Nu börjar vi räkna ner dagarna inför skolstarten och återgången till vardag.

Det ska bli riktigt skönt med en vardaglig lunk igen....

Idag var gubbens första arbetsdag, undrar hur trött han är när han kommer hem till kvällen. Eller om det som vanligt är panik efter ledigheterna och han inte kommer hem alls........Eller väldigt sent i alla fall.

Själv har jag vaniljbullar på jäsning och räknar med en ordentligt promenad sen med alla barnen, för att kunna bjuda på en välförtjänt kopp varm choklad med bulle till efteråt.

Finns det något godare......?

Mor min har varit här ett par dagar och gjort stora påfyllningar i skafferierna. Det är alltid lika välkommet! Sen har hon också sett till att all tvätt blivit ren. Men nu är det upp till mig att få in allt i skåpen också.

Vi har jobbat lite med matte och läsning under förmidddagen för att få igång alla små ingrodda hjärnor inför skolan. 

En nyutgåva av TP fick jag i julklapp och det har vi spelat en hel del faktiskt under lovet. Det är väldigt roligt, man lär sig enormt mycket hela tiden. 

Jag har lärt mig att en engelsk mile är 1609m och en nautisk distans är 1852m. t.ex Plus att motorvägen mellan Malmö och Helsingborg invigdes år 1953, vad det nu ska vara bra att kunna för..........

Vi fick en gitarr i julklapp av farföräldrarna hela familjen och den sitter jag och plinkar på då och då. Vi fick även en första lärobok till den.

Det är så himla kul att kunna lära sig nåt nytt!

Det ska man nog aldrig sluta med för hjärnans skull.

Morgonen började med ett samtal från vännen som hade glömt att det var en onsdag omvänd till söndag. Dagis var stängt...........

Jag tar gladeligen emot hennes underbara små sötnosar, så hit kom de en halvtimme senare. Och sen lektes det ordentligt vill jag lova! Men det finns inget bättre än barn som leker ordentligt och samtidigt bra. Det vill säga inget spring och skrik.

På eftermiddagen kom dessutom vår egen lilla extratjej. Så bordet var fullsatt till mellisfikat, och lite till.

Åh, vad jag skulle vilja ha ett större hus med en större matplats med rejält med sittplatser!

Mycket vill ha mer..........

Satt och pratade om det där igår faktiskt. Att tänk om människor jobbade och ordnade det för sig så där lagom, så att de var nöjda liksom. Och sen började hjälpa och ordna det för andra på nått sätt...... Byggde hus eller renoverade åt de som inte hade möjlighet att göra det själva.

Men vi kom fram till att sådant är helt omöjligt! Ingen blir ju någonsin nöjd! De vill alltid ha mer och lite bättre lite större och finare. Och framför allt dyrare.....

Har man dåligt med pengar är kläderna från H&M alldeles suveräna. Men har man mycket pengar måste man köpa sådant som kostar mycket mer. Det är som om det vore någon procentsats av kontot......

Som om byxorna måste kosta tre procent av lönekontosumman för att kännas som ett riktigt bra och snyggt inköp. Det måste kännas lite i plånboken...

Eller hur? 

Igår blev en riktigt trevlig eftermiddag. 

Vi bjöd vännerna på fika med tårta för att fira gossen som fyllde åtta.

Och sen fick vi en supertrevlig middag med samma vänner efter det. Och som bekant är ju de spontana träffarna alltid av någon anledning mest avslappnade och därmed också gemytligast.

Vi pratade mycket om allt möjligt och fick en riktigt intressant diskussionsstund, bland annat om politik och religion. Men också om statens sätt att hantera barn med autism och aspbergers. Jag blev riktigt ställd när jag fick lära mig att föräldrar till dess barn lämnas helt i sin egen omsorg.

Till exempel nämndes olika metoder för att hjälpa dessa barn att kommunicera. Det finns något som heter PEX, tror jag det var. Ett system med bilder för att hjälpa barnen att kunna peka sig fram.

Inget nytt anser jag, eftersom det är något jag hört om många gånger, även för flera år sedan.

Men det hemska är att föräldrarna till dessa handikappade barn inte får vetskap om dessa olika metoder. De får försöka leta sig fram själva.......

Jag var övertygad om att det fanns en specifik plan för barn som visar sig ha olika typer av handikapp. Men så var tydligen inte fallet!

Ännu en son fyller år. En nybliven åttaåring. En riktigt stor kille, med andra ord!

Det är min andra son i ordningen, därmed har jag nu varit tvåbarnsförälder i åtta år.

Det känns nästan overkligt......

Han högsta önskan var en Transformers "Devastator". Det är en gigantisk pryl ihopbyggd av sex stycken transformers. 

Han fick den.....Och är nu den lyckligaste åttaåring som finns. Enligt honom själv.

Det är svårt med presenter. Ofta önskar de sig saker som i en vuxens ögon är totalt onödiga och obegripliga. Något de har flera stycken av redan, tycker man som förälder. Eller som man är övertygad om att de inte kommer leka med i mer än två dagar.

Men ibland kanske man ska försöka strunta i sina egna fördomar och ge barnet precis det de önskar sig. Om man i alla fall inte kommer på något bättre.

Det är ju barnet som ska bli glad. Och de kan ju inte bli annat än glada om de får det de ville ha........

Nu gjorde vi så och fick en väldigt glad son.

Om han kommer leka så värst länge med den där "Devastatorn" eller inte får vi väl se. Men , men.......

"Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter."

Isaac Newton fyller idag 367 år. Eller han föddes för så länge sedan.

En rolig vetskap kanske?

Så här dagarna efter nyår känns det som om hela världen har, om inte stannat helt, så åtminstone bromsat in ordentligt.

Affärer som brukar vara öppna, har stängt fortfarande. Människor är inte ute och rör sig så mycket som vanligt.......

Hur går det med alla nyårslöften då? Någon som redan falerat, eller kanske inte riktigt börjat än?

Jag är inte så mycket för sådana där löften som sagt. Men något jag ska komma igång med igen är min vardagliga träning. För den har halkat efter rejält nu under jul och nyårshelgerna. Och det känns i hela kroppen!

Mannen säger att jag ser ut precis som vanligt, om jag skulle fråga alltså. Och det gör jag förmodligen, ser ut som vanligt menar jag. Tror inte det hinner hända så väldigt mycket på ett par veckor. Men psykiskt så gör det att jag känner mig i storlek med en elefant.....

Psyket kan få en till mycket konstigheter.

Jag kan till exempel ha lite svårt att acceptera min lyckliga livssitutaion. Det kan bli så att jag nästan letar efter problem och olyckor. För att liksom hinna före dem. 

Bara för att jag innerst inne inte vågar lite på att livet är så bra som det är!

Det är helknäppt!

Men nog säkert inget konstigt.......

Fast jag är lite konstig, och det är jag så gärna.

Har läst alla Dan Browns böcker, och älskar dem väldigt!

Jag har därigenom även blivit enormt intresserad av alla ordrar och olika gruppkonstellationer. Illuminati, Tempelriddarna, Frimurarna och m.m

Nu har jag försökt läsa lite om den där sammanslutningen som kallas Bildenburger. Finns den? Är det verkligen troligt eller är det endast en science fiction idé?

Enligt en del är deras huvudsyfte att få i ordning en-värlsstyre. One World Government...

Målet är En regering, En världsreligion, En valuta, Ett överhuvud.

En del hävdar också att de vill minska världens befolkning till en mängd på

ca. 500 000. Och att de därför är dem som själva tillverkar alla dessa dödliga sjukdomar som aids, fågelinfluensa och nu senast svininfluensan.........

För att på så sätt få "bort" stora delar av människoskaran.

Hmmmmmmm.........

Låter lite väl scince fiction. I mina öron i alla fall.

Det finns en hel del klipp på youtube om allt detta. Ni kan ju titta lite om ni är intresserade.

För intressant tycker jag att det är. Även om det till stora delar verkar ganska otroligt.

Men vi hade ju andra världskriget med sina märkligheter..........

Några fler Hitlerindivider kan det säkert finnas på denna jord, och om de får slå sina huvuden ihop. Vad kan det då resultera i?

Det finns en plats där vägen tar slut.

Ett ställe där allting stannar.

Där kan man lugnt andas ut.

Och komma på andra tankar.

Få en liten tid av inre ro.

Se allt i ett annat ljus.

Finna styrka in en tro.

Hitta hem till glädjens hus.

Mitt i tomheten stigen slingrar sig fram.

Vart den leder är en hemlighet.

Sju timmars bilresa.......

Aningens trött i både kropp och själ.

Vem blir pigg av semester? Inte jag i alla fall.

Nu har vi åtmistone närt våra släktband ordentligt. Vi ses inte så ofta, men när vi väl ses, så blir det intensivt. Med systern min i alla fall.......

Hoppas hon har överlevt veckan.

Nu har jag fått igång ett par tvättmaskiner, men har flertalet väskor att packa upp. Det orkar jag deffinitivt inte nu, så de får vänta tills imorgon.

Igår var det fika hos pappsen min. Tvättäkta herrgårdsfika, hur tjusigt som helst!

Sen hann vi få en liten pratstund med dem innan det var dags för hemfärd.

Och sen har jag inte gjort mer än att packa, städa och resa hemåt......

I morgon blir det nog en lugn dag, hoppas jag. Men så fort jag tror det, så blir det tvärtom. Vi får väl se.

Det är ju det som är så spännande med att leva.....