Kvällen blev lite intensiv. Eller i alla fall stressig.

Men det slutade gott, allting gott.

Första killen till judo klockan fem, utvecklingssamtal med nästa kvart över fem.

Denne killen skulle också på judo klockan sex, samma tid som dagisavslutningen startade.....

Utvecklingssamtalet blev aningens försenat och drog också ut på tiden. Så vi kom inte därifrån innan klockan hunnit bli fem minuter före sex. 

Därmed blev det lite bråttom att lämna till judo och få den resterande familjen till dagis.

Men vi kom alla dit vi skulle.

Maken hatar att var lite sent ute. Jag med i och för sig.

Men ibland diffar schemat aningens och då är det bara att gilla läget......

Men avslutningen var lika söt och mysig som vanligt.

Barnen stod på gräskullen och sjöng sina sommarlåtar. Till stor del i oavsiktlig kanon.

Det delades ut blommor till höger och vänster, och pärmar och diplom till de stora barnen som går upp till sexårs i höst.

Efter det blev det glass och kaffe.

Och så snabbt iväg att hämta judokillarna.....

Nu ligger samtliga trötta och nöjda.

Själv har jag ramlat ihop i soffan......

Så ringer det en säljare för att prata tidningsabbonemang. Och frågar då efter min pappa!!!! Ja, det är faktiskt inte ovanligt att jag får den frågan.....

När jag var tjugo, trodde alltid de äldre på jobbet att jag inte var en dag över femton. 

Men nu får jag antalet i barnaskaran att leda folk till att tro att jag kanske är äldre än jag är.

Men rösten är kvar, min barnsligt ljusa flickröst......

Nja, det där med åldern är väl ändå bara en siffra.

Men ibland undrar jag verkligen hur gammal jag är....

Solen värmer ordentligt. Barnen plaskar i poolen, premiärdoppen.

Lille D har redan fått fram sin minipool för ett par dagar sen.

Själv sitter jag i skuggan under pergolan och njuter.

Barnen nöjda, mamma nöjd.........

Äldsta gossen klev utan ångest upp i morse och accepterade fotbollsdagen helt.

Mannen hade erbjudit honom en belöning för medverkan i KM i ren laganda.

Själv hade jag utan tvekan låtit honom stanna hemma idag om han hade mått skit hela morgonen bara för att han var tvungen att spela fotboll.

Jag jobbar mer med belöning än med ilska och bråk.

Precis som med hundar.

Min utbildning till hundinstruktör var den bästa föräldrautbildningen man kan få!

Våra barn får ju heller ingen månadspeng, utan har ett system med egenhändigt intjänade pengar.

Det är belöningar från bland annat välskött skolarbete, disk m.m

Från tre års ålder börjar vi ju med olika arbetsböcker, och då är det en kula per sida.

De läggs i en kulflaska som när den är full är värd etthundra kronor.

Därmed kan det intjänas tvåhundra per månad eller enbart etthundra varannan månad. Helt och hållet upp till barnen.....

Sen så småningom är de väl så stora att det är bättre med bestämda uppgifter som resulterar i en mer bestämd månadspeng.

Men jag vill lära in den fasta relationen mellan arbete-belöning.

Jag vill inte bara ge en månadspeng och sen behöva bråka och argumentera mig till att få olika sysslor gjorda. 

Idag ska jag med äldsta gossen på utvecklingssamtal.

Kul, men jag vet redan vad som kommer sägas.

Han är ännu väldigt snabb i det mesta. Speciellt matten är ju hans grej....

Men det är så skönt att jag kommit igenom hela lärarkåren och rektorerna nu.

De vet hur han funkar och låter honom gå vidare i sin takt.

Han har ju efter många om och men hoppat upp en klass, och nu ska han även låtas få lite eget material med lite mer stimulerande uppgifter. 
Han behöver klurigheter och problemlösningar....

Det är så underbart att min åttaåring råkade få äldste gossens förra lärare. Så där behöver vi inte ens säga något, hon har ändå redan gett honom fria tyglar och tänker låta honom också arbeta i egen takt.

Han är i alla fall nöjd med skolan och rasterna. Det var inte den äldre.....

Jag vill verkligen inte låta skrytsam, för sådant är det värsta jag vet.

Men kanske finns det fler bland er som har snabba barn, som är lite före hela tiden.

För det ska jag högt och tydligt markera;

Det är mycket lättare att ha barn som följer normen i inlärning.

Än att de är lite efter eller lite före!

Kvällen tillbringades på ängen vid ån för brännbollsspel. 

Det var en helt underbar kväll, riktigt sommarvarm.

Det var klassträff med äldsta grabbens klass.

Nyslaget gräs och mängder av flugor.......

Fast mysigt ändock.

Fika tillhör också, men så fort det var uppätet ville tre av killarna hem.

Fast mannen stannade med det andra två en stund till.

Äldsta gossen är ingen sportfåne. Han är än så länge med på judon, men annars ser han inget nöje i något idrottsligt.

Gympan klarar han utan överdrivet sura miner. 

Men det ska ju alltid genom skolan arrangeras diverse idrottsdagar. Tävlingar mot distriktets övriga skolor.

Som imorgon, KM i fotboll. 

Det som sonen avskyr mest av allt.......

Inte nog med det, utan då ska de tvunget träna på detta i veckor innan. Inte enbart på gympan utan även på lektionstid.

Idag spelade de fotboll så gott som hela dagen. 

Det var en alldeles nedbruten kille jag fick hem.

Idrott i skolan är bra. Barnen behöver röra på sig och framför allt lära sig vikten av det och grundkunskaper i hälsa.

Men sen kan det vara bra med det, anser jag. 

Varför ska man tvinga in barn i aktiviteter de absolut endast avskyr?!

Idrottsdagar kan vara kul, så länge det är på frivillig basis. Alla övriga kan deltaga från läktaren som hejarklack och liknande.

Det ger säkert en bättre sammanhållning och teamanda. Men inte när någon behöver ligga sömnlös eller genomlider åtskilliga lektioner med migrän till följd.

Mina söner ska inte behöva lära sig spela fotboll under skoltid. Det kan man göra på fritiden!

Själen sjunger och kroppen skriker.........

Nu har jag i alla fall gjort lite nytta. Oljat altanen.

Det känns kanon att det äntligen är färdigt, men ryggen och bäckenet är inte lika förtjusta.

Sen blir det ju aningens besvärligt med att förbjuda barnen att vara på altanen.

Speciellt eftersom solen gassar och hammocken lockar.

Men på gården kan vi ju alltid vara.

Lunchen blev ett sval yoghurt.

Det är också något som grabbarna äter med glädje.

I natt kom fyraåringen in till mig.

Och som vanligt släppte jag med hjärtlighet och utan eftertanke in honom under täcket.

Under frukosten säger han, precis som vid ett tillfälle i vintras, att han är magsjuk och har kräkts.

Just eftersom det hänt en gång tidigare, var jag inte lika tveksam till sannningshalten i hans utsagor. Utan sprang upp och drog upp täcket, där kunde jag konstatera att han hade helt rätt.

Usch! Intorkat och ingeggat i kudde, lakan och madrass........

Så nu har jag med all kraft tryckt in bäddmadrassen i tvätten och håller tummarna på det bästa....

Att han inte sagt något redan under natten går över mitt förstånd. Men så är det ju med de små liven.

Man kan inte alltid begripa sig på dem......

Det finns inget mysigare än att få vakna varje morgon bredvid en liten snusande älskling.

Att få se hur han sakta vaknar ur sin sömn.

Att få äta frukost i lugn och ro med sina små och sen göra sig i ordning för promenaden till skolan.

Kort och gott är vardagen tillsammans med de man älskar mest den bästa gåvan!

Jag hade lite tomt på barn här under eftermiddagen.

Efter att jag även skickat hem vännerna och den hemhämtade sonen också gått ner till väninnan, var det endast mina två äldsta kvar när det var dags att laga i ordning middag.

Judokvällar försöker jag se till att få maten färdig till straxt efter fyra, för annars blir det inte mat förrän efter sju.

En av gossarna tränar i första gruppen som börjar fem, och de andra går i nästa grupp som startar direkt efter. Vi är med andra ord inte klara där innan klockan sju.

Men mina killar var snabbt involverade i matlagningen. Det var så mysigt att stå där, bara vi tre och steka bacon och fixa. 

Det blev flygande jacob. Mums för hela familjen!

Min åttaåring, den snabbaste av grabbarna. Han gör allting på en gång, som vanligt........

Min äldsta gossen, som fyller jämnt i sommar. Den ordningsamme och prudentlige.

Nu startar favoritprogrammet ; The mentalist.........

God kväll.

Sitter i min gungande hammock och känner hur solen bränner mitt ben.

Ska om några minuter hämta gossen från sin klasskompis.

Mina två minsta sötnosar gick hem med väninnan, så jag känner mig alldeles ensam.

Nog för att mina två äldsta och tre kompisar är på övervåningen, men ändå....

Hörde en vän säga att "man vet att man har många barn när man sitter med mannen i soffan och säger - Tänk att vi är helt ensamma. - . Fast emellan oss sitter två små."

Jo. Och när man känner sig alldeles ensam fast huset består av fem barn.....

Grabbarna i skolan, det vill säga de tre äldsta, hade vandringsdag idag. 

Morgonen gav lite tveksamheter kring vädret. Skulle de ta med sig regnkläder eller inte.

Det kom aldrig något regn, fast inte någon sol direkt heller.

Den har däremot dykt över oss nu. Ordentligt......

Skönt att de slapp denna värmen under promenaden!

Jag brukar säga att jag älskar solen - i skuggan......

Jag kan hela tiden höra hur en granne arbetar med en motorsåg.

Fundera på om jag ska behöva vara orolig för fallande träd eller liknande.

Jag har försökt kika lite, men lummigheten som jag älskar, är i vägen.

Nu är det rejäl grönska överallt.

Sommar på riktigt. Avslutning på dagis på torsdag. 

Och i skolan nästa vecka.

Ska bli skönt med sommarlov.........