Direktlänk till inlägg 4 maj 2010
Jag har funderat ofta på det där med feminism......
Särskilt då jag ofta får höra onda ord om mitt huvudsakliga yrke från politiskt håll.
Att vara hemma med barn är en kvinnofälla, det är fel att modern tar hand om barnen mer än mannen. Stackars kvinna som får stå vid spisen....
Jag står för åsikten att varje familj ska få välja helt själva hur de vill leva.
Jag vill inget annat än att få ta hand om mina barn. Jag skulle må jättedåligt om jag var tvungen att lämna dem på dagis vid en ålder av ett år!
Andra vill jobba och har ett yrke de älskar......
Det har jag med, här hemma.
Betyder det då att det är synd om mig?! Att det är synd om mina barn för att de har en mamma och pappa som älskar dem och har gjort ett aktivt val av livsstil?!
Min man jobbar inte 24 timmar om dygnet för det. Han har mer tid med barnen än vad han hade haft om jag också hade jobbat utanför hemmet.
Då skulle han och jag vara tvugna att dela på allt här hemma och han hade inte alls kunnat springa ut och spela fotboll direkt han kom hem.
Är inte feminister för kvinnor? För ALLA kvinnor?
Är det inte en kvinnlig lyx att få vara hemma med barnen? Som att det varit en manlig lyx att få varit hemma med barnen?
Kan inte föräldrarna få känna efter hur de vill göra på egen hand?
Jag blir så arg när jag ser hur det kommer ut snickarbyxor för tjejer på marknaden. Med blommor på.............!
Är det feministiskt att bestämt kräva en mannens klädesplagg i rosa och glitter?!
Idiotiskt tycker jag! Jag har ett par utmärkta snickarbrallor, likadana som gubbens.
Jämställdhet ligger väl ändå inte i att vi tjejer ska göra om allt till något tjejigare? Då är det väl mer jämställt när vi använder samma typ av kläder och utrustning som grabbarna!
Inte måste mina arbetshandskar vara täckta av blåklint och rosor! Det duger lika gott med de vanliga gulbruna.....
Sen vill jag hävda att vi tjejer och killar inte är likadana.......
Och tacka gudarna för det!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|