Igår var det dags för skolans årliga kväll med öppet hus.

När vi kom spatserande hela familjen över skolgården möttes vi av ett par cyklande killar ur äldste gossens klass.

-"Är ALLA de där dina brorsor?! Tjena!"

Det är alltid kul med alla chockade kommentarer.

Fika såg vi till att ordna för oss direkt, annars blir kön flera timmar lång. Det var bakat av söta grabbar och tjejer i femman.

Mannen passade på att busa lite med dem när vi kom med våra sex assietter fulla med kakor och bullar.

Han knöck miniräknaren ur handen på killen och sa -" Jaha, vad blir det nu då?" Hela gänget femmor runt bordet fick hjälpas åt att räkna.

Det var ju inget svårt egentligen, bara femkronors kakor......

Så det gick ju hur bra som helst, även utan miniräknare.

Medans vi fikade bjöds vi även på underhållning. 

Då man går i trean får man prova på olika intrument, ett varje termin.

Så nu fick vi höra vad de lärt sig under denna termin.

Kändes lite tråkigt att min äldste gosse missat just detta med intrumenten. Han har ju hoppat över just tredje klass.

Men nu har han ju chockat oss med att ta tag i det där själv och börjat spela trumpet. Den kom hem igår och döm om min förvåning när han faktiskt klarar av de där enklaste två- och tretonslåtarna redan!

Jag gav den ett försök, men fick inte ut ett ljud.....Skyller på astman......

Det är lustigt hur ljud som i övrigt skär genom märg och ben, ändå på något sätt kan låta så otroligt vackert!

Bara vetskapen om att vår lilla son har lyckats förstå sig på något nytt och klarar av att få ljud ur ett för oss helt okänt instrument, är alldeles fantastiskt.

Efter fikat var det naturligtvis genomgång i allas olika klassrum och allmänna utrymmen. Utställningar av teckningar och målningar av olika fågelarter och egna versioner av Monéts (stavas han så?) bron över näckrosdammen. 

Så vackra att man häpnade. Tänk vad små barn kan få in känslor i sina verk!

Min lilla sexåring visade även klassens mätningar på hur mycket de har läst den senaste tiden. En mätning som ska resultera i en lästårta, lika lång som antalet centimetrar bokryggar de tagit sig igenom.

Och han gjorde mig så ofantligt stolt då hans lärare visade att han faktiskt hade läst nästintill hälften av hela klassens mätning.....

Mina gossar - bäst i världen.

 

Malin Viklund

20 maj 2010 12:04

Vilket datum väntas den lillen i magen? :) Hoppas allt går bra!!

http://www.malin86.bloggplatsen.se

 

Stamp-E

20 maj 2010 16:26

så härligt o läsa om din stora familj. all respekt till er. folk verkar vara så rädda idag för att skaffa många barn. visst, det är dyrare idag, förr var det 10 % kommunalskatt, men ändå, det går om man hjälps åt. barn behöver syskon mer än märkesgrejer. vi är själv 9 barn, ja med samma mamma o pappa(vilket brukar vara det första folk frågar), och det är det häftigaste jag varit med om. visst, det blev inte några utlands-semestrar, förutom de klassiska resorna med dragör-färjan, men vi hade en gammal sommarstuga med ute-dass o bara kallt vatten där vi tillbringade varje sommar, och det var helt ok. alla vi 9 barn har själva barn idag, och det är oxå härligt att ungarna har massor av kusiner. mmm.. kämpa på. nr 7 är inte så långt borta hehe... ;) :D Stamp-E

http://www.stamp-e.bloggagratis.se

 

Veronica

20 maj 2010 19:22

Hej! Vill bara säga att jag gillar din blogg. Du är duktig på att uttrycka dig och du verkar vara så duktig i övrigt med dina barn och allt runtomkring.
Titta gärna in till min blogg.
Mvh/Veronica

http://sapho.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...