Direktlänk till inlägg 27 november 2009
En resa till en jubelar skänker största gåvan till mig.
Lyckan föll i mitt knä, oväntad och självklar. Omstörtande och naturlig.
Som en skänk från ovan och som det absolut mest jämnvägda steg i livet.
Ingen skakig start, ingen tvekan vart vi ska gå. Bara klara tydliga kliv framåt.
När jag blir osäker stärker du mig, när jag blir rädd lugnar du mig och när jag blir stressad håller du mig stadigt.
Som en stark pelare i en katedral håller du min livsglöd uppe.
Du är lågan i mitt liv.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|