Sängen står obäddad i ett ännu mörklagt sovrum.

Lunchen bestod av allt vad frysens gamla matlådor kunde bjuda på.

Sen igår eftermiddag knaprar jag alvedon i gram efter gram.

Det är ju den enda värktablett påbjuden för gravida.

Alvedon är ju inte något som hjälper mot migrän precis, men om jag ser till att ta dem i god tid och konsekvent, så lyckas jag åtminstone hålla anfallet stången....

Det känns inte kul att som mamma, gå omkring som en zombie. Man vill ju av någon anledning inte visa sig svag inför sina barn.

Fast egentligen är det väl en mycket bra sak att göra. Visa att vem som helst kan ha dåliga dagar och att det är helt okej.

Idag har de äldsta verkligen varit underbart förstående. De har hängt tvätt och tagit disk och gjort vad de kan för att inte väsnas och dra igång onödiga bråk.

Allt helt utan min uttalade önskan!

Sådana här dagar är det väldigt skönt att ha en husvagn stående utanför huset också! Den fungerar alldeles utmärkt som lekstuga.......

Det är inte heller något de får göra dagligdags, vara i husvagnen. Men idag har de varit där nästan hela dagen. Vilket gjort sitt till för att hjälpa mig att kurera huvudvärken........

Att ha en ordentlig lekplats på den egna gården är även det en underlättning.....Kan man säga så?! Nu kan man.... Underlättnad kanske?  

Ja, det är lite svårt det där med att visa svagheter och sorger inför sina barn.

Men det är nog trots allt så att det bara är bra att visa barnen alla sidor av mänskligheten. Vi går igenom svårigheter och sämre tider allihop. Av olika grad och typ. 

Jag vet att jag har läsare som har svårt sjuka barn och som mist sin man respektive barnens far.

Det kan inte vara lätt att i en svår sorg försöka stå rak och fast i den starka motvinden!

Det är väl då man måste lyckas släppa alla sina krav och bara visa barnen att familjen är starkast tillsammans........

Vad vet jag om detta? Ingenting.

Men all heder åt er som vandrar genom mörka tider med barn omkring er.

Önskar jag kunde ge er lite styrka och positiv energi......

Ni gör garanterat ett underbart jobb!

 

annkatrin

22 juni 2010 18:12

Helt underbar läsning just idag. Idag är ingen bra dag för mig. Skulle nästan kunna tro att du läst inlägget jag gjorde i morse i min blogg. Jag tar åt mig vartenda ord du skrivit i detta inlägg. Tack!
Det är så avslappnande att gå in hos dig och läsa lite, du skriver väldigt bra ;)

http://annkatrin-mindagbok.blogspot.com

 

elinor

22 juni 2010 20:54

Hej hej trevligt att du bloggar på, kikar in då och då :-)
Jag lärde mig som liten att det var fult att vara arg, ledsen, trött och visa sina svagheter.Det ledde ju till att jag fick trycka ner allt inombords, det blev rätt fullt efter många år,och då jag bestämt inte skulle visa dem sidorna blev jag deprimerad för det gick inte att hantera när dem poppade upp till slut. Och då var det MÅNGA känslor på en gång.
Det var inte bra vet jag ju nu och mår toppen idag. Nu ingår alla känslor i mitt liv, och inför mina barn (ja naturligtvis uttrycks inte allt ;-)) men så där normalt till daglig dax...vara arg, ledsen, trött, grinig, sur eller allt vad det än kan vara är lika viktigt som glad, pigg och full med ork.
Hur ska vi annars kunna lära våra barn att det är OK att känna allt som man känner? Att man får vara precis som man är?
Man får vara i behov av lugn från barn med hur underbara dem än är! Vi mammor är också människor och älskar dem villkorslöst ändå :-)
Ha en skön sommar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...