Dagen var stor. Graderingen började vid tio och gick som på räls för båda gossarna. Den ena kom upp till helgult och den andra till gult streck. 

Sen var det tävling......

Första matchen för äldsta gick enormt bra. Ner i fasthållning och vinst på ippon, (stavat rätt?) det vill säga tio poäng rakt av. Kanonjobbat!

De andra två matcherna gick aningens sämre, men hans långa ben ger honom i alla fall styrkan i stående. Plus att hans balans är fantastisk, så han fälls inte så lätt. Men det blev förlust till slut på båda matcherna, med ett poäng till motståndaren.

För lillebror, även så kallad på mattan, gick det inte lika bra. Det blev platt fall på samtliga matcher. Men kämparglöden fanns där hela tiden, han gav inte upp.

Och jag var väldigt stolt när han inte visade några sura miner trots förlusterna.

Det blev brons i respektive viktklass för båda. 

Sen efter medaljutdelning och många applåder, så gav tränarna en extra eloge till min stora kille. För att han visat en sådan otrolig utveckling under det året han hunnit träna. Från att knappt ha vågat ta i sin träningskamrat, än mindre tävla. Till att verkligen ge järnet och hoppa på varje match!

I åhörarskaran satt en stolt mamma med gråten i halsen.........