Våra små barn är vi rädda om, vill vi skydda mot allt ont.

Ska vi då bära dem förbi alla farligheter, hålla dem i handen då de går över asfalt, för att undvika alla skador de kan råka ut för?

Nej, vi ska finnas där ifall de snubblar, ge tröst och blåsa skrubbade knän. Ge dem styrka att våga försöka igen.

En olycksdrabbad man som förlorat båda sina ben.

Ska vi ständigt lyfta honom i och ur säng? Hjälpa honom med på och avklädning?

Är det inte bättre att hjälpa honom finna metoder att klara sig själv? Att hitta träningsmöjligheter för att stärka det som ännu fungerar.

För att låta hans liv få fortsätta i samma riktning det var på väg, men i annan skepnad.

Den gamla människan som börjar bli svag och ostadig.

Ska hon sättas i en stol och köras runt vartän hon vill ta sig, i ett sätt att undvika fallolyckor? Ska hon fråntas de kunskaper hon fortfarande besitter, för att hjälpa henne med sina sysslor?

Är det inte bättre att vi håller hennes hand och ger henne stöd att kunna gå själv? Att hålla kvar hennes livsstyrka så länge som möjligt.

Ska vi alltid föda den som ingen mat har eller är det bättre att lära den odla och samla föda själv?

Ska vi hela tiden ge pengar till den fattige eller hjälpa den till metoder att samla pengar på egen hand?

Vill vi verkligen hjälpa, är det viktigare att ge människan möjlighet att skapa sitt eget liv och framtid. Och inte bara ställa mat på bordet. Det skapar enbart beroende.

Finn orsaken och bota sjukdomen. Ge inte bara medicin för att läka såren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...