Vad ska man med en pappa till?

Vad ska man med en mamma till?

Är inte alla familjer riktiga familjer?

Ja, det är frågor man kan ställa sig!

Men när jag talat talar jag från MIN erfarenhet och MINA önskningar och drömmar!

Jag är uppvuxen med en hårt arbetande ensamstående mamma. Hon hade det inte så lätt, det är inte så lätt att vara ensam med barn. Och hon mådde inte alltid så bra...

Min pappa bodde med fru och barn 40 mil ifrån oss. Jag träffade inte honom särskilt ofta, och enbart tack vare min underbara farmor som såg till att jag kom dit.

Men när jag var där kände jag den fantastiska känslan av att vara del av en ordentlig familj! Det var himlastormande! Lycklig barnsommar av hela slanten!

Pappa är bonde, och det var bara för oss barn att spring vilt omkring i skogar och hagar och bada i älven bäst vi ville. Helt enkelt underbart!

Mamma fick nog ta mycket skit av mig när jag kom hem efter veckorna hos pappa. Det är omtumlande att som barn hoppa mellan så totalt olika miljöer....

Jag gav nog utlopp för en del ilska och frustration över detta.

Fast som barn är man otrolig på att kamouflera in sig i vilken situation som helst. Man etablerar sig snabbt och i vilka miljöer som helst...

Och jag älskade alltid min mamma, älskar alltid min mamma. 

Det är min barndoms upplevelser som ger mig känslan av att en "riktig" familj ska bestå av mamma, pappa och barn. Det är min önskan och drömbild av en gedigen familj.

Självklart anser jag som (förhoppningsvis) de flesta andra att en familj faktiskt kan se ut hur som helst!

Det enda verkligt skrivna är att det ingår flera individer som lever tillsammans.

Sen ligger ju tyngden i att samtliga deltagare trivs och mår bra, känner sig älskade och att hela "flocken" driver åt samma håll. Fast tyvärr är detta inte alltid fallet.

Men min lärdom av det hela är att en mamma och en pappa är två skilda benämningar på egentligen samma roll - förälder.

Det är endast könet som skiljer, och en familj kan naturligtvis lika gärna bestå av två föräldrar av samma kön.

Huvudsaken är att alla älskar och rår om varandra!

 

ylvali

29 juni 2010 20:23

Du har en riktigt fin blogg, och ett väldigt bra berättarsätt! Kände för att berömma lite :) Jag har svårt för att läsa bloggar men din läser jag verkligen hela. Jättebra :)

http://www.anadear.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...