"Vill du inte ha en flicka någon gång??? Eller pojkar räcker??"

Frågan kom ifrån flexibility igår kväll........

Funderingen ligger i hur jag ska reagera.

Jag kan bli förbannad och tro att den kommer från en totalt IQ-befriad brud som bara inte har fattat livet. Som tror att jag har aborterat bort tre döttrar redan.

För en dotter är ju det sista jag vill ha!?

De idioterna finns säkert som styr sitt liv med liknande metoder......

Eller så kan jag välja att tro att flexibility är en liten fjortonåring som inte har en aning om hur livet fungerar. Som är i den fasen av ungdomen när man tror att man vet precis hur ens liv ska te sig. Som har allt utrett och bestämt vad man ska bli och hur man ska bo och hur ens familj ska komma att vara.

Tyvärr lilltjejen, men det funkar inte riktigt så!

När jag var elva år tog min pappa beslutet att vår gamla kära underbara hund inte hade någon livslust kvar, utan bara en massa värk och problem.

Därmed gjorde han som bönder gör mest. Han ropade hunden bakom lagår´n.......

Jag minns än idag paniken då jag vaknade av skotten!

Där och då kom vetskapen om att min lilla dotter som jag skulle få, så fort som möjligt helst, skulle ärva min älskade fyrfota väns namn....Freja.

Åren gick och jag blev tonåring, med alla bestämda åsikter om vad livet innebär.

Jag längtade hela tiden efter den dagen då jag skulle få min dotter....

Pojkvän hade jag i långa perioder, tur att ingen lyckades göra mig gravid!

Men det tyckte jag inte då. Ingen av mina killar ville ha barn än, men vad jag ville var soklart........

När min klasskompis fyllde arton bjöds hela klassen dit på fest.

Dit kom även jag....Och där fanns hans storebror, WOW!

Det var en grabb med ordning och reda. En pojk som var uppväxt under regelrätta förhållanden.

En sån som jag aldrig skulle kunna få, helt över min klass......

Jag var en hippie/häxa. Ilsket rött hår, långa klänningar och höga snörkängor.

Gick alltid åt motsatt håll...............Sa emot allt och alla.

Han var prydlig med struken skjorta och seglar skor. Hus tio meter från vattnet och stor båt vid bryggan.

Och snygg! Behöver jag tillägga det.......?

Men av någon anledning, var det mig han såg!

Tänk att det faktiskt blev vi! Så omaka vi var........

Inom ett år bodde vi ihop,nästa år köpte vi hus på en alldeles egen plats på kartan.

Året därpå blev det kyrkogången, och sen kom barnen......

Vid första graviditeten levde jag fortfarande i okunnighet om det opåverkbara livet.

Jag var fullt bestämd med att jag ville ha sex ungar. Och helst skulle jag ha en dotter först, för att hon då skulle bli lite tuffare.......!

Men jag kände tidigt att i magen var en pojk....Inget annat.

Vid andra grav ville jag ha en kille till. Då de kom med 17 mån mellanrum tänkte jag att de skulle kunna ha roligare tillsammans om de var killar båda två.

När tredje också skulle komma med lika kort mellanrum började misstankarna.....

Det blir ingen tjej!

Jag kommer ALDRIG få någon dotter!

Aldrig få återuppleva min barndom eller göra om den genom mitt eget kött och blod!

Aldrig få gå och handla på min barndoms drömlika delar av leksaksaffären!

Aldrig få klä mitt barn i alla dessa underbara klänningar som finns!

Aldrig få känna igen mig i tonårskärleken!

Aldrig, aldrig, aldrig..............

Men skulle jag då även plötsligt släppa mina drömmar om en stor familj?!

Nej!

Jag ville ju ändå ha min skock med ungar.......

Visst fanns tanken på att det verkade stört onaturligt att få sex barn i samma kön!

Men förståndet hade redan visat mig hur det var.

Inget barn skulle kunna ge mig större glädje än de jag har, mina gossar!

Jag hade inte velat byta dem mot nå´t!

Men visst finns det stunder då jag känner en saknad........

Som på Disneyland för ett par år sen till exempel........

Det var alldeles otroligt vilken barndröm! Indiana Jones, Musse och alla andra. Prärieexpressen och cowboys och sjörövare.........

Men det fanns också Alice i underlandet, Disneyslottet och en massa prinsessor....

Det var inget vi tog oss tid att uppleva dock. Fanns liksom inget intresse.....

Att jag inte fått någon dotter är min livs sorg.

Men att jag fått så många underbara söner är mitt livs glädje.

Det finns ett Afrikanskt ordspråk som Katerina Janouch skriver i sin "Dotter önskas".

"När en mor får en son blir hon stolt. När hon får en dotter blir hon lycklig."

Jag måste dock påpeka att mina söner ÄR min största lycka! Även om det ligger ett uns sanning i talesättet.

Katerina skriver också:

Alla döttrar har en moder.

Men långt ifrån alla mödrar har en dotter.........

 

susanna55ss

14 maj 2010 13:27

Ja den typen av intelligensnivå verkar rätt vanlig. Bokstavlig tolkning utan att tänka till. Jag möter den ofta, i synnerhet dom sista dagarna, suck!!! lycka till med graviditeten!

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

matilda

14 maj 2010 13:31

asså är du seriös med att du bara vill ha pojkar?
vad är det för fel med flickor?

http://mattie

 

Josefine

14 maj 2010 13:36

Vetdu vad jag tror? jag tror att det är en ung tjej som bara skrivit en konstig mening... jag tror hon snarare menar "kan du sakna att ha en dotter" / "skulle du vilja ha en flicka" och när hon skriver "eller räcker pojkar" tror jag hon menar/undrar om du aldrig funderat i de banorna.

Om du kollar in hennes blogg ÄR det ju en ung flicka som älskar hästar. Jag tror att hon bara ville vara söt och lägga en kommentar och inte riktigt visste vad hon skulle skriva, och sen formulerade hon sin kommentar så att du kunde missuppfatta den.

Förstår du hur jag menar? :) Läs kommentaren igen, och läs den på det sättet! Jag tror definitivt inte att hon med sin kommentar menar att hon tror att du har aborterat tre döttrar...

http://josefinegoransson.bloggplatsen.se

 

Josefine

14 maj 2010 14:33

Måste även kommentera ditt inlägg: Otroligt gripande inlägg, tycker jag. Man kommer verkligen nära inpå dig och kan nästan "känna" dina tankar och känslor.

Att jag inte fått någon dotter är min livs sorg.

Men att jag fått så många underbara söner är mitt livs glädje.

Dessa ord var extra fina!

http://josefinegoransson.bloggplatsen.se

 

Åsa

14 maj 2010 16:49

Underbart inlägg. Melankoliskt, känns i hjärtat!
Men jag håller inte riktigt med om att man måste gå på tå inför fjortisar som uttrycker sig sämre än en flock elefanter på ett papper. Man behöver inte vara vuxen för att kunna tänka och för att kunna skriva vad man menar. Och herreguuuud, "matilda" - spring genast tillbaks till blockpsyk där du hör hemma!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

jossan

14 maj 2010 18:25

Gick också in på tjejens blogg och jag tror nog att du har missuppfatat kommentaren eller ja, det kan ju vara jag som missuppfatar den.

/Jossan
P.s I LOVE YOUR BLOGG! D.s

http://josessan.bloggplatsen.se

 

Katarina T

14 maj 2010 18:52

Jag har INTE missuppfattat någon kommentar. Jag vet vad som menades, men den var klantigt skriven...
Åsa, jag håller med dig om att jag inte vill trippa på tå för de som inte kan uttrycka sig ordentligt.
Men jag vill verkligen inte heller bli missförstådd.....
Tack för de varma orden.

http://endastgossar.bloggagratis.se

 

En smart tjej

15 maj 2010 18:00

Jag tror att vi missuppfattade varandra! hehe:)

http://www.flexibility.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...