När barnen går i tredje till sjätte klass börjar det närma sig tiden för den första klassresan.

Och det hänger mycket på hur föräldrarna har lyckats samspela och kommit överens om turerna kring klasskassa m.m

En del vill strunta i samlandet och istället bara betala när det väl blir dags för utflykten.

Andra vill samla, sälja och kämpa ihop pengarna, dels kanske för att se det som en pedagogisk inlärningsmetod i att pengar inte växer på träd.

En väldigt bra tanke......

Mig kvittar det egentligen vilket sätt man använder sig av.

Men den där resan är ett minne för livet och något jag verkligen vill se på med stort allvar.

När jag själv gick i sexan var det dags för vår klass avskedstripp.

Och som ensambarn till ensamstående mamma fick jag följa med på föräldramötet.

Mamma hatade allt vad möten inom skolan hette, men detta möte tog hon sig i alla fall till. Det handlade om vad klassen skulle ta sig för och vart.

Ideérna kom från spridda håll, vissa från mer engagerade och andra från mindre.

En idé var en resa till en organiserad lägergård på Gotland. Där fanns diverse aktiviteter, som cykling och museibesök och femkamp.

En annan kom med förslaget om att cykla dressin i värmland. Det gick att kombinera med forsränning eller kajakpaddling om man ville.

Wow! Det tyckte jag var så häftigt. Tänk att få trampa fram genom urskogen och njuta av tystnaden......

Komma på en gammal nerlagd räls förbi en stilla sjö fylld av näckrosor.

Kunde någon vilja något annat?!

Jo, naturligtvis försvann detta alternativ så gott som direkt.

Kommer faktiskt inte alls ihåg att vi barn fick vara med och rösta överhuvudtaget.

Nej, vår klassresa gick till lägergården på Gotland. 

Och av den resan kan jag ärligt säga att det var nog bussresan som var roligast.

Inte var det mycket som var kul på den där gården.........

Jo kanske för den lilla klick av poppisbarn som sprang runt och jagades och skvallrade och blev ihop med den eller den.

Men till dem hörde inte jag...........Jag låg i min säng och läste någon bok kan jag tänka.

Men nu är jag vuxen och denna resan avslutade för en väldans massa år sen.

Fast drömmen om att få trampa fram på en nerlagd räls, förbi en stilla sjö fylld av näckrosor lever ännu kvar.

Något att ta sig för tillsammans med familjen kanske?

Tog upp frågan med den goda vännen och hon tände på alla fyra direkt!

Det skulle ju bara vara så fantastiskt häftigt!

Cykla så långt man orkar och sen slå upp ett tält vid sjön. Bada, fiska, grilla och njuta av tystnaden.

Tänk om man skulle lyckas göra slag i den gamla barndomsdrömmen.........

Någon som vet vad jag pratar om? Kanske gjort denna dressintur och har något tips

att dela med sig av?

 

Josefine

18 maj 2010 17:20

Du har verkligen rätt, man minns sina klassresor väl & det var stort att få fara iväg med kompisarna sådär.

http://josefinegoransson.bloggplatsen.se

 

Anna

18 maj 2010 18:06

fina bilder :)

http://www.annathelinsblogg.bloggplatsen.

 

Sofia

18 maj 2010 21:00

Jag har gjort en kombinerad dressin och kajakpaddling i Dalsland som klassresa när jag gick i sexan. Om jag tyckte om det? Inte alls, maten räckte knappt så vi var hungriga hela tiden och att paddla kajak när det blåser 12 m/s motvind är inte att rekomendera. Men under andra förhållande vore det säkert trevligt så jag tycker att du skall förverkliga din dröm. Hälsningar Sofia

http://kipke.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...