Pinsamma föräldrar har vi väl alla haft.

Det verkar tillhöra frigörelsen att känna skam inför de äldre.

Det spelar liksom ingen roll hur föräldrarna beter sig, de är skämmiga i alla fall.

Och det kommer säkerligen jag också anses vara så småningom...

Frågan ligger i hur länge det normalt håller i sig.

Någon gång i vuxen ålder släpper det väl?

När man på ett distanserat sätt kan se sin mamma och pappa som egna fristående individer. Att deras pinsamheter enbart är deras, inget jag behöver ta skulden för.

Och det är ju det som frigörelsen handlar om. Att knuffa bort sina föräldrar och visa att man står på egna ben och är en helt egen person.

Men det är inte alltid så lätt.

Ibland kanske revolten misslyckas på ett eller annat sätt. Inte riktigt blir fullgjord.

Antingen det är från förälderns eller ens egen sida.

För ofta är det ju svårt att släppa helt som förälder......

Men det kan lika bra vara tvärtom.

Är man uppvuxen i en tätt sammanhållen relation med sin förälder. Haft många jobbiga upplevelser och svåra perioder.

Då är det lätt hänt att man som barn får känslor av omhändertagande för sin egen vårdnadshavare. Och då blir ju allting lite upp och ner vänt.........

I en sådan relation händer det nog säkert ofta att förälderna på ett sätt lever sitt liv genom sina barn. Vilket enbart förstärker barnens känsla av omhändertagande.

Då är det inte lika lätt att frigöra sig ordentligt. Känslan av att behöva skydda sin förälder finns kvar i det längsta.....

Därmed lever ansvarskänslan också kvar och varenda litet felsteg föräldern gör upplevs med skam. Skam för att man inte kunde hindra detta. Rädsla för att andra ska överföra sina tankar kring förälderns misstag på en själv.

Men det måste man väl jobba bort.

För nog tycker alla att deras föräldrar är pinsamma. 

Men när man själv blivit förälder, borde väl ens egens förälders misstag kunnas ses på med överseende................?

 

Gitte

27 maj 2010 14:09

OCH pinsamma föräldrar blir vi ALLA! Förr eller senare på ett eller annat sätt. Det är bara att gilla läget. Bara för att man var en heting på barrikaden en gång i tiden så tror barn inte att deras föräldrar har haft ett liv innan de kom till, och det sätter prägel på vem man blir.

Fast pinsammast är nog trots allt de korrekta föräldrarna, och de som tror att de är experter på barn, eller föräldrarskap. Fördelen med att ha många barn är baske mig att man lär sig att man inte kan ett skvatt egentligen, när det väl kommer till kritan. Däremot var jag själv skitduktig på barn och uppfostran och föräldrarskap den gången jag hade en eller två och de var små. Fördelen med att de växer upp är att man lär sig att ytterst lite innebär jordens ungergång, och att allt är en period.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...