Måndag betyder simskola och bad för denna familjen. Idag for jag med fyra grabbar som var lika lyckliga som vanligt för veckans simstund. Den enda som är lite måttligt road är gosse nummer två som går i simskolan. Det är ju mycket roligare att bada med oss.... Men jag har sagt att han får stanna i simskolan tills han visar att han kan simma minst 25 m ordentligt.

Sen är även kravet från mig att äldsta killen också ska göra något nyttigt och simma minst två längder, 50 m.

Men idag var de så sugna på ett nytt märke att de gav varandra några dunk i ryggen och simmade fyra längder, till min stora glädje. Därmed är min sjuåring rejält simkunnig och kan slippa simskolan i fortsättningen. När den här omgången är slut vill säga. Det känns kul.

Nu är det trean som kämpar med att försöka få till ordentliga sparkar med benen så att han kommer åtminstone lite framåt. Si flyter omkring som en kork med sina ringar runt armarna. Men det är så mysigt..........

Ibland känns det riktigt motigt när man ska iväg, helst vill man då bara stanna hemma och strunta i alltihop. Men när man väl är där i vattnet och ser barnen hoppa, dyka, plaska och skratta är det alltid värt det.

Jag håller på med en diskussion med en av mina mittenkillar, närmare bestämt min sexåring. Det gäller ansvar vid olyckshändelse. Vems fel är det när något går sönder? Om det inte är med flit och man inte ens fysiskt har orsakat olyckan?

Han hade lagt en leksak på köksbänken och vände sig om för att ta något annat som hörde därtill. Då rullade leksaken ner i golvet, och gav oss först signaler om att vara alldeles trasig. Och hur kunde jag då bli arg på Sa som inte alls hade orskat fallet i golvet?! Det var ju under inga som helst omständigheter hans fel.....

Men det hävdar jag, och det gav oss en ordentlig orsak till diskussion.

Om en sak är i pojkens ansvar är det också dennes fel om den går sönder, även om det naturligtvis inte var meningen. Bara en slarvig uppläggning av saken på bänken. Så det blev storgråt och kraftig ilska........

Sen provade jag saken, en liten rymdraket, och det visade sig att den inte alls var trasig. Och då var saken ur världen för den här gången.

Men den konflikten lär dyka upp igen så småningom, eftersom den lille gossen är till sättet otroligt slarvig. Han lär orsaka fler trasiga leksaker, riktigt trasiga.

Det är som en hundvalp av ras jättestor, som en grand danois t.ex Då de börjar växa på allvar vid sex mån, eller nåt, har de inte förstått hur stora de är. Benen bara fladdrar och bakkroppen hänger inte riktigt med.

Det är väl ungefär som en fem/sexårig pojke, kan jag tänka. Han har liksom ingen riktig koll på alla kroppsdelar. Armar och ben överallt......

Glas välter och stolar rasar, snubblar och far om vartannat.

Dags för lite kryp och kullerbytteövningar kanske.........