För flera år sedan, då jag inte hade en riktigt lika barnrik familj som nu,kände jag ofta en väldig ångest då jag ville neka barnen något.

Om jag inte hade en totalt vattentät anledning så kände jag mig fruktansvärd som gav barnen ett negativt svar till någon av alla deras önskningar.

Sen satt jag på det berömda "kyrkis" och disskuterade denna fråga med en väninna.

En väldigt troende väninna, om nu detta kan ha någon verkan i sambandet....

Hon som har lite äldre barn än mig själv berättade att hon hade förklarat för barnen att det alltid i slutändan ändå är hon som förälder som bestämmer.

Och att hennes domar görs utifrån hennes kunskaper och erfarenheter som hon fått genom sina, många fler år på denna jord. Att hon aldrig skulle besluta något som ses som superelakt av barnen utan en grund av kärlek för dem.

Men att hon kort och gott i vilken frågeställning det än var, alltid tillåter sig själv att utbrista att det är hon som bestämmer, för att det är hon som är mamma!

Hon tar sig friheten att inte alltid behöva en exemplarisk förklaring till varje varför.....

Och det var så underbart att få höra!

Det var något jag tog till mig direkt och ordentligt.

Jag har en annan vän, en pappa till barnens kompisar och vän i övrigt också, som har visat sig ha otroligt svårt för att säga nej till sina barn.

Härom sistens ville de sova över hos varandra och varken jag eller pappan kände att det passade. Ingen av oss ville detta helt enkelt.....

Och jag sa kort och gott  -"Nej, en annan gång." Vilket barnen då snabbt respekterade.

Men denna stackars pappa stod i en lång stund och grävde fram anledning efter anledning för att kunna ge sina barn en bra förklaring.

Man kunde se hur det gjorde ont i honom att behöva göra sina barn besvikna. 

Han slutade sina utläggningar med att det ju ändå snart är sommarlov och då kan de sova hos varandra hela tiden......

Det kändes så skönt att då ha kommit till den insikten att jag som förälder faktiskt inte behöver säga något annat än "Nej", när det är nej. Det räcker.

Och jag önskar jag kunde ge honom den känslan också,

att hans kärlek till barnen finns även i ett nej.

Det spelar ingen roll om det "nejet" följs av en miljon anledningar eller inte......

 

Siv

22 juni 2010 13:33

och här klickar jag på gilla-knappen :)

http://meromoss.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...