Direktlänk till inlägg 20 april 2010
En av sönernas klasskompis lillasyster gick bort igår.............
En sorg jag inte ens vill föreställa mig. Makabert.
Sjukdom skördar många liv, men när livet knappt börjat känns det hårt.
Det finns ingen möjlighet att förstå hur en familj ska kunna gå vidare i en sådan situation, men det vet jag ju att man gör.
Fast när man sitter där finns nog ingen vilja att ens försöka.
Först gäller det att bara komma ihåg att andas.......
Sen ska man lyckas ställa sig upp..........
Och sätta en fot framför den andra...........
Börja lära sig gå framåt, en liten bit i taget......
Det första året måste genomlidas.
Första veckan, månaden. Första födelsedagen, midsommar, jul och nyår.
Slutligen årsdagen för sorgen.
Sen kanske det lättar.........
Alla mina tankar är hos den familjen.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|