Alla inlägg under april 2010
Nu har jag fått färdigt hela den frigående delen av staketet. Mycket nöjd!
Nu har jag en sida som vetter mot grannen, som inte syns så mycket eftersom den delar gränsen med en häck. Sen är det bara bakom huset kvar.
Nog för att det inte alls är på långa vägar klart, men ändå......
Vännen var här för att få lite guidning i sömnadsbeskrivningsvärlden. Kul att kunna hjälpa till.
Snäll som vännen är fick jag låna hennes symaskin över helgen, eftersom hon själv jobbar natt ända tills måndag.
Min maskin sa upp sig häromdagen. Av en för mig totalt okänd anledning.
Jag planerar en tur till staden för att kunna lämna in den för kontroll i morgon.
Hoppas verkligen jag får det gjort också!
Nu börjar veckorna ticka in för festdags. Och jag vill få klart allt jag menat få till i klädväg.
Men, men. Det går ju fort bara man kan sitta med det och har en fungerande maskin.
Mina tre äldsta killar kom på tre år. Det är med andra ord ett och ett halvt år mellan varje.
De två äldsta, tio och åtta drygt, är täta som ler och långhalm. Som tvillingar lite kan jag tro. Om en inte är hemma går den andra bara runt och trampar.....
Den yngre av dem höjer sig ju mentalt en aning till den andres nivå.
Nummer tre däremot, är ju egentligen inte långt efter dem i ålder. Lika mycket yngre än tvåan, som tvåan är yngre än ettan.
Men han klarar inte att höja sig till den äldstes nivå i tankebanor och utveckling. Fast han vill ju vara med dem.
Han har ju närmre till dem än till hans mindre bror som är två hela år yngre.
Tyvärr vill det sig inte riktigt.....Han är även i mina ögon inte på samma nivå och det känner de stora också.
Fast det är ingen ursäkt hos mig. Han SKA få vara med, det ska alla få!
Rätt ofta gör de äldre dock tillvaron lite besvärligare för honom då han ska vara med.
Det ska sägas lösenord för att komma in i rummet och han kan få lite hånande kommentarer då han inte vet vem någon är, ifrån en film eller bok de andra två sett / läst. Och det är på inga sätt tillåtet!
Nu på kvällen var jag på föräldramöte och då jag kom hem fick jag höra hur äldste grabben hällt lite tvål i glaset vi har i badrummet som sen Sa drack vatten ur.
Vet inte om han alls drack eller kände direkt att det smakade illa. Vet ej heller om han skrattade åt det hela eller verkligen blev ledsen.
Hur som helst var det ett vidrigt beteende!
Jag beslöt att helt sonika plocka bort varenda legolåda ur grabbarnas rum.
Och det gjorde dem alldeles bestörta! Storgrät omedelbart de förstod vad jag sysslade med.
Lego är ju som bekant det enda de lever för.....Och det är inte en låda de har.
Allt är färgsorterat. Det blev ett antal vändor med lådor som jag gömde under min säng. Minst tjugo lådor......
Men nu får de allt visa mig att de har förstått hur man är som bröder mot bröder!
Jag vill lära dem att en dag finns inte vi, mamma och pappa, längre.
Men då ska de veta att de har varandra......
Som en maskros genom asfalt
en trots mot hårdheten
kan tron på allt det goda
bryta mot naturens lagar
Fysik som sätter stopp
men naturen går igenom
ett starkt hopp
trotsar allas motstånd
Det övervinner allt
och bevisar värdet på livet
Hoppet är livet
Jag kan mycket väl tänka mig att se en match i någon sport då och då. Helst ser jag friidrott, det är riktigt kul.
Men när det dras ut och bokar mannen med soffan flera dagar och flera veckor i sträck, känner jag inget nöje i det hela längre.......
Kul att vara i hockeyfinal, men måste de spela denna final i otaliga omgångar?!
Jag måste erkänna att jag är en riktig soffpotatis kvällstid. Skäms lite över det.
Och det är inte det att jag är otroligt filmintresserad. Nej, jag vill bara få ligga i soffan och glo på något som stillar min nyfikenhet på andra människor.
Som bygglov, fuskbygge, annorlunda familjer eller spårlöst.
Nog för att jag gärna sitter med en stickning i handen, men jag vill ändå få sitta där i lugn och avkoppling.
Och det blir det ju INTE med en engagerad man framför hockey!
Men, men. Snart är det väl lugn i huset igen.
Bara finalen tar slut........
Jag vill med varm hand tacka Sazza, Filozophie och Sandie för era fina inlägg. Att ni vill länka till mig är en enorm självförtroendehöjare!
Det är underbart när man känner att det man "ger" gläder.....
Imorse lyckades jag ju få de där plankorna kapade till staketet. Sen satte jag mig att vänta in ett bättre väder....
Men se, det ville aldrig komma. Då bestämde jag mig för att inte bli besegrad av naturens krafter, såsom hela luftrummet blivit pga vulkanutbrottet.
Så jag klädde på mig och tog min skruvdragare och satte de där bitarna på plats!
Nu är då hela framsidan av staketet klart och jag är mycket nöjd med att ännu hålla min lilla tidsplanering.
Imorgon har jag två längder och en grind som jag vill få färdigt.
Fast då hoppas jag faktiskt att vädret är mer med mig.
Gårdagen bjöd inte enbart på sorg och bedrövelse.
Vi tog oss till stora lekparken för årets första lekplatsfika.
Aningens kallt var det, så vi blev inte så långvariga. Men det piggade ändå upp!
Idag har vädret visst bestämt sig för att vara allt annat än trevligt.
Jag som planerat att lägga full arbetskraft på staketbygget.
Men jag har åtminstone lyckats såga till plankstyckena till två längder till.
Nu får jag bara hålla tummarna på lite uppehåll senare på eftermiddagen, så att jag kan få en chans att sätta dem på plats också.....
Och ännu sjunger fåglarna
träden sätter knopp ändå
vinden blåser fortfarande
himlen är till och med vackert blå.
Barnen leker som vanligt
bussar kör precis som igår
jorden verkar ändå snurra
naturen vittnar om ännu en vår.
Hur kan hela livet stanna
fast inget runt omkring det gör
ingen sorg kan vara större
än när en älskad liten dör.
KT -10
En av sönernas klasskompis lillasyster gick bort igår.............
En sorg jag inte ens vill föreställa mig. Makabert.
Sjukdom skördar många liv, men när livet knappt börjat känns det hårt.
Det finns ingen möjlighet att förstå hur en familj ska kunna gå vidare i en sådan situation, men det vet jag ju att man gör.
Fast när man sitter där finns nog ingen vilja att ens försöka.
Först gäller det att bara komma ihåg att andas.......
Sen ska man lyckas ställa sig upp..........
Och sätta en fot framför den andra...........
Börja lära sig gå framåt, en liten bit i taget......
Det första året måste genomlidas.
Första veckan, månaden. Första födelsedagen, midsommar, jul och nyår.
Slutligen årsdagen för sorgen.
Sen kanske det lättar.........
Alla mina tankar är hos den familjen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|