endastgossar

Direktlänk till inlägg 27 maj 2010

Skvallerkärring!

Av Gossmor - 27 maj 2010 09:44

När barnen blir äldre kommer oundvikligen den dagen då man inte har samma koll längre. Man vet kanske vem de är hos, men inte vad de egentligen gör där. Man vet vilken tid de ska hem, men inte vilken väg de kanske går.

De är kanske på byn med några vänner och cyklar runt, och själva har man ingen aning om vem de möter eller exakt vart de tar vägen.

Man tror att man känner sina barn utan och innan, vet precis vad de är kapabla att ta sig för och vad de absolut inte skulle kunna tänka sig att göra......


Fast bevisen finns runt omkring oss i hela samhället, att det vet vi föräldrar inte alls.

När barnen befinner sig med ett gäng vänner och alla vill göra något så är det svårt att säga nej. 

Hur ska man lära barnen att hantera detta på bästa sätt?!

Finns det något knep att ta till?

Kanske en fras som alltid funkar?

-"Nej, nu måste jag hem. Jag glömde bort att vi skulle fika tillsammans idag."

Eller vad kan det vara för lämplig ursäkt man kan lära barnen ta till?


Men ofta blir det ju i alla fall så tokigt att barn gör knasiga saker, som deras föräldrar säkert är alldeles övertygade om att aldrig skulle ske.

Och i några fall händer det att detta råkar falla i ögonen på någon bekant.

Vad gör man då?

Hur hanterar man det faktum att vännen eller den bekantes barn just bevisligen gjort något som kan ifrågasättas?


Själv vet jag exakt vad jag vill att andra som ser mina barn ska göra. RING!

Berätta genast för mig om R har stått utanför Ica och rökt.

Jag vill absolut veta om P har stått och klottrat på busskuren.

Finns inte något som skulle få mig att inte vilja veta om ifall en av killarna visat sig aspackad framför någon bekant.

Eller bekant egentligen. Tja, det kanske är lättare att ta till sig och lita på orden då. Men i övrigt skiter jag i vems som berättar, bara jag får veta om mina grabbar strulat runt på otillbördigt sätt.


För mig är det så väldigt självklart.

Men frågan är om det är så för alla?!

Av någon anledning verkar det ju som att de stökiga barnens föräldrar tillhör släktet som blir skitförbannat om man påvisar felaktigheter i deras barns uppförande.

Det är i alla fall den uppfattningen jag har fått.....
Rätta mig gärna om jag har fel. Då blir jag mycket glad! 

Många av de som ringt för att ta upp problem sinsemellan deras barn och ett annat, har stött på rejäl ilska hos andra barnets mamma/pappa.

Och det komplicerar ju saken ordentligt.

Oftast slutar det då hos rektorn, om det problemet även uppstår där.

Och ibland kan man tycka att vissa saker ska vi föräldrar kunna reda ut själva....


Jag tog upp denna fråga i äldsta sonens första klass. Och att vi skulle "skvallra" på varandras barn ansågs av samtliga vara en självklarhet.

Men det kanske bör tas upp i alla klasser.

För kan hända vill inte alla föräldrar veta ifall barnen gör dumheter.

Några kanske vill sticka huvudet i sanden........

 
ANNONS
 
Gitte

Gitte

27 maj 2010 14:05

jag vill absolut rätta dig, din erfarenhet liknar inte min. Det är inte stökungarnas föräldrar som blir förbannade när man påtalar något som ungarna ställt till ett gjort sig skyldiga till, utan tvärtom präktfiorna och de korrekta föräldrarna som inte kan ta till sig att deras telningar inte i alla lägen är guds bästa barn. Och OM de verkligen tar till sig så måste det vara någon annans fel. Och egentligen gjorde de ju inget fel, det blev bara missförstått, eller så var de inte ens med, eller så måste de få välja själva man kan ju inte tvinga sina barn till vad som helst, eller hur?
Nej, stökungarnas föräldrar har jag sällan haft några problem med, utan tvärtom, etablissimangets finlirare är de svåraste att komma åt. Ögontjänarna. De som i tidig ålder lärt sig att man minsan måste få saker och ting att se ut på ett visst sätt inför andra. "nej, mamma, jag loovar, jag har INTE". Och bedyrar barnen att de är oskyldiga så är de oskyldiga och hör sen!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

http://evavilleva.bloggplatsen.se/

27 maj 2010 14:35

Hej..
Ja givetvis så vill vi veta VAD våra barn gör, fel eller rätt.
Men precis som du skriver, så har oxå jag samma erfarenhet av detta.
De som är värst, har i mina fall föräldrar som "brinner av totalt" om man påpekar något.
Förmodligen är de så medvetna om detta, så vi trampar direkt på deras ömma punkt.
Annars skulle de inte överreagera som de gör.
När min grabb gick på dagis, så var det två äldre pojkar som tvingade honom och tre andra grabbar i hans ålder att ta av sig byxorna,visa snoppen och gjorde dem illa, stopppade även oinnar i rumpan på dem!
HUR f-n kan dagis personal undvika att se såna här saker??
Grabbarna hade stängt in våra yngre i "dockrummet".. där det hängde draperier och ingen såg nå´t utifrån..
Min pojke var jätte rädd och var rädd för att få "stryk" av dessa två äldre.
Men en natt när han var upp och kissade så glömde han spola i toan, så jag gick upp och gjorde det, men till min fasa märkte jag att det var BLOD i toalettstolen!!! =-O
Så då berättade han alltihopa..
Jag vände upp och ner på dagis personal,
chef och föräldrar..
Men pojken som gjort detta försvarade sig "bra"..givetvis.
Hans föräldrar blev galen för deras pojke
gjorde "Minsann inte såna här saker"...
Så det är väl deras ömma tå vi kliver på när de får höra fakta.
Men åter till ämnet, så håller jag fullständigt med dig, jag vill Veta VAD som händer med mina barn, även dåliga saker.
Tyvärr finns det många som inte bryr sig och tycker väl att "om de vill veta nå´t får de ta reda på det själv", vilket jag anser är helt galet resonemang.
Vi är ju så mån om våra barn, så givetvis vill vi deras bästa i alla lägen.
Kram Kram

 
Ingen bild

Ulle

27 maj 2010 18:34

Håller med dig bra skrivit. Och Gitte, bara för att ett barn/ungdom gör fel så måste de väl inte vara "stökungar"? Läs bloggen igen, tycker inte att den på något sätt påtalar att det är "stökungars" föräldrar som beter sig så?

 
Ingen bild

en 12 åring

27 maj 2010 18:41

JAG HATAR NÄR ANDRA MÄNNIKOR BERÄTTAR NÅTT MAN GJORT FAST DE INTE ÄR FARLIGT , SÅ NEJ:/ BARN HATAR DE

 
Ingen bild

Gitte

27 maj 2010 20:56

Ulle, jag läser innantill: "Av någon anledning verkar det ju som att de stökiga barnens föräldrar tillhör släktet som blir skitförbannat om man påvisar felaktigheter i deras barns uppförande." Och min erfarenhet är fortfarande att det många gånger är föräldrarna som har en "fasad" som stöter ifrån sig att deras telningar gjort något dumt.
Begreppet stökungar var MITT, eftersom jag oftast använder begreppet ungar om barn, och definitivt alltid om mina egna. Du lägger säkert en annan värdering i det än vad jag gör.

 
Katarina T

Katarina T

28 maj 2010 07:17

Men Gitte. Jag förstår din poäng och ser en logik i de präktiga föräldrarnas ovilja att se "fel" hos sina barn.
Men det kan ju även vara de som har stökiga barn......
Och då var ju min tanke rätt i alla fall, de stökiga barnens föräldrar vill inte få påpekanden om barnens uppförande.
Men om barnet endast gjorde fel vid ett enstaka tillfälle, inte är en "stökunge", kan jag ännu se din tankegång som riktig.
De pryda vill inte ha fel någonstans, ännu mindre hos sin avkomma.

http://endastgossar.bloggagratis.se

 
Gitte

Gitte

28 maj 2010 08:29

Vissa barn syns och hörs mer än andra, på gott och på ont. Jag vill absolut inte generalisera och säga att alla vi som har ungar som märks, i alla lägen slår ifrån oss. Nu har jag barn födda mellan -88 och -02 (fyra pojkar, en dotter) så jag har iofs haft tonnisar i huset ett gäng år nu. Det är som de säger, små barn små bekymmer och vi har tagit oss igenom såväl första smygrökningen, första snatteriet, och första fyllan i ett fall av en allt för ung son som kom hem onykter. (de tre första har skonat mig väl i det avseendet). Och jag gick fullständigt i taket. Medger! Men jag har också -främst med första sonen- upplevt att han ofta har fått ta all skuld, för det mesta, både när han varit skyldig och när han inte har varit det; men inte sällan har bråk handlat om ex att ELAKA (altså inte synonymt med stökiga) barn har utsatt andra barn och han har satt stopp för det på olika sätt; och då slår föräldrar mer än gärna ifrån sig:
Man vill inte se att det kan finnas skäl till att ett bråk uppstod, utan man föredrar att se sig som "offer".
Jag har hellre stökiga barn som märks än barn som ögontjänar och som utsätter andra. Jag är nästan lite stolt över alla smällar han har delat ut för att han har ställt sig vid sidan av den som legat i underläge även om jag inte har sanktionerat våld. Men i smyg har jag nog klappat honom lite på huvudet och tänkt "mammas pojke", och jag har inte varit särskilt hård i mina konsekvenser, och det har hänt att jag har tagit hårda strider gentemot både föräldrar och lärare/rektorer.

Så min erfarenhet är absolut att de/vi som har barn som är de "stökiga" ofta har en mer allsidig syn på våra barn, vi känner ofta flera av deras personligheter, och vet att de kan och att de inte alltid "påverkats" av någon annan; inte sällan är de ganska bra på att ta på sig sin del, de har livslång träning av det. Medan de mer ordningsamma barnen håller mer från föräldrarna, och ser skenheliga ut när det kommer något. "Nejdå, jag var inte alls med och doppade honom i toastolen, det var de andra, jag tittade bara på".

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 
Katarina T

Katarina T

28 maj 2010 13:13

Gitte.
Jag kan se din irritation i dina ord......

Men jag vet ännu inte din åsikt kring att få veta barnens missöden. Vad tycker du kring frågan att berätta för föräldern vad man sett dennes barn göra för tokigheter?
Alla barn knasar säkerligen till det någon gång. Det hör väl till utvecklingen kan jag tänka.
Och vill man då ha en gemensam policy att skvallra, eller inte?

http://endastgossar.bloggagratis.se

 
Gitte

Gitte

28 maj 2010 22:28

Jodå, jag vill absolut veta vad mina små telningar sysslar med, helst vill jag höra det från dem själva. Får jag inte det duger det med vem som helst =)! Och jovisst, alla barn är allas ansvar, jag slår en pling när det är något. Även när det inte gillas.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gossmor - Söndag 15 sept 12:40

Tar min eftermiddagskaffe inomhus. Sjunker ner i soffan med en smaskig scones i magen och myser. Dock har vi ett system där vem som helst kopplar in sig till högtalarsystemet med sin musik. Så här ligger jag nu och lyssnar till sextonåringens int...

Av Gossmor - Lördag 14 sept 08:25

Det må vara lördag men min morgonrutin ändrar sig inte. Jag sover en halvtimme längre än vanligt och kliver nästan genast upp i en längtan efter en ny dag. Det är lycka. Att vakna med lust och nyfikenhet för den kommande dagen. Något mer som följ...

Av Gossmor - Måndag 9 sept 15:14

Måndag bockar jag redan nu av i mitt inre. Det var en rätt bra måndag, ändå känner jag mig helt dränerad. Är det det som är själva essensen av en måndag kanske? En måndag borde vara pigg och alert. Utvilad och fylld av energi och ny motivation. I...

Av Gossmor - Söndag 8 sept 13:09


Så intar lugnet åter mina sinnen. Tystnaden gör ett välkommet besök. Lilleman fyllde nio stora år under veckan som gick och då vi skulle fira honom denna helg fick jag ett av mina infall, som jag får med jämna mellanrum, och bjöd kalaset till krä...

Av Gossmor - Onsdag 4 sept 15:30

Med tjock, bylsig, stickad tröja cyklar jag hem efter dagens slut. Jag vaknade med lätt hjärta denna morgon, som man kan göra när en liten sten har lyckats nöta sig loss, och lika lätt cyklar jag hemåt. Livet går sin lilla skogspromenad framåt. Ö...

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Följ mig via blogkeen

endastgossar

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se