Kvällen blev lite intensiv. Eller i alla fall stressig.

Men det slutade gott, allting gott.

Första killen till judo klockan fem, utvecklingssamtal med nästa kvart över fem.

Denne killen skulle också på judo klockan sex, samma tid som dagisavslutningen startade.....

Utvecklingssamtalet blev aningens försenat och drog också ut på tiden. Så vi kom inte därifrån innan klockan hunnit bli fem minuter före sex. 

Därmed blev det lite bråttom att lämna till judo och få den resterande familjen till dagis.

Men vi kom alla dit vi skulle.

Maken hatar att var lite sent ute. Jag med i och för sig.

Men ibland diffar schemat aningens och då är det bara att gilla läget......

Men avslutningen var lika söt och mysig som vanligt.

Barnen stod på gräskullen och sjöng sina sommarlåtar. Till stor del i oavsiktlig kanon.

Det delades ut blommor till höger och vänster, och pärmar och diplom till de stora barnen som går upp till sexårs i höst.

Efter det blev det glass och kaffe.

Och så snabbt iväg att hämta judokillarna.....

Nu ligger samtliga trötta och nöjda.

Själv har jag ramlat ihop i soffan......

Så ringer det en säljare för att prata tidningsabbonemang. Och frågar då efter min pappa!!!! Ja, det är faktiskt inte ovanligt att jag får den frågan.....

När jag var tjugo, trodde alltid de äldre på jobbet att jag inte var en dag över femton. 

Men nu får jag antalet i barnaskaran att leda folk till att tro att jag kanske är äldre än jag är.

Men rösten är kvar, min barnsligt ljusa flickröst......

Nja, det där med åldern är väl ändå bara en siffra.

Men ibland undrar jag verkligen hur gammal jag är....

Solen värmer ordentligt. Barnen plaskar i poolen, premiärdoppen.

Lille D har redan fått fram sin minipool för ett par dagar sen.

Själv sitter jag i skuggan under pergolan och njuter.

Barnen nöjda, mamma nöjd.........

Äldsta gossen klev utan ångest upp i morse och accepterade fotbollsdagen helt.

Mannen hade erbjudit honom en belöning för medverkan i KM i ren laganda.

Själv hade jag utan tvekan låtit honom stanna hemma idag om han hade mått skit hela morgonen bara för att han var tvungen att spela fotboll.

Jag jobbar mer med belöning än med ilska och bråk.

Precis som med hundar.

Min utbildning till hundinstruktör var den bästa föräldrautbildningen man kan få!

Våra barn får ju heller ingen månadspeng, utan har ett system med egenhändigt intjänade pengar.

Det är belöningar från bland annat välskött skolarbete, disk m.m

Från tre års ålder börjar vi ju med olika arbetsböcker, och då är det en kula per sida.

De läggs i en kulflaska som när den är full är värd etthundra kronor.

Därmed kan det intjänas tvåhundra per månad eller enbart etthundra varannan månad. Helt och hållet upp till barnen.....

Sen så småningom är de väl så stora att det är bättre med bestämda uppgifter som resulterar i en mer bestämd månadspeng.

Men jag vill lära in den fasta relationen mellan arbete-belöning.

Jag vill inte bara ge en månadspeng och sen behöva bråka och argumentera mig till att få olika sysslor gjorda. 

Idag ska jag med äldsta gossen på utvecklingssamtal.

Kul, men jag vet redan vad som kommer sägas.

Han är ännu väldigt snabb i det mesta. Speciellt matten är ju hans grej....

Men det är så skönt att jag kommit igenom hela lärarkåren och rektorerna nu.

De vet hur han funkar och låter honom gå vidare i sin takt.

Han har ju efter många om och men hoppat upp en klass, och nu ska han även låtas få lite eget material med lite mer stimulerande uppgifter. 
Han behöver klurigheter och problemlösningar....

Det är så underbart att min åttaåring råkade få äldste gossens förra lärare. Så där behöver vi inte ens säga något, hon har ändå redan gett honom fria tyglar och tänker låta honom också arbeta i egen takt.

Han är i alla fall nöjd med skolan och rasterna. Det var inte den äldre.....

Jag vill verkligen inte låta skrytsam, för sådant är det värsta jag vet.

Men kanske finns det fler bland er som har snabba barn, som är lite före hela tiden.

För det ska jag högt och tydligt markera;

Det är mycket lättare att ha barn som följer normen i inlärning.

Än att de är lite efter eller lite före!