endastgossar

Direktlänk till inlägg 1 juni 2010

Får man tycka illa om sina föräldrar?

Av Gossmor - 1 juni 2010 11:38

Satt på kyrkis och diskuterade med några mammor kring föräldrarelationer.

Både som i egenskap av att vara förälder och att ha föräldrar.

En av mödrarna berättade till exempel om sin problematiske far. Han bor väldigt långt ifrån, minst 40 mil, och det ansågs skönt. De träffas kanske fyra gånger per år och då enbart på grund av skuldkänslor, inte alls för att hon egentligen känner ett behov.

Hennes berättelse väckte häpnad hos en annan av mödrarna. Hennes tankar gick kring det faktum att vi förmodligen lever längre än våra föräldrar och därför borde ta till vara på tiden vi har tillsammans, även om vi inte alltid älskar dem.


Förhållanden till sina föräldrar kan vara minst sagt komplicerat. 

Jag kan skratta med min mamma som med ingen annan. Vi har samma humor och ser det roliga i samma situationer.

Men sen finns det även stunder då jag knappt står ut med henne. Förmodligen ömsesidigt......

Och jag gissar att det är en vanlig dynamik mellan barn och föräldrar.


Tjejen med förhållandeproblemen till sin pappa, menade bestämt att ansvaret för problemen alltid ligger hos föräldrarna.

Hon ansåg att ifall hennes barn en dag kommer och känner att deras relation till henne är besvärlig, så är det rakt av hennes fel som mamma.


Ibland finns det faktiskt relationer man inte vill veta av. Vare sig det är till gamla vänner eller till släktingar. 

Det uppstår konflikter som inte alltid går att lösa. Man kanske försöker, men enbart drar åt olika håll.

Hur mycket ska man då lägga ner?

Är det värt hur mycket kamp som helst för att hitta en balans som håller?


En relation ska enligt mig ge energi. 

Om den endast snor energi är det dags att avsluta........

 
 
riesling

riesling

1 juni 2010 12:12

Det där är ett svårt ämne.
Man väljer ju, som alla vet, inte sina släktingar och om man inte kommer överrens med varandra av någon anledning så är det bara så. Då spelar det ingen roll om man är förälder/barn eller "bara" goda vänner. Precis som du skriver, Katarina, så suger det bara energi om man inte kan komma överrens och det mår ingen bra av.
Nu kan ni ana att jag inte kommer så himla bra överrens med mina egna föräldrar och jag bor numera 50 mil bort från dem så vi ses inte mer än ung två gånger per år.
De har givit mig dåligt samvete i hela min uppväxt och jag har aldrig varken känt mig bekväm i deras närhet eller haft något gemensamt med dem. För flera år sedan var det en psykolog som sa till mig att mitt ansvar i livet var att fylla mitt eget liv med innehåll. Vad mina föräldrar gjorde var deras eget ansvar. När jag tog till mig det så kunde jag frigöra mig från det dåliga samvetet och leva mitt eget liv fullt ut. Vilket jag gör mycket enklare om mina föräldrar inte lägger sig i för mycket.
Det är som sagt inte helt enkelt, men var och en måste respekteras för det val som gjorts och det liv som levs.

http://riesling.bloggplatsen.se

 
Siv

Siv

2 juni 2010 12:56

Jag håller med henne som sade att föräldern har det yttersta ansvaret för relationen till sina barn. Föräldern har ett större ansvar helt enkelt även när barnen vuxit upp?! Jag känner så, får väl grubbla vidare på saken. Jag kan aldrig känna att jag inte står ut med mina barn. Dom äldsta är ju inte så gamla än, men dock vuxna. Jag utgår från att de i bland känner att dom inte står ut med mig, men jag kan inte känna så för dem. Om där är ett problem i relationen så är det upp till mig att hitta vägar till lösning. Denna inställning gäller dock enbart mina barn, annars så har jag nyligen lärt mig att undvika människor som trycker ner mig....för det ska man inte behöva acceptera om man nu inte absolut vill.

http://meromoss.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gossmor - 27 oktober 2020 21:13


Att det satt en unge på mitt tak. Det var mitt tak även om det såg helt annorlunda ut än i verkligheten. Det var av tegel och i flera olika nivåer. Den lilla killen satt på ett tak som låg ovanför ett annat. Taken gick nästan omlott. Så där att man...

Av Gossmor - 23 oktober 2020 20:00

Livet. Det är rätt gott ändå. Med en skål popcorn i knät och lite råraka i magen känns denna fredag helt klart värd att vänta på. Med det undantaget att jag inte behövt vänta en minut. Denna fredag kom i sån rasande fart att jag fick hålla hårt i h...

Av Gossmor - 3 september 2020 15:05

Ja. Vad ska jag säga. Dagarna rullar iväg. Tiden glider som sand mellan fingrarna. Nu har snart fyra veckor gått sedan jobbet drog igång igen. Tre veckor med barnen. Sakta men säkert börjar jag landa i vem jag är i verksamheten och vilka barnen j...

Av Gossmor - 14 augusti 2020 07:32

Kollar in väderappen. Det ska inte regna. Tittar ut över himlen. Den säger nåt annat. Grå och disig. Luften är lite så där kvalmig som innan hettan. Det ska bli varmt idag. På altanen äter jag min morgongröt i shorts och stickad tröja. Då är de...

Av Gossmor - 12 augusti 2020 07:29


Virar in mig i en filt och vilar de nakna fötterna på den gamla bondbänken. Det är kyligt ute på altan. Luften andas i små lätta rökmoln. Det anas en nalkande höst. Jag har läst att det ska bli riktigt varmt idag och vågat kliva i en klänning, me...

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se