Pappa Rolle ligger däckad i soffan och lille D står där bredvid och spelar hockey på soffbordet....

Han försöker med glada tjut visa pappa alla sina mål, men pappa hmmmar bara till svar.

Det är tröttsamt att börja nytt jobb, med ett stort gäng nya arbetskamrater.

Jag läste en krönika av någon ung nybliven pappa i dagens tidning. Han berättade om sina kluvna känslor inför papparollen, vad var det för roll egentligen? Vad var det meningen att han skulle prestera i den?

Minns när vi fick vår första son för tio år sedan. 

Jag var otroligt lycklig och mina krav på föräldraskapet var enorma.

Mina barn skulle få allt det där som jag inte fick. Till att börja med en riktig familj, med pappa och mamma.

Rolle kom redan från en riktig familj. Han var kanske lite mer avslappnad inför familjebilden än jag själv. Nog för att vi båda var lika fantastiskt lyckliga, för det var vi verkligen. Men jag hade nog en större stress på perfektion än honom....

Efter att första ruset inför denna nya skapelse lagt sig, minns jag hur jag började känna något konstigt inför Rolle.

Kan inte riktigt sätta fingret på det. Men jag var liksom lite fundersam till vad jag skulle med honom till.....

Vad gör en pappa?! På vilket sätt ska han vara mot mig och barnen!?

Vad behöver jag egentligen honom till?!

Själv är jag som sagt inte uppvuxen i en pappochmamm-familj. Det har alltid bara varit mamma och jag.

Med något snabbt undantag av ett rötägg som invaderade vår trygghet under en tid.

Så jag visste ju faktiskt inte vad en pappa gjorde i en familj!

Det var en liten period av lite konstiga känslor, dels inför detta nya med barn och familj och dels för att lära mig våra olika roller.

Till slut lärde jag mig dock detta; en mamma och en pappa har samma typ av roll i en familj. Det är bara att den ena är tjej och den andra är kille.

Och i våra olika kön är vi aningens olika......Men mer är det inte.

Det är ju däremot något som förändrats drastiskt genom årtiondena. Papparollen har genomgått en rejäl transmutation. Det har märkts från generation till generation.....Nu har det väl börjat stadga sig lite.

Men jag kan förstå pappornas svårighet att finna sin plats i sin roll. De har ju inte alls haft någon mall att gå efter. 

Vi mammor har ju varit lite mer som alltid, så vi har kunnat titta på våra egna mammor och följa mer i deras mönster....

Vare sig vi vill kalkera detta mönster eller inte.

 

Vardagsmamman

28 juni 2010 21:43

Men vad du är klok... Gillade din blogg från första stund som jag ramlade in på den :)

Jag som altid trott att humlor bränns.. men sticks de så ska jag minsann se till att de försvinner illa kvickt :)

Kram Mia

http://www.vardagsfamiljen.blogspot.com

 

klara

29 juni 2010 00:33

Hej!
fin blogg, titta in på min? :)

http://beautifullife.bloggplatsen.se

 

Ella

29 juni 2010 11:36

Bra skrivet! Tummen upp *

http://elizavierikko.bloggplatsen.se

 

Anna

29 juni 2010 14:28

Vad ska man med mammor till?!

http://AnnaUnik.bloggplatsen.se

 

Martina

29 juni 2010 15:40

Men alla familjer är väl riktiga familjer *förvirrad*

http://157.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...