En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2009

Av Kattis - 17 november 2009 15:10

Jag blev så glad när jag slog upp "Damernas Värld" här på förmiddagen. Min favorittidning i övrigt.

Blicken föll snabbt på ett par supersnygga jeans i tajt modell med tusen och en lappar på. Nu är modet för trasiga brallor förbi, nu ska alla hålen täckas igen med varsin lapp i omaka färger. Och jag råkar tycka det är så snyggt, så det gjorde mig riktigt glad!

Sen finns det en praktisk tanke med min glädje också. För ett par år sen köpte jag ett par supersnygga jeans som satt som gjutna. Acne, kostade skjortan. Men jag ville unna mig ett par "riktiga" jeans efter alla graviditeter och amningsperioder.

Orsaken till att de var så oerhört sköna och satt så bra var ju naturligtvis alla tvättar de redan gått igenom. De höll ungefär en tvätt i hemmamaskinen...............

Kvitto eller ej, de var inte reklamationsvara. De såldes nämligen med en lapp med information om att de inte skulle hålla lika länge som andra byxor eftersom de var så behandlade.

Och jag har inte riktigt velat använda dem med ett stort hål i skinkhöjd. Känns inte så snyggt........

Men nu ska jag riva sönder några gamla barnjeans och sätta mig och sy!

Lapp på lapp på lapp på lapp.........................

Av Kattis - 17 november 2009 09:03

Igår hade vi planeringsmöte kring julklappsinköp. Det gick riktigt bra faktiskt, vi fick ihop en ordentlig lista av helt okej gåvor. Det känns kanon att ha luskat ut vad vi ska ge till var och en, som om vi redan vore klara med inköpen.

Nu är det bara fem veckor kvar till jul, på torsdag i alla fall. Jisses vad det går fort! Min lilla tredje kille har redan gått i sexårs i en termin!

Hur går det för er andra med sökandet efter pausknappen? Ni glömmer inte att meddela mig så fort den hittas? ;)

Jag kan ibland känna en riktig skräck inför tidens frammarsch. Varför går varje år bara fortare och fortare?

Fast när man umgås med äldre en dag inser man att de tycker att det går fruktansvärt långsamt istället. Och det kan ju va till en tröst, att en dag lugnar det ner sig.

Undrar vad man ska hitta på då? När man har all tid i världen.... Usch vad tråkigt1 


Av Kattis - 16 november 2009 20:25

Min kära mor kom hit idag. Och denna gången var det dags för storhandling. Det är något som hon så godhjärtat brukar hjälpa oss med med jämna mellanrum. Dels för att det inte är en favoritsysselsättning för barnen att gå omkring i en stor affär och titta på mat och tandkräm i flera timmar, och dels för att det är så trevligt när hon betalar. ;)  Nu blev det ett väldigt långt jämnt mellanrum, så det var verkligen behövligt.

Sagt och gjort, hon och mannen tog äldsta sonen med sig och drog så fort gubben hunnit hem från jobbet.

Jag är såååååå glad över att slippa den där galna shoppinghysterin. Att fylla en kundvagn så maxat till bredden som det bara går, för att sen frenetiskt försöka packa ihop alla varorna i en mängd kassar och in i bilen, är inte särskilt roande. Tyvärr undgår jag ju aldrig hemkomsten med alltihopa. Som ska in i kylskåpen och frysarna.

Visst låter det bra när jag säger "kylarna" och "frysarna" !? Men vi har två kyl/frysar och en frysbox.

Och nu är de så fulla att jag inte vågar öppna dem. Mannen gjorde det misstaget för en stund sen, och fick en dusch av smör från en flytande milda som föll över honom...........

Nej, jag skulle verkligen önska mig mer utrymme i kylar och frysskåp!

Tänk att ha ett kylrum och minst ett par fullstora frysar.

Sen skulle köket va fullt. Ett större hus först då....

Av Kattis - 16 november 2009 14:24

Jag ställde den frågan till min kära faster igår och hon kunde ge mig, och framför allt min äldsta son, ett mycket pedagogiskt och lättbegripligt svar.

Jag tänkte att ni, med hennes tillåtelse (förstås!), kunde få ta del av det.




"Det dunstar vatten från havet hela tiden som regnar ner över land och även om det samlas i sjöar så kommer det så småningom alltid på nåt sätt rinna tillbaka ut i havet, och ta med sig en massa salter och mineral från bergen och marken på land ut i havet. så i miljontals år har det lakats ut salt och mineral från land ut i havet, som dunstar av lite hela tiden så det koncentreras och har blivit så salt som det är nu. salterna och mineralen är tyngre än vattenmolekylerna så de blir kvar i havsvattnet medan vattenmolekylerna samlas i moln och regnar ner. i sjöarna har det inte samlats och koncentrerats tillräckligt mycket mineral och salter för att det ska smaka salt och det fylls hela tiden på mer regnvatten som spär ut det."

Av Kattis - 16 november 2009 09:33

Tänk att det kan vara så roligt att plaska med lite vatten vid diskhon i köket. Och tänk att så lite vatten kan skapa en sådan otrolig väta över ett så stort område! Fast det är ganska skönt att ta till då lillen är gnällig och uttråkad. När man inte orkar sätta sig på golvet och leka, utan vill fixa tvätt eller nåt annat. Fram med pallen bara, sen är han sysselsatt i en bra stund framöver.....

Ibland kan man nog tänja lite väl på gränserna bara för att få några minuters lugn och ro. Ett russinpaket hit, en film dit. Det finns stunder då det är berättigat och det finns stunder då man kanske släpper efter lite för mycket av ren lathet. Men jag är mänsklig och blir bara för trött vid vissa tillfällen. Och då låter jag hellre mina barn se en film än att jag tappar tålamodet helt och ger oss alla en tråkig eftermiddag.

Jag har rent allmänt en regel gällande dator/ tvspel, max en timme, fyra dagar i veckan. Det känns ibland alldeles för mycket och sen hör jag andra barn som verkar få spela hur mycket de vill.

Så jag har dragit slutsatsen att det ligger på ett lagom snitt...


Då barnen kommer in i huset följer det dåliga samvetet med, vare sig man vill eller inte!

Av Kattis - 15 november 2009 21:43

Jag och äldsta sonen hade en stund i bilen på väg upp till Södertälje tidigt i morse. Det är då man får sitta och lyssna till alla hans funderingar och invecklade tankar om ditten och datten.

Dagens undran låg i havsvattnets sälta. Varför är inte också sjövatten salt? Det kommer från samma regn.....

Jag kunde inte riktigt svara på den frågan, men har alltid velat lära mina barn att söka reda på svar. Jag har letat lite halvdant på nätet, men inte fått något pedagogiskt att komma med.

Sen kom jag på att faster min är ju marinbiolog, så nu ligger min fråga hos henne. Hoppas hon ger mig något bra, som jag kan förklara förståeligt till gossen.

Annars kanske någon av er vet?

Av Kattis - 15 november 2009 13:01

Det var inte en supertaggad och glad kille som kom upp imorse, redo för judotävling i Södertälje.

Men han fick i sig ett par smörgåsar och vi kom iväg i god tid. Det brukar vara bra för honom att hinna acklimatisera sig en stund innan den stora folkmassan anländer.

Efter diverse invägning och betalning startar uppvärmningen. Det är en mycket tveksam kille som tydligt ger sig själv en knuff i baken innan han hakar på de övriga deltagarna.

Sen samlar tränaren in sina klubbmedlemmar för lite genomgång innan allvaret börjar.

Och plötsligt ropar tränaren upp inför första matchen på matta A. Och upp ropas Ra namn direkt!

Nu slog mitt hjärta trippelslag. Han som inte ens ville va med, blir nu uppropad med en gång.

Men han går utan större tvekan och ställer sig på plats och kör sin match tills vinst!

Hela tiden hejar klubbkompisar och föräldrar i massor. Det måste ha gett honom en enorm inre styrka.

Kanske en lite höjning av självförtroendet?

De följande två matcherna leder inte till vinst, men inte heller till någon större förlust. Det blev oavgjort, men poängen gick till motståndaren eftersom denne visade en större aktivitet.


På pallen kom han ändå med brons i medaljen.

Men hos mig är han den största vinnaren av dem alla.

Han klev upp där på mattan och gick alla sina matcher med en riktigt kämparvilja!



Av Kattis - 15 november 2009 07:10

Så ska det dras iväg till gossarnas första judodistriktsmästerskap. Och lille Sa som opererade sig i onsdags kan ju inte vara med, tycker lite synd om honom. Men, men.....

Jag är aningens spänd inför denna dag. Det ska bli spännande att se hur Ra tacklar detta med tävling, han är ju inte precis någon bufflig typ. Men jag ska verkligen föröska få honom att ge järnet idag och tuffa till sig ordentligt.

Vi får väl se hur det går, jag är lycklig om han vågar vara med!

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards