Tänk när man var liten och kompisar var kompisar. Man bodde där man bodde och levde som man levde......

Gick i skolan hela dagen och lekte med kompisarna på eftermiddagarna.

Bytte skola vid ökad årskurs ibland och då också många kompisar.

Men sen ökar vuxengraderna och skoltiden tar slut. 

Då vill man ofta hålla kvar vid det gamla sällskapslivet och de tidiga vännerna.

Det är ju de som vet vem man är i grunden. Som sett hur man formats och stöpts i olika utvecklingsprocesser...

Men så kommer familjebildningen och ihopsmältningen av två olika liv och umgängeskretsar. En inte alltigenom lätt kemisk ihopkokning..

Jobb och flyttningar är i många fall en stor anledning till det forna sällskapslivets splittring. Och bristen på tid när familjen kräver sitt. Och alla prioriterar olika.

Men kanske hör det till det sunda utvecklandet att inte bära med sig allt från ungdomen. Att kunna bilda och ombilda nya vänskapsband.

Slippa känna stämplarna från tonårstidens busliv och olika misslyckanden.

Det kanske är bristen på styrka att släppa taget som är det mest osunda, kanske måste man till sist inse att var sak har sin tid.

Om tiden rinner ut får man minnas allt det goda och ta ett stort kliv vidare........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...