inte är ensam om detta val är jag starkt medveten om.

Det är ett stort steg bara att låta familjen synas på bild enligt min mening!

Det är dock en tröskel jag har klivit över.

Fast att gå vidare och även lämna ut deras namn känns alltför personligt.


Jag vet egentligen inte direkt varför, så är det bara.

Kanske jag skulle presentera dem så här istället:



R min äldsta kille med mycket bakom pannbenet. Hoppade upp en klass efter tvåan, vilket har visat sig vara ett väldigt bra beslut. Vill uppmana alla som velar, att gör inte det!

Älskar lego som en tok och tog orange streck på judon i fredags, har därmed tränat i tre terminer. Ville dock inte vara med och tävla, ingen tävlingsmänniska alls.


  















P min åttaårige son med en helsikes massa spring i. Skulle kunna driva ett vattenkraftverk utan vatten. Otroligt rolig dessutom och vet hur man får igång familjen. Ser ut exakt som jag gjorde i samma ålder. Tur att någon blev lik mig i alla fall, trots att de bara är söner.....

Älskar även han lego alldeles vansinnigt och tog sitt första bälte i judon, plus guld på tävlingen. 


  














Sa   min sexåring som just gått ut första året i skolan, förskoleklass. Är lite mer som äldsta killen och har precis börjat läsa Lasse-Maja. Frågar tusen gånger om dan vad det ska bli för mat - väldigt matintresserad. Vill alltid var med och hjälpa till.....med allt. Ser jämt till att frukosten står serverad innan någon annan hunnit ner!

Lite av en polis tyvärr, vilket fått honom lite utanför de storas lekar.

Tog sitt gula, andra terminens, bälte på judon. Och delad bronsplats i tävlingarna.



  














Si    min lilla kille som plötsligt blivit stor, fyra år fyllde han dagen innan nyår.

Denne gosse är istället mer som P. En kille med fart och bus, hänger (och får) lätt vara med de stora. Har denna terminen börjat på allmän förskola, inte superroad av det. Men jag vill få kontakten med blivande klasskamrater. 

Han och jag har tillsammans gått på judons "stor och liten"- grupp. Det var jättekul! (För båda.)



    












D   oftast kallad lille D, men snart är han ju inte minst längre........Han är två och ett halvt snart måste jag väl erkänna.

Ändå min bebis och pussgurka. Nallebjörnen nummer ett.

Är för tillfället tokig i pussel och lotto. Har en stickad docka som sällan lämnar armen.

Den var på grund av en olycka tvungen att hamna i tvätten förra veckan, men då fick han tag på min gamla riktiga docka. Och det gick lika bra. Så nu bär han oftast omkring på båda...



  














Katarina     mamman i huset. Älskar ord, ibland även fast de inte säger något alls. Lever för mina barn, vem gör inte det?

Är utbildad undersköterska, men sa upp mig efter barn nummer tre. Vill vara hemma på heltid så länge jag kan.

Har under tiden utbildat mig till hundinstruktör och planerar vidareutbilda mig inom problemhund och assistans. Har en egen liten firma, men låter den ligga på is så länge.......

Lite för pedantisk ibland, har gamla kontrollbehovsproblem som jag lärt mig leva med. Men ser definitivt renlighet som en dygd.

Älskar att träna i vanliga fall, hade just börjat med MMA innan magen kom ivägen. Härligt att få explodera under kontrollerade former!


  











Mannen, gubben, pappan      kärt barn har många namn. Vid äkta benämning Rolle. Har fått tillåtelse att åtminstone nämna honom vi namn hädanefter. Inte så ofta han nämns kanske i alla fall......... ; )


   Hittar ingen annan bild på gubben.

Av Kattis - 16 juni 2010 17:19

Bäckenet säger plötsligt upp sig och smärtan är ett faktum. Försöker göra några solhälsningar för att kanske få allt på plats igen. Men huvudet börjar dunka och signaler om migrän mottas. Paniken smyger sig på, migrän är det sista man vill ha när man står utan avlastning! Tack och lov för värktabletter....... Tar man dem bara i tid så gör de faktiskt nytta.

 
Av Kattis - 16 juni 2010 13:28

Just nu läggs det pussel i otroliga mängder av min minsta lille D. Det är en tacksam sysselsättning. Jag kan sitta bredvid och vara lagom engagerad medans jag kan få pyssla med det jag vill.


Vännerna var och badade i sjön igår. Det var kallt, lät de meddela. 

Jag minns knappt inte när vi var och doppade oss i någon sjö senast. Hellre havet då. Men det är istället ännu kallare.......

Jag låter som en riktigt stadsmänniska när jag säger att en pool känns mycket trevligare.

Jag klarar inte av all sand som smutsar ner och tar sig in överallt. Plus att det alltid simmar omkring en massa gamla snusar, plåster och andra äckelheter längs sjöstränder. 

Att doppa sig från en klippa i havet är en helt annan sak.

Fast det är å andra sidan inte lika lämpligt med mindre barn......


Jag åker väldigt gärna till badhuset med killarna, eller om det fanns en utomhuspool någonstans. Men det gör det inte här. 

Det är sjön som gäller.


Nu skaffade vi ju en sådan där ful rund plastpool med reningsverk att ha på altanen, förra sommaren.

Den är iordninggjord och inkopplad till ett solvärmesystem. Men det badas inte i den i alla fall. Som mest har det väl varit 18 grader än så länge.

Som jag sa förut, så hyser jag ingen större förhoppning till ökad temperatur som följd av det där ufot som mannen inköpte.

Men det är ju inget som går att bevisa, det skulle ju kunna vara fem grader lägre utan den.


En väninna fixade sig en riktig pool för ett par år sedan. Med äkta uppvärmning. Och då kan man kalla det badmöjligt. 

Tyvärr kräver det en stor summa pengar, inte enbart i installation utan även för underhåll. Och sen behövs det en bit tomt att sätta det hela i.


Så det får stanna vid en dröm.......


Men barnen måste ju få bada. Det är ju halva grejen med sommar!

Så......jag får väl hoppas badhuset är öppet hela sommarlovet........ ; )

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards