En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2009

Av Kattis - 20 november 2009 11:15

Vi föräldrar som blir glada när barnprogrammet "Linus på svingen" drar igång, och som lyckligt höjer volymen till max då den gungvänliga intromusiken startar, kan nu få njuta mer av liknande toner i Sissel och Odds nya julskiva.

Särskilt det första spåret, "upp gläd er alla" och barnen känner igen sig i den sjunde melodin,"jul i Svingen".

Jag kan varmt rekommendera denna julskiva för er som vill ha något nytt i högtalarna! Det är inte exakt samma gamla julstrofer vi hört till leda.

Av Kattis - 19 november 2009 21:37

Varför kommer det aldrig längre någon bra julkalender?

Hur kan de påstå att "supersöta....." är barnens favorit!? Det är ju knappt att jag låter mina barn se n¨got så idiotiskt. Det enda jag kommer ihåg att jag sett är en guldfiskskål med fiskpinnar......

Nej, är det sånt våra barn ska få växa upp till är det inte konstigt att människor blir som de i programmet om Ullared! Där är det verkligen så man skäms över att vara svensk! Var hittar de sådana konstiga människor?

Visst kan jag hålla med om att de kan vara underhållande att se på. Ungefär som pingvinerna på zoo.

Jag har absolut inget emot folk som handlar på Ullared, har själv varit där en gång för ett par år sen. Kvittot blev lagom långt och kundvagnen ganska full. Mestadels av leksaker, som ju är samma saker som i vilken leksaksaffär som helst. Men till mindre än halva priset.

Nej fram för mer barnprogram i stil med Eva funkar och Björnes magasin!

Låt oss ge barnen lite program med aningens högre intelligenskvot............

Av Kattis - 19 november 2009 12:56

Ibland får man som ett stort moln av bubblor i magen. Det liksom bara spritter till och man blir nästan tvungen att ge upp ett litet tjut! Och ta ett par danssteg.......hoppsa fram.

Ett riktigt lyckorus!

Så har jag just nu, idag verkar det bli en sådan där lycklig dag. Det kan behövas, för igår var det en monsterdag. Allt gick fel och allt gjorde mig arg. Jag fick gå och djupandas konstant kändes det som.

Men nu har jag haft en trevlig stund med en god vän och väntar straxt på en stor kopp kaffe.

Allt känns bara så härligt idag...........

Hoppas ni andra också kan känna lycka.


Av Kattis - 19 november 2009 08:44

November har varit gråare än vanligt. Det vill jag nog påstå att jag lagt märke till. Vill så gärna komma ut och kratta ihop alla resterande löv på gräsmattan. Men jag skulle önska att jag kunde göra det en torr dag, det blir så otroligt tunga säckar annars.

Tydligen har November var ovanligt och som mest grå Karlstad. Så nu kan de inte komma och locka med att sola lyser där i alla fall!

Jag har ju en del av min familj en bit ovanför Karlstad och vi har nu bokat stuga för att komma över nyår. Vi tänkte se om vi kunde göra ett försök på en sväng till skidbacken med barnen. De har faktiskt aldrig stått på ett par skidor, vilket känns aningen hemskt!

Fast då föräldrarna själva inte alls är ett par skidåkare, blir det ju inte naturligt. Men nu får vi se om vi kan få ihop det. Kanske att vi kan låta åtminstone två grabbar ta en dag i skidskolan. Eller två.

Det kan ju vara lite svårt att försöka hjälpa fyra barn på skidor i backen, när man själv skulle fara ner som avlöning utan att ha en aning om hur man får stopp på sig själv.

Jag var på klassresa till Åre i högstadiet. Jag hade lånat med mig ett par skidor av mammas väninna. Och mina kära klasskamrater skulle hjälpa mig. De satte oss i en stor korglift och vi for uppåt, vi skulle till en lätt backe.

Svart, det var enklast så, för då skulle jag vara färdiglärd innan vi kom ner.................

Hmmmmm!

Ner kom jag, men inte på det sättet det var tänkt. Störtlopp var mer min melodi. Fortare, snabbare och hysteriskt rädd susade jag nerför, rakt mot grantopparna vid stupet i slutet av backen.

Som tur var råkade jag krocka med någon precis innan fallet. Jag tittade chockad efter stackarn som drabbats av min nerfärd. SKIDLÄRARE, stod det med stora bokstäver på ryggen....

Sen dess har jag inte sett åt ett par skidor.

Men mina barn kan ju lyckas lite bättre. Med professionell hjälp.

Av Kattis - 18 november 2009 20:08

Från 1995 fick inte längre mamma ta över alla resterande dagar från papporna, utan 30 dagar låstes till honom.

Antalet outnyttjade föräldrapenningsdagar ökade då från 1,2 till 1,6 miljoner dagar på ett år!

Förra året var det närmare 2 miljoner oanvända fp.dagar

Det ger med sig att barnens tid med föräldrarna har minskat...........

Fler barn får färre dagar hemma med en förälder.


Från 2002 blev det ytterligare en låst månad till för papporna, men dess effekt kan vi inte se än.


Jo, men jag tror verkligen att tvång kan ge bästa resultat! Då förstår säkert människor vad som är bäst för dem......!?


Idiotiskt.........................................
........


Av Kattis - 18 november 2009 13:51

En gång för länge sedan bodde min morfars far på en herrgård som hette "Ånnilla", eller något liknande, i trakten kring Skokloster här i Sverige. Det var en välbärgad familj med flera hushållerskor, trotjänarinnor, som de så fint kallades. En av dessa hette Berta.

Berta, å sin sida, kom från en mycket fattigare familj och var uppvuxen i ett litet torp någonstans i närheten.

Då morfars far med familj, av olika anledningar, blev tvungna att ta sitt pick och pack och flytta till Finland följde Berta med.

Men tiderna förändras och så småningom behövde familjen inte Bertas hjälp längre. Så hon fick söka tjänst i annat hushåll. Hon hamnade således hos självaste Överbefälhavare Mannerheim.


Mannerheim, finsk militär och statsman, ledde med Sverige och Tysklands hjälp, "de vita" till seger mot det socialistiska "röda gardet". Det var under det finska inbördeskriget.                                   


Han försvarade sig också, till en början framgångsrikt, mot Sovjetunionen under finska vinterkriget. Men till sist förlorade han ändå stora områden i öst.                                              

I kriget 1941-1945 slöt han upp med Tyskland i anfallet mot Sovjetunionen. I en förhoppning att kunna ta tillbaka sina förlorade områden, detta misslyckades dock. Därefter fick Finland sina nuvarande gränser.


Berta stannade kvar i tjänst i det Mannerheimska hushållet ända tills hans död, 1951. Därefter stannade hon tillsammans med en av de andra trotjänarinnorna kvar för att sköta det som blev "Mannerheims museum".          Hon behöll också kontakten med min morfars far och hans familj och ättlingar ända till sin död. Därpå togs hon tillbaka till Sverige, av sin bror, som begravde henne bredvid deras mor i Skokloster.                                       


                                  

Då jag var liten tog min mamma med mig till "Mannerheims museum" och för att besöka Berta. Jag fick då ett kraftigt bokmärke i form av en stor ängel. Den vårdade jag ömt och försiktigt under hela min barndom.               Min mamma fick tyg från en av Mannerheims gardiner. Det sydde hon en pyjamas till mig utav. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur den såg ut. Jag måste fråga om hon har den kvar någonstans. Tvivlar dock........

Men jag kan egentligen säga att jag har sovit i Mannerheims gardiner!

Av Kattis - 18 november 2009 10:31

Två pojkar som sak hämtas, en lunch som ska ätas.

En pojke på smärtstillande, vill inte ge honom mer nu.

Två små som behöver underhållas.

Ja, en vanlig dag i ordets rätta bemärkelse.


Såg en springande katt i morse på väg till skolan, hunden såg den också. Blev en vanlig kontaktövningssituation.

Känner som vanligt en stark irritation mot alla lösspringande husdjur.

Jag anser att djur i en människas ägo bör också vara i en människas ansvar och kontroll. Och det är de knappast...

Jag tycker det är så jobbigt att jag ska behöva komma ihåg att lägga locket på sandlådan för att slippa grannarnas katters bajs där i! Och att jag ska behöva skälla på min hund för att han jagar bort deras katter som ständigt ska hålla till på min tomt. Och deras störande tassavtryck på våra bilar..............

Jag hörde Jonas Wahlström irriterat tala om katters inverkan på fågellivet och hur de tar harpaltar. Han var starkt emot deras rätt till att springa fritt.

Och jag måste nog dessvärre påstå att jag håller med.

Av Kattis - 17 november 2009 21:40

Har ett par söner som tränar judo två dagar i veckan. Och för det mesta stannar jag kvar och tittar på. Det blir en liten stunds avkoppling (!) och sen är det väldigt roligt att se hur gossarna utvecklas. Judo består ju till stor del av brottning och då kan det vara svårt att vara tyst, man vill gärna heja, pusha och ge tips hela tiden. Men så kan man ju inte hålla på, resonerar jag. Jag vill inte ens lägga mig i om någon av killarna gör sig illa, det kan tränaren ta hand om bättre än jag. Han är van vid den sortens skador som följer i judospåren. För det mesta är det ändå till största delen gnäll över ingenting.

Men andra föräldrar har andra åsikter, och det måste väl respekteras.....

En del sitter och hejar ganska mycket och en del har sin egen "undervisning" mitt framför näsan på tränaren. Sitter och säger hur barnet ska göra och greppa då de ska ta fasthållning. Det känns i mina öron lite väl inblandande. Särskilt då de inte själva precis har svart bälte............

Nej, låt tränaren träna! Ett barn måste ju också lära sig ta information från andra vuxna.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards