Tänk när man var liten och kompisar var kompisar. Man bodde där man bodde och levde som man levde......

Gick i skolan hela dagen och lekte med kompisarna på eftermiddagarna.

Bytte skola vid ökad årskurs ibland och då också många kompisar.

Men sen ökar vuxengraderna och skoltiden tar slut. 

Då vill man ofta hålla kvar vid det gamla sällskapslivet och de tidiga vännerna.

Det är ju de som vet vem man är i grunden. Som sett hur man formats och stöpts i olika utvecklingsprocesser...

Men så kommer familjebildningen och ihopsmältningen av två olika liv och umgängeskretsar. En inte alltigenom lätt kemisk ihopkokning..

Jobb och flyttningar är i många fall en stor anledning till det forna sällskapslivets splittring. Och bristen på tid när familjen kräver sitt. Och alla prioriterar olika.

Men kanske hör det till det sunda utvecklandet att inte bära med sig allt från ungdomen. Att kunna bilda och ombilda nya vänskapsband.

Slippa känna stämplarna från tonårstidens busliv och olika misslyckanden.

Det kanske är bristen på styrka att släppa taget som är det mest osunda, kanske måste man till sist inse att var sak har sin tid.

Om tiden rinner ut får man minnas allt det goda och ta ett stort kliv vidare........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Framtiden möter mig i farstun. Jag är alltid lika nyfiken på vem. Bjuder in med öppna armar. Välkommen in till mitt hem! Undrar vad du kommer med? Vad bjuder du nu på? Kan det vara förändring? Något högre jag kan nå? Vill inte göra dig...

Med frostnupna kinder promenerade jag till jobbet imorse. Marken under mina fötter gnistrade som av tusentals stjärnor. Som att vandra över himlavalvet. Mina lår kändes lite stela efter gårdagens långpass. Jag sprang då en runda längs de lantliga...

Befinner mig i en storm. Känns som att det är jag som är centrum av det hela yrvädret. Kämpar för att hålla ett lugnt. Ett lugn som nog utåt sett ser rätt stabilt ut. Omkring mig väsnas det, likt en orkan som försöker slita omkull allt det kommer å...

Trött i huvudet och utmattad av en hel förmiddag i sittande möte och massa social samvaro kom jag hem från första arbetsdagen på denna termin. Och då har inga elever ens kommit. Jag ser fram emot en vår fylld av utmaningar och känner en stor nyfikenh...

Tisdag morgon. Ljusen flämtar trött på det stora ekbordet jag lutar mina armar mot. Nyhetsmorgon gör sitt vanliga klämkäcka försök att väcka mig till liv. Morgongröten vilar varmt i magen och jag sippar på min kopp kaffe. Snart. Jag kommer vakna....