Natten fick vi spendera till viss del i bilen. Vi fick nämligen lite väl mycket eld i vår kamin. Så där så det slog stora lågor ur skorstenen.

Mannen låg tack och lov i soffan, fast klockan var mer än vanligt. Han kunde höra att det inte lät som det skulle från vedspisen. Till slut blev han rädd och sprang ut och tittade, då kunde han se tre meter höga lågor slå upp ur skorstenen!

Paniken var ett faktum och han rusade in och skrek åt mig att ta upp barnen, det brinner!

Jag, som sov, virrade mig yrvaket ur sängen och tittade mig omkring. Ingen eld kunde jag se. Men då såg jag min man utomhus, med telefonen i handen, tittandes mot taket. Och i hans ögon syntes allvaret.

Upp med barnen på ett någorlunda lugnt sätt. Vill inte skapa panik hos dem i onödan.

Sen satt vi alla inomhus på trappan och väntade på brandkåren. Röklukten kunde knappt anas och vi ville inte ut i minus 15 grader hur som helst. Bilen stod på värmning och så fort brandbilarna rullade in på gatan gick vi ut till bilen.

Sen var det bara att vänta på att brandkillarna fick göra sitt.

Och det tog sin lilla stund, men sen visade det sig att faran var över. Min man hade haft huvudet på skaft och strypt syretillförseln totalt till kaminen. Och då hade branden gett sig direkt. Så det blev inget mer. Lyckligt nog.

Men eldförbud innan sotaren kommit fick vi. Och honom kunde vi få hit redan idag. Så nu är allt som det ska igen....

Första dagen på lovet...........betyder det att resten kommer bli underbar eller gå i samma tecken?