Vad skapar suget efter vandalism och snedsprång hos ungdomar?

Vilka är de som slår sönder alla skolans fönster, dricker sig redlösa vid ån och skiter i sina betyg?

Finns det något samband mellan dessa killar och tjejer?

Har de en liknande bakgrund och hemförhållanden?

Är det så enkelt som det låter bland politiker och samhällsvetare, att det bara hänger på föräldrarnas inkomst?

Är de fattiga barnen automatiskt dömda att hamna i trubbel som tonåringar?

Kan väl inte vara så?! Jag vill inte tro att allt styrs av pengar?!

Jag har genom människor som arbetar med barn och ungdomar från en socialpedagogisk vinkel hört att det lätt går att se redan på dagis vilka barn som kommer få problem som äldre.

Och att det är ingen nyhet, det har man vetat länge!

Varför gör man inget redan då då!

När tar man tag i barn med behov av större engagemang?!

När de visar aggressivitet och utåtagerande på dagis?

Eller extrem inåtvändhet och skygghet.........

När de vägrar lyssna på läraren, inte sitter still utan bara skriker och stör i första klass?

När de slåss, försöker sno klasskompisars saker och spolar ner andras skor i toaletten?

När de hotar jämnåriga och skapar äkta rädsla?

När de springer runt med knivar och slår oprovocerat på någon som råkar vara ivägen vid fel tillfälle?

När de har sönder andras egendom och allmänna utrymmen?

När de blir upphämtade av polis på grund av total utslagning vid fylla?

Eller när det gått så långt att droger hittas i jackfickan?

Är inte varje steg ett rop på hjälp?!

Måste föräldrarna själva vara så starka att de klarar av att erkänna sig besegrade och be om hjälp?

Om föräldrarna absolut inte vill ha hjälp, måste man inte få ta rejäla tag då?

Ett barn som så tydligt inte klarar av livet måste väl kunna lita på att någon vuxen tar tag i dem och leder dem rätt?!

I vårt samhälle ligger rätten till barnen hos föräldrarna. Det är bara de som har rätt till sina barns uppfostran......

Var finns barnens rätt till en bra uppväxt och rättmätiga riktlinjer?

Det är väl barnen som ska bli framtiden och som ska få alla möjligheter till en god grund för att bli bra samhällsmedborgare?

Ge barnen rätten till ett bra liv! Ge dem hjälp och stöd direkt de visar att det behövs! Om det så redan kommer signaler om det på dagis........

Vänta inte ut föräldrarna.

 

Filozophie

5 maj 2010 22:49

Ditt långa inlägg har ett enda ord som förklaring: Ekonomi. Då våra högt värderade *hör ironin i min röst* politiker endast tänker per mandatperiod blir det enklare att sopa problemet under mattan *läs medicinering* istället för att verkligen ta tag i problemet *läs terapi* och rädda både en individ och ekonomin på lång sikt.
Den skrämmande verkligehten. Jag borde veta som skrivit en uppsats i socialpsykologi och BUP! Så länge kommersialism är viktigare än humanism i detta samhälle kommer vi tyvärr aldrig gå framåt i frågan.
Kram/FiloZophie

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

 

MammaMia

6 maj 2010 11:40

Exakt!

Ta tag i problemen tidigt.Vissa barn bara "skriker" efter hjälp!!

Har själv ett barn som blivit utsatt för dessa andra som slåss,mobbar och förstör.

Vad gör skolan ? Vad gör föräldrarna ? .....INGEN gör nånting!!!

http://hcalleskula.bloggplatsen.se

 

Bea

6 maj 2010 11:44

Det är hemskt, men nödvändigt, att fundera över de här. Självklart ligger ett stort ansvar hos föräldrarna. Men det kan inte BARA vara så. Det finns föräldrar som pga olika omständigheter inte mäktar med. Då måste det finnas ett skyddsnät. Alla kan kanske inte räddas. Men jag tror att de flesta går att rädda.
Socialgrupp, föräldraskap, umgänge, beteendestörningar; det finns säkert många orskaer. Var ohc en lika viktiga att fånga upp.
Och skolan har enligt lagen faktiskt ett ansvar i att fostra.
Som ensam mamma med två söner, varav ett med beteendestörning, oroar jag mig (ja, jag vet att man inte ska ta ut saker i förskott..) ofta för tonåren. Tonåringar är generellt väldigt lätt påverkade - och alltför sällan är det vuxnas ord och handlingar som är de man följer - och med otur och "fel" umgänge kan nog de flesta råka mer eller mindre illa ut. Jag kan bara innerligt hoppas på att jag gett dem tillräckligt bra grund att stå....

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

camilla

6 maj 2010 12:06

var inne och läste din blogg, såg att även du har några barn :-) själv har jag fem stycken och en bonus, barnen är mellan 7 år och 2 veckor :-)
livet är härligt med äns barn....
ha det bra
camilla

http://www.storafamiljen.bloggplatsen.se

 

Calista

6 maj 2010 14:02

Hej!
Jag väntar oxå mitt sjättebarn...Min femte dotter dessutom:) hur långt gången är du? http://greasypics.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...