En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2009

Av Kattis - 11 november 2009 13:25

När jag var ung, hm yngre, kom alla de där galopperande detektiven-filmerna och Mask. Det var väl då vår allas käre Jim Carry slog igenom ordentligt. Och jag vill minnas att alla mina vänner fann dem helt vansinningt komiska.

Jag, däremot kunde inte för min död begripa vad det var som var kul. Det var ju bara idiotiskt! Löjligt och fånigt...

De tyckte naturligtvis att jag var knäpp. Men faktum är att jag kan inte riktigt säga någon film jag ser som skrattretande, det känns ju endast inlärt och repeterat. Och för det mesta kan man räkna ut med lillfingret vad som väntas hända.

Däremot har jag en lätt irriterande egenskap av att kunna brista ut i skratt för andras misstag och olyckor. Säg fel inför mig till exempel, och jag kan vrida mig i en kvart. Det är nog det roligaste jag vet!

Min mamma kallar exempelvis alltid gardinstången för flaggstång, och det har gett mig många roade stunder, fast så här efter tjugo år och några till börjar jag väl bli van. Men min man kan bli väldigt sur när han råkar ge mig ett riktigt skrattanfall. Och det är ju absolut inte min mening att såras, men alla borde väl kunna se det komiska i att råka slänga till orden lite fel. Enligt mig alltså....

Nej, det där med komik är verkligen en helt individuell sak. Högst personlig......

Huvudsaken är nog ändå att vi alla kan finna något att skratta gott åt minst en gång om dagen.

Ett gott skratt förlänger ju livet.

Av Kattis - 11 november 2009 07:28

Har en tid försökt få upp mig själv lite tidigare för att på så sätt kunna dra upp killarna också lite tidigare. Inte för att vi brukar behöva stressa , men för att få lite längre stund på sig att vakna vid frukostbordet.

I morse fick jag en enorm hjälp av lille D som vaknade, för tredje gången, klockan fem och vägrade somna om. Jag gav upp vid tjugo i fem ungefär. Det var i och för sig min käre man som försökte söva om honom, men jag tog honom till slut och gick upp.

Och sen gick plötsligt allt i en rasande fart, barnen ploppade upp ur sängarna innan jag ens hann säga "god morgon".

Klockan halv sju! stod jag med ett färdigdukat frukostbord nere i köket.......

Jisses, med den farten, den här tiden på dagen börjar jag undra hur resten av dagen kommer arta sig. 

Av Kattis - 10 november 2009 21:35

Imorgon lägg min lille sexåring in för op av körtlarna bakom näsan, oftast felaktikt nämnd som polyperna. Det är en absolut rutinop gjord på tio min. Men nog är det något som sitter fast i tankarna...... Det känns alltid lite nervöst inför en nedsövning. Det är första gången något av mina barn är med om det.

Men det är inga problem och kommer gå galant, jag vet.

Av Kattis - 10 november 2009 15:52

När jag tog mig igenom högstadiet, var samma period som jag började få lite roliga vänner, som gav mig en enorm boost av självförtroende. Att jag i den vevan tappade lusten för skolan och lade ett större värde i gemenskapen med vännerna, är väl knappast något jag var ensam om i den åldern.

Tyvärr ger ju sånt normalt sett med sig ett minskat kunskapsintag. Med andra ord ett sämre betyg och ofta en sämre relation till läraren. Precis så gick det i alla fall för mig. Min kontakt med läraren, som faktiskt hade varit helt okej i början av sjunde klass, gick rakt åt pipan. Till slut stod vi mest och skrek åt varandra. Eller om det mest var jag som skrek, jag minns inte så bra.........

Vissa ämnen tycker man ju som regel mer om och dem har man också lättare för, eller om du hellre vill: vissa ämnen har man en större fallenhet för och då tycker man som regel mer om dem också. Där kunde jag ju lättare hålla kvar betyg och intresse, svenska var ett av dem.


Men sen kommer en dag, som fallen från himlen, då det plötsligt är slut med skoltiden. Det är dags för studenten....

Då fick jag plötsligt en lätt panik, eller lätt och lätt..............Det var hemskt!

Jag var ju inte alls färdig, på långa vägar. Det var ju livet i skolan jag kunde, där var min vardag, mina vänner och det var där större delen av mitt liv hade utspelat sig. Vad skulle jag nu göra?

Visst, jag hade en plan, ett mål jag vandrade mot. Men om det inte funkade..............Jag var en sökande av flera hundra till ungefär trettio platser. (Jag kom inte in.)


Nu en sisådär elva år senare ångrar jag mig massor. Jag brinner av intresse för inlärning och skulle verkligen vilja få sitta vid skolbänken igen! Tänk om jag hade tagit chansen när jag var i den perioden av mitt liv, då jag faktiskt var tvungen att sitta i den där bänken.............

Nu är det inte lika lätt.....


Tur att jag har fem härliga gossar som jag kan gå i skolan tillsammans med, och få ta del av deras inlärning.

När mina söner möter mig i kapprummet i skolan, med ett veckobrev eller en läxa, kommer de jublande fram till mig och säger att det är min lyckodag! Att nu ska jag få brev och få se deras böcker.

Få en inblick i deras skolvärld...

Av Kattis - 9 november 2009 16:20

Idag kom den årliga julkatalogen från Gudrun Sjödén...........Det är som att bläddra i en sagodröm av tyger, plagg och inredning i julhärlig anda. Kan varmt rekommendera deras hemsida för lite julkänsla.

gudrunsjoden.com

Av Kattis - 9 november 2009 14:19

Falken är en jaktfågel som evolutionen har givit minskat jaktbeteende. Den har lärt sig att vid de stora motorvägarna finns det ofta något ätbart i form av påkörda och trafikskadade djur. Ofta ser man därför dessa fåglar sitta på skyddstängslet längs med farlederna och liksom vänta på nästa olycka. Det har i alla lägen gett dem en möjlighet till föda, men å andra sidan tagit bort en del av deras egen kunskap att jaga själv. Undrar hur länge kunskapen sitter i, eller om de i framtiden kommer vara helt "viltolycksfödobaserade"......

Många av våra djur vill vi få beroende av oss genom maten, att de ska känna att det är via oss, ledare (ägare), som maten blir serverad. De blir ju liksom lättare att hantera, de får en minskad vilja att fly, rymma, smita.

En varelse som får maten serverad var dag, finner till slut inget behov av att söka föda själv.


Att ge allt är som att sätta ett handfängsel av omsorg............

Om allt skänks finns ingen anledning till eget skapande. Och det ger i sig ett abolut ombesörjningsbehov.

En välvilja som lätt leder till ett beroende. En individ måste finna vägar att kunna försörja sig själv.

"Hjälp till självhjälp", är ett mantra elever inom omvårdnad tidigt får lära sig. Visst är det nödvändigt att hjälpa ex. en äldre person med mycket, men för mycket hjälp leder till minskad egen aktivitet. Vi vill ju att alla ska klara sig själva så långt det är möjligt.


Av Kattis - 8 november 2009 11:53

Häromdagen hittade jag en stor kasse gamla skivor i en garderob. Jag tog först fram dem med tanke på containern, men sen såg jag att överst låg en Cher-skiva från en herrans massa år tillbaka. Den kunde jag ju absolut inte göra mig av med!

När jag sen började rota igenom alla skivor var det som en rejäl knuff tillbaka i tiden........En vandring genom så gott som hela mitt liv.

Så de senaste dagarna har det snurrat skivor och minnen i en våldsam fart genom dessa rum.

Idag kom turen till en Elvis-collection. Och det gav gung i benen åt min lilla D. Storebror (4-åringen) tog guitarhero-gitarren och lille D en liten ficklampa som mick, och sen sjöng han för fullt hus med brorsan till komp.

Jisses att två barn kan va så söta...............


Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards