Det börjar med söta drycker när barnen just börjat smaka annat än bröstmjölk. 

Totalförbud säger många....

Sen dröjer det inte länge innan det kommer till frågan om godis.

Varför bjuda på något onyttigt barnen inte ens vet om att fråga efter?

Det är alltid lätt med första barnet, då ser de inget annat. När det finns större syskon som visar vilka godsaker det finns, vill de mindre naturligtvis också ha.

Länge kan de dock nöja sig med en liten ask russin.

Där börjar vi föräldrar dela på oss.....

En del har absolut nolltolerans av allt sött och gott. Andra känner att man kan inte gömma det i evighet och då är det bättre att avdramatisera och ta bort spänningen kring detta.

Jag tillhör nog den andra kategorin, i alla fall så länge det endast rör sig om sötsaker.

Sen kommer det ju till tyngre grejer. Alkohol, cigaretter och droger.

Där är det lite svårare, kanske för att det är lite farligare och viktigare.....

Droger finns inte i min värld att jag skulle ha någon som helst tolerans med!

Så klart! Kan det finnas en annan åsikt?!

Cigaretter känner jag faktiskt också likadant med. Absolut inte! Finns ingen anledning att smaka eller prova heller.......

Jag hoppas att jag lyckas lära mina barn en så pass stark självbevarelsedrift att de kan stå fasta som individer och behålla integriteten och respekten utan dessa produkter..... 

Där känns det också som om man kan ha en någorlunda bra koll. Det märks ju ändå om någon har rökt. Stinker!

Eller lurar jag mig nu?!

Alkohol är det ju lite annat med. Det har ju blivit en accepterad del i livet. En produkt som hör till traditionen. Tyvärr!

Ska man försöka gå emot hela samhället, det finns det ju otaliga som gör. Sätta hårt mot hårt och hävda total förbud mot dessa nedbrytande drycker, peka på artonårsgränsen och be dem vänta. 

Eller låta dem smaka vid de otroligt få tillfällen det finns inom husets fyra väggar?

Men ändå starkt förbjuda allt intag utan min insyn?

Vi har ju också frågan kring datorer och spel av alla möjliga slag.

Där får man ju gå emot vad alla andra gör och tillåter sina barn. För enligt vad som känns är jag ju ensam i hela världen om att ha förhållningsregler kring spel och datorer. Självklart är det inte så, men det låter så när man lyssnar till barnen....

Mina regler ligger på spel upp till en timme i högst fyra dagar per vecka. 

Ibland tycker jag att det känns som om jag låter dem spela hela tiden och ibland känner jag mig hur hård som helst.

Vad har ni för regler?

Sen har jag totalförbud för onlinespel och mördarspel. Gränsen går vid Indiana Jones. 

Hör ofta hur barn i killarnas klasser, barn på nio år och yngre, får spela World of Warcraft. Eller vad det heter....Sjukt!

Jag kan inte begripa vad som får en förälder att låta sina älskade små lära in belöningar med att skjuta och brutalt mörda andra varelser?!

Jag har aldrig sett det där spelet, men hört om extrapoäng vid mord på pensionärer. Fast det kanske är ett annat spel. Sak samma.....

Vi föräldrar måste alltid gå mot någon annans reglement. Vi måste vara starka och klara av det. Stå fast vid våra åsikter och planer.

Om inte vi visar att vi har principer vi håller fast vid, hur ska vi då kunna lära våra barn att stå emot alla onyttigheter de kommer stöta på under sin uppväxt?!

Som akohol, cigaretter och droger.......

 

Xecute

2 maj 2010 10:11

Ja, inte f*n var det svårt att ha principer med bara ett barn... blir förbannad på enbarnsföräldrar som dömer flerbarnsföräldrar. "Jaså, får din ettåring också kaka och bulle när resten av familjen fikar *ogillande min*..."

Barn och datorer. Suck. Jag är också hård. Wow däremot får min tioåring spela ibland, eftersom det dels är ett totalt fantasyspel, alltså inga "riktiga människor". Dels för att det är så pass svårt att han aldrig kommer längre än till att vandra omkring i skogen, samla grejer som han säljer och köper snyggare kläder för samt slår ihjäl en och annan jättespindel. Det finns ett sådant spel för hans ålder också, "Runescape". Sådana fantasyspel går ju ut på att "leva" i den världen, visserligen finns det fiender men inte realistiska.
Tioåringen får inte spela mer än max en timme i taget. Sedan ett tag använder vi "ormen", en skitbra metod faktiskt. När han har fått ihop tio rutor på sin orm får han spela en timme. Tio rutor tar minst två dagar att skrapa ihop. Ändå funderar jag på att öka det till femton för att få spela. *mouahahaaa* :-))
oj det blev en lång och rörig kommentar.... :-p

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Gitte

2 maj 2010 10:27

Präktighetssyndrom och dubbelmoral och vi föräldrar ställer till det många gånger. Sötsaker, nehej absolut inte men när samma kolting uppnår åldern femton år är det bättre att vi förser dem med den mängden alkohol vi själva tycker är lämplig så vi vet vad de får i sig *not*.

Jag har inte hälsoivrat och inte sockerförbudat, inte spelförbudat men när det gäller tobak och nikotin har jag nolltolerans. Och utdelar utegångsförbud när jag så behöver om något av det överskrids.

http://kmsx

 

cicci

2 maj 2010 11:37

måste fråga.... VA har läsk med droger o göra?????? Tappar folk respekten för de som röker??? Bara undrar..............

http://www.qdela.bloggplatsen.se

 

camilla larsson

2 maj 2010 15:21

det är svårt
godis i lagom mängd
sprit och droger NEEJ och inte heller cigaretter

 

lotta

2 maj 2010 16:25

känns som du skriver ner i princip exakt mina tankar och funderingar kring barnuppfostran. mkt bra och innehållsrik blogg :)

http://www.luckymom.bloggplatsen.se

 

MammaMia

2 maj 2010 16:53

INNAN jag fick barn visste jag precis hur jag skulle göra o inte göra;)Idag vet jag inte det !

Min äldste son fyller i dagarna 15,min yngste är 1,5.Min sambo har 2 barn boendes 20 mil härifrån hos sin mamma (17 och 19 år).

Att uppfostra barn /tonåringar är bland det svåraste som finns.....

Godis-japp,var hårdare (med ALLT) med 1a barnet helt klart.MEN då borstar man tänderna o vi försöker hålla det vid "lördsagsgodis"

Spel (och filmer)...sunt förnuft! Wow känns rätt ok jämfört med en massa annat skit som finns anser jag!!Man dödar INTE pensionärer i Wow och har barnen /ungdomarna en trygg normal vardag tror jag inte det är jättefarligt att se n barnförbjuden film eller spela ett sånt spel innan man har åldern inne.Förbud skapar MER spänning och då sker saker i smyg vilket är värre enl mig


Sprit och tobak-nej(så långt de lyssnar på mig....o det gör de än så länge!)

http://calleskula.bloggplatsen.se

 

elinor

2 maj 2010 22:53

Hur vi föräldrar än försöker uppfostra "rätt" och påverka våra barn i rätt riktning med åsikter osv. av omsorg och välmening så måste vi nog vara medvetna att vi inte är dem enda som påverkar våra barn...dem kan välja en helt annan åsikt..
Tycker allt är för hysteriskt själv nu för tiden. Socker eller inte, spel eller inte bla bla...alla föräldrar uppfostrar och lever på sitt sätt. Tycker man skall låta folk vara lite olika. Finns inte bara en väg att komma till nordpolen på...
Vem säger att jag gör rätt, varför klankar vi så gärna ner på andra?
Självklart håller jag med dig..;-) om att det är bra med sunda värderingar, självrespekt, att hålla sig inom rimliga ramar...men det är trots allt upp till var enskild familj hur man väljer att göra på nåt vis. Och alla har olika syn på vad som är rimligt.
Så länge ingen far illa....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...