En kväll, bland andra. Inget särskilt alls.

En middag undanplockad och mätt och belåten.

Två söner ska nattas om knappt en timme och två andra är på filmkväll hos kompisarna.

Själv hoppas jag på en tur på cykeln framför tvn. Vad de två mittenbarnen ska hitta på vet jag inte.

Klockan nio börjar film som mannen vill se. Jag skulle helst läsa ut min bok.

Har precis fått hem Dan Browns nya, vet inte ens vad den heter. Men gubben har redan hunnit börja på den och jag blir lite stressad. Han vet allting först liksom........

Jag har säkert tre böcker till som väntar. Just nu försöker jag avsluta en samlingsvolym av Anne B. Ragde - Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Den är inte det bästa jag läst, men jag är ändå så pass fast att jag måste få veta hur det går för familjen.

Nu ska jag duscha hund som varit ute i regnväder..... 

Jag försöker ibland kolla igenom topplistorna på denna bloggplats. Men det skrivs så mycket skit så det är galet!

Bryr sig verkligen nittio procent av den kvinnliga delen av världen bara om att bli så smal som möjligt och köpa så dyra kläder som det bara går innan bankrutt är ett faktum?!

Det är så man blir mörkrädd.

Bloggvärlden är verkligen ett inspirationsforum för alla anorektiker, bulimiker m.m Som en rejäl hejarklack för att undvika ett för stort fettintag.

Nej, jag tror att jag måste leta reda på några vettigare bloggare. Jag vill läsa intressanta funderingar och intellektuella vinklingar av dagsfrågor.

Gärna i krönikeform med en del humor i.

Det vore dessutom väldigt trevligt om det var aningens lärorikt också, kanske att man fick en ny synvinkel av saker och ting. Och sen gör det absolut ingenting om det ingår en del poesi i någon form.

Tänkvärd läsning efterlyses med andra ord!

Lite mindre fjantande kring yta och lite mer djupgående filosofering........

Ja, inte är nåt trevligt helgväder i alla fall. Hade tänkt att få bort lite löv från tomten, men vete tusan i det här regnet. Tänk om man skulle kunna rensa bort en aning ur garaget och källaren! Jag tror jag ska försöka sattsa på det idag. Problemet är bara att det är till större delen är min mans område, så då vill nog han vara delaktig.

Och han kanske inte är upplagd för det i samma grad som en annan.

Får väl se, han har inte ens slagit upp ögonen än.

Det är hans sovmorgon idag, vi har delat upp dem. Han har lördag och jag har söndagen.

Fast det är inte ofta jag ligger kvar särskilt länge i sängen. Jag vill inte, det är tråkigt.

Det finns ju en hel dag framför mig att fylla med en massa skoj! 

Så ska det ordnas fredagsmys. Popcorn och dricka av den bättre varianten.

Ett par barn vill se på egen film och vi andra ska dega i soffan framför Idol.

Kan hända vi orkar plocka fram något spel också, jag skulle i ärlighetens namn helst slippa. Men barnen vill nog gärna. Kanske ett parti kortspel............

Gossen med bortopererade tonsiller och polyper har haft ett par jobbiga nätter sen dess. Så nu är både mamma och pappa trötta, kunde gott behöva en ordentlig natts sömn.

Helgen är, pga operationen, tömd på aktiviteter. Eller nu ljuger jag allt. Söndagen kommer jag att få spendera i judohallen i Södertälje. Matchdag, med andra ord.

Jag hoppas jag fått sova ut rejält tills dess............

Ett tjockt böljande snötäcke som glittrar vart ögonen än vilar sig. Rimfrosten täcker varje gren och kvist. Julmusik som bäddar in oss i stillhet. Bordet är fyllt med rödkål, sylta, skinka, äppel mos och allt som hör där till.

Granen är klädd av barnahänder och hela huset är färgat i julens stämning.

Tomten inväntas och barnens ögon tindrar.......................

Att denna underbara högtid inte har något med konsumtion att göra egentligen, är för mig väldigt förståeligt.

Men om jag verkligen vill få se dessa tindrande barnaögon, är det lätt hänt att betydelsen av julklappar blir något förhöjd. Och det blir rätt automatiskt aningens julklappshysteriskt.

Vi vill ju hitta, om inte dyra paket i mängder, så istället en för varje barn, speciellt utvald och perfekt.

Och det är inte lätt när huset består av fem grabbar som lyckats samla på sig allt. Även om vi inte ger dem kolossala högar av presenter varje jul och födelsedag, så är de ändå fem som leker med ganska precis samma leksaker. Då räcker det med att alla får en legogåva var, så har de snabbt fått ihop alla Indiana Jones-paket som finns.

Sen har vi den andra aspekten, huset som bara fylls och fylls med prylar.

Men det är en annan femma....

Ett öga vått

en tår som rinner

ett hav så blått

som oss påminner

om en morgon länge sen

då härligheten log

en smekning kärleksfull och len

som mitt hjärta tog

Horisont med sol så röd

kvällen svepte med kyla in

släckte kärlek och dess glöd

lämnad utan älskade min

 Havet ljusnar när

solen stiger

hoppet oss bär

när hjärtat det tiger

det kommer en gryning då

lyckan ler igen

glädje kan åter oss nå

låt oss välkomna den

                                          KT 09

För 12-15 miljarder år sedan skapade "Big bang" universum.

För 3-4 miljarder år sedan uppstod liv på jorden.

För 210 miljoner år sedan levde dinosaurierna i 145 miljoner år framåt. (145 milj.!)

För 7 miljoner år sedan började vår egen gren av människosläktet utvecklas.

För 2 miljoner år sedan började vi sprida oss över världen.

Om 5-6 miljarder år väntas solen bli en röd pulserande jättestjärna.

Då kommer liv på jorden vara omöjligt, temperaturen blir så hög att oceanerna avdunstar.

Allting som har en början, måste också ha ett slut.........Eller?

Då min mamma var i yngre tonåren opererade hon bort sina tonsiller (halsmandlar), sittandes vaken på en stol. In kommer läkaren med "slaktar"-förkläde och skyddsglasögon och ber henne gapa stort. Sen klipper han sonika bort tonsillerna och hon blir kvar på lasarettet i en veckas tid.

När jag själv tog bort samma sorts mandlar i tioårsåldern, för en sisådär tjugo år sen, blev jag inlagd och nedsövd och kvar i också en vecka. Jag fick äta en massa glass och kunde nog först då jag kom hem äta en ordentlig smörgås, utan kanter dock.

Igår tog min lilla sexåring bort sina tonsiller (ärftligt?) och blev inskriven vid ett-tiden, då hade han inte fått äta något sen klockan sju på morgonen. Han var LITE hungrig! Stackars barn.....

När han fått nålar och prylar placerade och blivit ipumpad en massa lugnande och smärtstillande, körs han upp till operation. Då kommer det två akutfall som ger honom en väntetid på över en timme! Klart att akutfallen ska in före, ingen tvekan om saken, men borde det inte finnas någon planering då det gäller barn? En bokad läkare specifikt för dem, som inte berörs av akutfallen? Han skulle inte ha behövt vänta så länge utanför operationssalen i alla fall.............

Då han var klar fick han vakna upp i lugn och ro innan han togs tillbaka till barnavd. Sen var det dags att ta sig hem, avdelningen stänger klockan halv tio!

Hem nio timmar efter samma typ av operation som jag och min mor fick ligga inne i en vecka för. Med ett undantag, jag och mamma tog bara bort tonsillerna, Sa tog dessutom bort polyperna.

Vi fick hem vår lilla son med ordern att bevaka honom under natten, han fick inte sova ensam.........

En annan sak har hänt med en annan typ av ingrepp.

Då jag var ungefär åtta, nio år skulle jag klippa av bandet under tungan. Jag kunde nämligen inte lipa eller säga R ordentligt. Vi kom in till läkaren som satte mig på en stol och frågade om jag först ville få en spruta som först stacks och sen tog bort det onda. Och därefter klippa av bandet med en sax. Eller ville jag hellre bara ta saxen och klippa och sen va klar? Mitt korta svar löd : "Klipp!"

Det kom väl lite blod och kändes aningen konstigt, men mer var det inte. Vi gick därifrån och idag kan jag rulla på R som bara den.........

Nu för tiden ska barn sövas vid den typen av ingrepp också!

Min väninnas son skulle gå igenom det då han var ganska liten, runt ett och ett halvt tror jag, men hon bad om att få göra det i vaket tillstånd. Men det gick inte för sig. Varför, undrar jag?

En del saker inom vården ska förenklas (till det sämre?) och annat ska vi krångla till (förbättra?)..................